tisdag 31 mars 2015

Veckans tisdagsutmaning - en tidsresa

Veckans tisdagsutmaning från Kulturkollo. Om du fick tidsresa fritt - vart och när skulle du resa?

I dessa dagar, när påsken står för dörren, får svaret bli Jerusalem under påsken (vilket år det nu kan tänkas vara). Tänk att få titta in och kolla när Jesus och lärjungarna samlas för den första nattvarden. Och dagen därpå bevittna korsfästelsen. Gick det till som det är skrivet? Och är graven tom på söndag?

Den stora besvikelsen vore förstås om det inte stämmer.

Dagens visdomsord 2015-03-31

Det fordras begåvning för att inte tjäna pengar. Nu för tiden kan vilken åsna som helst tjäna pengar och de flesta av dem gör det. Men hur förhåller det sig med talangfulla och begåvade människor? Nämn till exempel en enda poet som tjänar pengar? (Okänt ursprung)

måndag 30 mars 2015

Tematrio - Påsk

Lyrans Noblesser har en tematrio, som denna gång handlar om påsk. Lyran skriver: Häxor? Godis? Deckare? Något annat påskigt? I år är Påsktrion helt valfri, berätta om tre filmer, böcker, godissorter, traditioner ni på något sätt förknippar med påsken.

Fågel Rödbröst av Selma Lagerlöf. Ha! Jag lyckades få in Selma Lagerlöf igen! När Gud skapar världen med alla djur, ger han alla fåglarna deras namn. En fågel får heta Rödbröst. Men den lilla fågeln är alldeles grå. Försiktigt flyger den fram till Gud och påpekar detta. Den tror att Gud då ska se att Han har gjort ett misstag och ge fågeln dess röda fjädrar. Men Gud säger till den lilla fågeln att den själv får förtjäna sina röda fjädrar. Detta försöker sedan många generationer av fåglar Rödbröst göra, men utan att lyckas. Inte förrän en dag, då en av dem får syn på en man som är uppspikad på ett kors. Mannen ser plågad ut. Det är inte mycket en liten fågel kan göra. Men kanske att den ändå kan dra ut en av törntaggarna i mannens panna. När den gör det, droppar lite av den korsfäste mannens blod på fågelns bröst. Och då blev alla dessa fåglar röda, för genom barmhärtigheten hade den förtjänat sina röda fjädrar.

Barabbas av Pär Lagerkvist. En fånge ska släppas fri vid påsken. Pontius Pilatus frågar folket om de vill att han ska släppa fri Jesus från Nasaret eller Jesus Barabbas. Folket ropar Barabbas' namn, och denne blir frisläppt. Vi får följa denne Barabbas. Hur känns det för en människa som inser att han vunnit sin frihet på bekostnad av Guds Son?

Kristi sista frestelse är en bok av Nikos Kazantzakis, som jag inte har läst. Däremot har jag sett Scorseses film. En helt fantastisk film, som jag gärna skulle vilja se igen. Jesus ber på korset om att få bli räddad, och en liten flicka hjälper honom ned. Sedan kan Jesus leva vidare som en vanlig människa, bilda familj och åldras. Men till slut inser Jesus vem den lilla flickan var. Det var den förklädde Satan. Han ber då Fadern att få komma tillbaka till korset, vilket sker och han kan säga "Det är fullbordat!" Filmen kritiserades hårt av vissa religiösa grupper som ansåg den hädisk, men jag tycker att den ger ett svar på den svåra frågan varför Jesus var tvungen att dö på korset.

17 anledningar till varför vi älskar Värmland

17 anledningar till varför vi älskar Värmland. Den här bara måste man läsa!

PS. Ja, jag är själv värmlänning!

söndag 29 mars 2015

En smakebit på söndag - En man som heter Ove

Dags för en smakebit på söndagen igen. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Flukten fra virkeligheten. Jag läser just nu Fredrik Backmans bok En man som heter Ove


Det är en bok om den egensinnige mannen Ove, som tycker att det ska vara ordning på saker och ting. Man ska dricka riktigt kaffe och ingen ska stå längre än 24 timmar på bostadsrättsföreningens gästparkering, för det står ju tydligt på skylten. Verktygen ska vara ordentligt sorterade och man ska köra Saab. Han är en vresig man, som alltid håller hastighetsgränserna. Här är en smakbit:

