söndag 30 december 2012

Att ha och inte ha

Efter att ha läst Ernest Hemingways Den gamle och havet gav jag mig på en annan av hans romaner, nämligen Att ha och inte ha. Tyvärr var den en stor besvikelse. Hemingway fick ju Nobelpriset för Den gamle och havet 1953. Att ha och inte ha skrevs 1937. Jag undrar om han någonsin hade fått priset om de hade bytt plats i tid.

Handlingen utspelar sig på Kuba och i Florida. Harry Morgan har en motorbåt och försöker försörja sig genom att skeppa turister och smuggla sprit och människor. Enligt baksidestexten är boken "Hemingways kärvaste och mest hårdkoka roman, en atmosfärladdad spänningsberättelse med drag av thriller." Själv tyckte jag att boken var tråkig. Det saknades en verklig röd tråd. Istället blev det ett antal historier om olyckliga levnadsöden, men jag hade svårt att se hur de hängde ihop.

Så en annan sak. Någon som kommer ihåg diskussionen härförleden om rasismen i Tintin? Om Tintin plockas bort från bibliotekens bokhyllor, vad ska vi då göra med den här boken? De vita människorna i boken beskrivs ingående, men de svarta omnämns bara som "negern" eller "niggern" och de är ofta lata och dumma. Här är ett exempel ur boken:

Det är en riktig, svart neger, duktig men sur; han har blå amulettpärlor i ett snöre kring halsen under skjortan och en gammal halmhatt på huvudet. Det han trivdes bäst med att göra ombord var att sova och läsa tidningarna. Men han agnade bra och arbetade raskt.

Ett annat exempel:

Richard Gordon gav dem två av de tre ölglas, som den storbukige negerbartendern i vit jacka sköt fram över disken.


2 kommentarer:

  1. Visst är det så, litteraturen speglar ju tidens språk - som i sin tur speglar rådande världsbild. Härom dagen läsate jag en julskrift av Gunnar Ekelöf och jag blev riktigt illamående. Det var inte lika grovt som de exempel du ger, men hans sätt att beskriva "lapparna" var så präglat av ett odemokratiskt rastänk att jag inte kunde ta till mig något annat ur texten.

    Samtidigt utvecklas ju litteraturen med tiden och med litteratur-diskussioner. Idag läser vi både Flaubert och Shakespeare med nya ögon. Det som en gång var barnböcker är det inte alltid idag, och tvärtom. Robinson Cursoe lanserades på sin tid som en vuxenbok, men hittas idag främst i ungdomshyllan. Alla Tintin-böcker är kanske inte främst barnböcker längre och ska kanske inte stå på barnbokshyllan (för de togs ju inte bort, flyttades bara några meter från barnhörnan till serie-hörnan).

    SvaraRadera
  2. Det har du alldeles rätt i. Det är givetvis svårt för en författare att befria sig från sig egen samtid.
    Robinson Crusoe var alldeles säkert en vuxenbok. Barnböcker är, tror jag i alla fall, en relativt sen företeelse. Hans syn på Fredag lämnar ju en del övrigt att önska, minst sagt, men var givetvis symtomatisk för sin tid. Boken skrevs ju 1719.
    Ibland undrar jag förresten vad som är värst. De "onda" rasisterna, som tycker att negrer är ointelligenta, opålitliga och lata, eller de "välvilliga" rasisterna, som anser att negrer är snälla, godmodiga och musikaliska.

    SvaraRadera