Idag hann han inte ens två kilometer innan en svart Mercedes lade sig på en underarms avstånd bakom Saaben. Ove signalerade med bromsljusen tre gånger. Mercedesen blinkade upprört med helljusen tillbaka. Ove fnös åt backspegeln. Som om det var allas plikt att kasta sig ut i vägrenen så fort de där behagade besluta sig för att hastighetsgränser inte gällde just dem, va? Ove flyttade sig inte. Mercedesen helljusblinkade igen. Ove sänkte farten. Mercedesen tutade. Ove sänkte farten lite till. Mercedesen tutade högre. Ove sänkte farten till 20. När de närmade sig ett backkrön körde Mercedesen om med ett vrål. Mannen i den, i 40-årsåldern med slips och vita sladdar hängandes från öronen, räckte upp långfingret åt Ove genom rutan. Ove besvarade gesten så som alla 59-åriga män med ordentlig uppfostran gör: han knackade sakta sin pekfingerspets mot tinningen. Mannen i Mercedesen skrek så att saliven stänkte på insidan av rutan, tryckte på gaspedalen och försvann.
Två minuter senare kom Ove fram till ett rödljus. Mercedesen stod längst bak i kön. Ove blinkade med helljusen åt den. Han såg hur mannen i den knyckte på nacken så att den vita plastsladden flög mot instrumentbrädan. Ove nickade nöjt.

lördag 28 mars 2015

Tack Tradera!

Så lustigt. Åsa Hellbergs senaste bok, Toscana tur och retur, kom ut för bara ett par veckor sedan, men den har redan varit utlagd på Tradera.
Jag vann budgivningen nu på morgonen, och fick köpa boken för 56 kronor.
Jag förstår givetvis att författarinnan skulle föredra om jag köpte ett nytt exemplar, men för min magra plånbok var detta alldeles utmärkt. Jag vill ju läsa boken så snart som möjligt och vill inte behöva vänta på att den kommer på rea nästa år.
Tack för det, Tradera!

Ett avsnitt ur Jesus and Mo

Fler episoder av Jesus and Mo hittar du här.

fredag 27 mars 2015

Tomas Tranströmer är död

Poeten och nobelpristagaren Tomas Tranströmer är död. Han var född 1931. Han debuterade 1954 med 17 dikter, vilket var 1950-talets mest uppmärksammade debut.
2011 erhöll han Nobelpriset i litteratur "för att han i förtätade, genomlysta bilder ger oss ny tillgång till det verkliga.

Vad glad jag blir!

I ett inlägg här berättade jag nyligen att bloggen Kulturkollo hade en utlottning av tre signerade exemplar av Jón Kalman Stefánssons Trilogin om pojken.
Jag vet att Mrs Calloway har rekommenderat hans böcker varmt, så jag anmälde mig i lotteriet.
Och nu på morgonen fick jag ett mejl, där man berättade att jag är en av de tre vinnarna!
Å vad glad jag blir!

Bokbloggsjerka 27-30 mars

Bokbloggsjerka från Annikas Litteratur- och kulturblogg. Den här gången är frågan:
Är det bara jag som kan bli "sjukligt" förtjust i en karaktär i en bok eller på TV/film?

"Sjukligt" förtjust vet jag inte om jag blir. Det låter lite som att man tappar fotfästet i verkligheten och övertygar sig själv om att man ska gifta sig med en rollfigur i en film. Däremot finns det naturligtvis sådana som lyfter en hel bok eller en film så att de nästan blir huvudskälet till att läsa/titta.

En sådan är Anna Scott i filmen Notting Hill. Hon är fullständigt underbar. Dock är jag lite osäker på om det är Anna Scott eller skådespelerskan Julia Roberts som är grejen för mig. Kan nog vara det senare. Vem kan se en film med Julia Roberts utan att bli förälskad?

Så finns ju änkegrevinnan Violet Crawley i Downton Abbey. Där handlar det förstås inte om en förälskelse, men hon är ju den som ger mening åt serien. Givetvis mycket tack vare Dame Maggie Smiths rolltolkning.

I två tidigare jerkor med helt andra frågor har mitt svar varit adjunkt Persson i Balderssonböckerna, och jag tror att jag kan återanvända honom. Denne fantastiske misantrop, som är historiens "jag" i böckerna kan man inte tröttna på.

torsdag 26 mars 2015

Läsvärd? Jo jo...

Fick ett mejl från ett förlag. De inleder med orden: "Tack för att vi fått läsa ditt manus, en lite annorlunda och läsvärd berättelse."
Därefter konstaterar de att de inte vill ge ut boken.
Nähä, men den var ju läsvärd! Då är det ju lite synd om inte fler får läsa den. Men det är ju bara vad jag tycker förstås...

onsdag 25 mars 2015

"Det värsta som finns är folk som läser böcker"

Tydligen dags för ytterligare en intelligensbefriad dokusåpa. Åtta deltagare i något som heter Ex on the beach. Fyra tjejer som fått hjärnsubstansen urgröpt och insprutad i brösten och läpparna möter sina manliga motsvarigheter.
En av dessa bimbon säger: "Det värsta som finns är killar som har läst böcker!"
Ingen risk att de dyker upp på några bokbloggar, eller vad tror ni?

Se klippet från Aftonbladet här.

Man kanske borde skaffa hatt

Man kanske borde skaffa hatt. När jag var barn hade pappa alltid hatt när vi var ute. Om han träffade någon han kände igen, lyfte han på hatten och det gjorde mannen han mötte också. Ibland reagerade de så sent att de redan hade passerat varandra när de lyfte på hatten. Men jag tycker att det var lite charmigt. Synd att det har försvunnit. Det är inte samma sak med kepsar.
Vore jag riktigt rik, skulle jag kunna skaffa en huvudbonad som den på bilden. Nej, jag menar inte att den skulle vara dyr, men om jag är rik innebär en sådan mössa att folk säger att jag är en excentrisk mångmiljonär. Nu skulle folk bara säga att jag vore galen.

Varför kollar ryssar och amerikanare min blogg?

Jag kollade lite bloggstatistik. Exakt hur lång tid statistiken omfattade förstod jag inte, men vissa saker är intressanta ändå. Som det här med antal sidvyer uppdelade på länder. Absolut flest kom från Sverige förstås, men listan i övrigt...
1. Sverige 541
2. Ryssland 47
3. USA 43
4. Tyskland 36
5. Frankrike 18
6. Finland 9
7. Åland 8
8. Norge 4
9. Polen 3
10. Ukraina 2

Jag fattar att bloggen besöks av folk från Finland inkl. Åland och Norge. Men Ryssland och USA?

måndag 23 mars 2015

Tematrio - Huvudstäder

Lyrans Noblesser har en tematrio, som denna gång handlar om huvudstäder. Lyran skriver: Berätta om tre böcker som utspelar sig i olika huvudstäder! OK, ni kan välja tre från samma stad om ni vill.

Jerusalem av Selma Lagerlöf kom ju upp direkt i huvudet på mig. Hi hi, tänk att jag fick välja en bok av Selma igen! Till Nås i Dalarna kommer predikanten Helgum. Den karismatiske Helgum samlar människor till gudstjänster, och har efter ett tag lyckats övertyga dem om att de ska emigrera till Det Heliga Landet. Den har delvis verklighetsbakgrund. Som titeln anger, utspelar sig en stor del av boken i Jerusalem.

Upprorets dagar av Sture Källberg. Den handlar om Ungernrevolten 1956 och utspelar sig i Budapest. Några naiva ungdomar med kommunistiska ideal får uppleva hur Sovjetunionen slår ned arbetarnas uppror.

Kocksgatan av Ernst Brunner. Den här boken tyckte jag inte var läsvärd, för jag tyckte faktiskt att den saknade en verklig handling. Men den utspelar sig i Stockholm, så den uppfyller ju kriterierna för veckans tematrio ;)

Tips om en utlottning

Bloggen Kulturkollo har en utlottning av Jón Kalman Stefánssons Trilogin om pojken. Tre signerade exemplar lottas ut.

Herr Arnes penningar

Nu har jag uppfyllt löftet till mig själv som jag gav för en vecka sedan i och med att jag har läst Selma Lagerlöfs Herr Arnes penningar. Är inte det en klassiker så säg?
Boken är speciell på det sättet att där finns vålnader som visar sig, och för detta blev Selma Lagerlöf kritiserad. Men vad då? Det finns en vålnad i Hamlet också, och trots det brukar Shakespeare ses som en hyfsad författare.
I denna bok mördas den rike herr Arne och allt hans husfolk av trenne skotska knektar. Endast fosterdottern Elsalill överlever. När Elsalill en kort tid senare träffar Sir Archie, blir hon förälskad i honom. Men genom den döda fostersysterns försorg inser hon att Sir Archie är just den man som dödat systern.
För Elsalill blir det ett moraliskt dilemma. Kan hon förråda mannen hon älskar?
Det är en riktig Lagerlöfsaga, och det är en högtidsstund för alla som likt mig älskar Selma Lagerlöf att läsa denna bok.

söndag 22 mars 2015

En man med motorsåg

Det brummade alldeles väldeliga utanför huset förut. Det var grannen som sågade ner ett av sina träd.
Jag kunde inte låta bli att tänka på den där reklamen som går på TV just nu. En man tittar ut genom fönstret och ser en figur med mask som håller i en motorsåg och den förste mannen säger till sin fru:
- Älskling! Det står en man med motorsåg i trädgården. Han kanske kan såga ner björken. Jag går ut och frågar vad han vill ha i timmen.
Jag tror att det är reklam för någon filmkanal.
Tror tack och lov inte att min granne kommer att börja jaga mig med en motorsåg.

En smakebit på söndag - Herr Arnes Penningar

Dags för en smakebit på söndagen igen. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Flukten fra virkeligheten. Jag läser just nu nobelpristagaren Selma Lagerlöfs bok Herr Arnes Penningar


Den rike Herr Arne mördas på Solberga prästgård någon gång på 1500-talet. Skotska legoknektar mördar hela familjen och bränner ner gården, men Arnes fosterdotter överlever. När hon vuxit upp förälskar hon sig i en av de skotska soldaterna, men hennes mördade systers vålnad kommer till henne för att hindra henne. Här kommer en smakbit, när herr Arnes hustru får en föraning om vad som ska hända:

Just som Torarin satt med dessa tankar, såg han den gamla husmodern sätta upp handen till örat för att höra bättre. Därpå vände hon sig till herr Arne och frågade honom:
- Varför slipar de knivar på Branehög?
Det var en så stor tystnad i rummet, att då den gamla kvinnan frågade detta, ryckte alla till och blickade skrämda upp. När de sågo, att hon satt och lyssnade efter något, höllo de sina skedar stilla och ansträngde sig för att höra.
Det var alldeles dödstyst i stugan en stund, men därunder blev den gamla allt mer orolig. Hon lade handen på herr Arnes arm och frågade honom:
- Jag vet inte varför de i denna kväll slipar så långa knivar på Branehög.
Torarin såg, att herr Arne strök henne över handen för att lugna henne. Men han brydde sig inte om att svara, utan åt lugnt som förut.
Den gamla kvinnan fortfor att sitta och lyssna. Hon fick tårar i ögonen av förfäran, och hennes händer och huvud skälvde allt häftigare.
Då började de båda små jungfrurna, som sutto vid bordsändan, att gråta av ängslan.
- Kan ni inte höra hur det skrapar och filar? frågade den gamla. Kan ni inte höra hur det väser och gnisslar?
Herr Arne satt stilla och strök sin hustru över handen. Så länge som han teg, vågade ingen annan yttra ett ord.

fredag 20 mars 2015

Ajjj!

Jag har ryggskott! Och det är förbanne mig inte kul! Jag hade det förra veckan också, men igår kändes det som om det hade gått över. Men fem minuter innan färdtjänsten kom för att köra mig till tandläkaren högg det till ordentligt.
Det är värst när jag ska resa mig från sittande och bäst när jag går. Men jag kan ju inte gå hela tiden!
När jag kom till det hus där min tandläkare finns, mötte jag en bekant. Han gav mig rådet att jag skulle använda trapporna istället för hissen, så skulle det onda gå över.
När man har riktigt ont i ryggen är man beredd att sälja sin själ till den lede för lite smärtlindring, så jag började vandra uppför trapporna. Tandläkaren har sin lokal på tredje våningen.
När jag kom till andra våningen kändes det som att jag skulle dö. (Nåja, nästan...) Jag har ju haft en stroke, så att gå i trappor är jobbigt minst sagt. En kvinna jag mötte på trappavsatsen blev alldeles förskräckt när hon såg mig. Men jag försökte visa att jag är karl och stapplade mig uppför den sista trappan också. Men inte fan blev jag av med ryggskottet.
Jag har ont idag också. Det blir nog en hel del ryggläge. En promenad skulle säkert göra mig gott, men det regnar...

Bokbloggsjerka 20-23 mars

Bokbloggsjerka från Annikas Litteratur- och kulturblogg. Den här gången kommer frågan från Carola och lyder:
Jag skulle vilja veta hur andra bokbloggare interagerar med sina läsare, lockar till sig nya läsare och får de befintliga läsarna att fortsätta besöka bloggen. Jag skulle gärna vilja läsa mer om vad som driver bokbloggarna till att blogga och hur mycket de tänker på sina läsare när de bloggar.

Det där känns som ett ständigt problem för mig. Jag kan tycka att det är kul att blogga, men ibland får jag känslan av att det bara är jag som läser. Därför har jag försökt lägga in fler fasta inslag där jag vet att man får en del besök, såsom bokbloggsjerkan, en smakebit på söndag och tematrio.
Problemet är bara att de som då besöker en bara följer en länk till det specifika inlägget, så det blir inte fler besök till övriga inlägg.
Jag har försökt att ge kommentarer på andra bloggar i en from förhoppning att få återbesök, men det tycks sällan fungera.
Vad driver mig till att blogga? När jag skriver om mitt eget skrivande, så tycker jag att det sätter en bra press på mig själv. Har jag skrivit att jag håller på med ett visst projekt, känner jag en "skyldighet" att göra klart det. Att skriva om böcker jag läst har ett egenvärde tycker jag. Det är lätt att glömma bort böcker man läst, och då kan jag gå tillbaka och se vilka böcker det var och vad jag ansåg om dem.
Men nu ska jag kolla vad andra svarar på den här frågan. Hoppas att det dyker upp en massa bra tips!

torsdag 19 mars 2015

Karina Johansson på bloggbesök

Författarinnan Karina Johansson är ute på bloggturné med anledning av att hon släpper sin tredje deckare i Sunnemiljö den 26 mars. Boken heter Ett felsteg eller två. Karina bor i värmländska Sunne tillsammans med sambon Johan och katten Bosse. Hon jobbar halvtid som reporter på tidningen Fryksdals-Bygden. Förutom att skriva målar hon tavlor på fritiden.
Boksläppet äger rum på Teaterbiografen i Sunne.

När hon nu passerar förbi den här bloggen på sin bloggturné får hon naturligtvis svara på några frågor.

Vad var det som fick dig att vilja skriva böcker?
Jag gillar att drömma mig bort i fantasin, att leva mig in i en annan persons tankar och handlingar. Allra roligast är det att skriva om de karaktärer som är mest olika mig själv. De, som säger och gör saker som jag aldrig skulle säga eller göra!
Skriva för byrålådan är en sak, att ta steget att förvandla storyn till en bok är ett stort steg. Men ett mycket roligt och spännande sådant! Det är en häftig känsla att veta att andra läser min bok, och att de drömmer sig bort i den värld som jag hittat på.

Blev du refuserad många gånger innan du fick din första bok utgiven?
O ja. Flera gånger. Jag var nära att ge upp och ställde in mig på att det var byrålådan jag skulle skriva för. Fram tills den där dagen för några år sedan då en man från ett litet Stockholmsförlag ringde och berättade att han börjat läsa min historia dagen innan, och att han haft svårt att lägga den ifrån sig. Då insåg jag att jag inte skulle ge upp. Att det var värt mödan. Nu skrev jag inte kontrakt med det förlaget eftersom jag i samma veva fick kontakt med ett värmländskt förlag och efter en del diskussioner valde dem istället. Nu har jag bytt förlag, och har gett ut mina två senaste böcker hos Norlén & Slottner.

Vad vill du ge för råd till den som själv vill få en bok utgiven?
 Först och främst. Ge inte upp! Och tappa inte motivationen bara för att du inte kommer in på ett stort förlag. Det är få som lyckas med det. Hitta istället ett mindre förlag –  och säg ja till dem om du gillar och är beredd att själv jobba hårt för att marknadsföra boken. Ett litet förlag har inte samma ekonomiska förutsättningar, och då gäller det att själv vara påhittig och att du kan tänka dig att vara med i alla tänkbara sammanhang.
Men innan du kommer så långt, tänk på att få en professionell bedömning av texten av en lektör.

Du har nu publicerat tre deckare. Tror du att du kommer att prova på någon annan genre i framtiden?
 Ja, absolut! I datorn har jag en historia som jag skriver på då och då. Den handlar om en tjej som reser tillbaka tre decennier i tid och förälskar sig i en man. Även denna historia utspelas i Sunne, och den är väldigt rolig att skriva på. Om den blir en bok någon gång vet jag inte. Men det skulle vara roligt!

onsdag 18 mars 2015

Snälla grannar

Tänk vilka snälla grannar jag har. Ett par som bor på "våran gata" hade läst på den här bloggen att jag ännu inte har läst Fredrik Backmans bok En man som heter Ove. Jag har ju läst de båda böcker som han skrivit senare - Mormor hälsar och säger förlåt och Britt-Marie var här.
Alldeles nyss ringde de på dörren och hade med sig boken, som jag får låna av dem. Den ska jag definitivt ta mig an, när jag är klar med den bok jag läser just nu!

Var det så det var tänkt?

När Alf Henriksson dog, efterlämnade han en mycket stor boksamling. Familjen skänkte boksamlingen till Alf Henriksson-sällskapet. De 70 hyllmeterna böcker har sedan förvarats på biblioteket i Huskvarna.
Men nu har biblioteket fått nya lokaler, och Alf Henrikssons boksamling får inte längre plats. Därför kommer Alf Henriksson-sällskapet nu att sälja de 2500 böckerna, berättar Aftonbladet.
Jag undrar bara om det var så Henrikssons familj hade tänkt det. Att boksamlingen skulle säljas och ge pengar till sällskapet? Då hade de ju kunnat sälja böckerna själva. Var inte tanken med donationen att boksamlingen skulle hållas samlad?

De dunkla butikernas gata

Jaha, så har jag då läst De dunkla butikernas gata av Patrick Modiano. Och det är ju alltid roligt att kunna berätta att man har läst en bok av en nobelpristagare.
Men tyvärr var det en bok som flöt ut i intet. Huvudpersonen har drabbats av minnesförlust femton år tidigare och vet inte vem han egentligen är. Under dessa år har han arbetat som privatdetektiv, men när hans chef går i pension bestämmer han sig för att försöka finna sin rätta identitet.
Så han vandrar runt i Paris, i samma kvarter där han arbetat utan att veta vem han var, och nu stöter han på personer som minsann känner till den Pedro McEvoy som han tycks ha varit.
Men varför har ingen av dem stött på honom de senaste femton åren? Och vad var det som förorsakade minnesförlusten? Var Pedro McEvoy hans verkliga identitet eller var det också ett alias?
Och varför flydde han under kriget? Vad flydde han från?
Jag lägger ifrån mig boken lätt irriterad. Visst förstår jag att man inte behöver få alla svar i en bok. Lite kan sparas till läsarens fantasi. Men i det här fallet klarar jag inte alls av att förstå vad författaren vill ha sagt med sin bok. Det känns som de dunkla tankarnas bok.

tisdag 17 mars 2015

Författarbesök på bloggen

I övermorgon, den 19 mars, blir det författarbesök på den här bloggen. Det är deckarförfattarinnan Karina Johansson från Sunne som är på bloggturné.
Karina träffar man annars på hennes blogg eller på Facebook.

måndag 16 mars 2015

Tematrio - Vilja-läsa-böcker

Lyrans Noblesser har en tematrio, som denna gång handlar om böcker man vill läsa. Lyran skriver: Hur mycket jag än läser, finns det massor av böcker jag inte läser. Hjälp en sån hemsk tanke, tänk om jag missar något bra. Dessutom finns det vissa böcker jag går omkring och känner att jag vill läsa, men av olika anledningar inte får till det. Berätta om tre böcker ni skulle vilja läsa!

Brott och straff av Fjodor Dostojevskij är en sådan bok som jag i vart fall skulle önska att jag hade läst. Jag vill veta mer om Raskolnikov. Sannolikheten att jag någonsin kommer att läsa den är dock låg. Omfånget knäcker mig.

Herr Arnes penningar av Selma Lagerlöf nämnde jag i förra veckans tematrio, men jag har löjligt nog inte läst den, även om jag vet vad den handlar om. Och den står i min bokhylla, tillsammans med ett stort antal Selmaböcker, som jag faktiskt har läst. Så jag tror att jag får ta och avge ett löfte här och nu att jag ska läsa den boken under 2015.

Rid i natt av Vilhelm Moberg. Den tycks handla om ett bondeuppror i Värend på 1600-talet, men boken gavs ut 1941 och han lär ha påverkats av tyskarnas ockupation av Norge och Danmark. Boken blev en succé och jag tror att det är en roman som jag skulle vilja läsa.

Lars Vilks i Karlstad

Idag håller Lars Vilks en föreläsning på Gamla Wermlandsbanken i centrala Karlstad. Arrangör är Utrikespolitiska Föreningen. Från början var det tänkt att föreläsningen skulle hållas på universitetet, men universitetsledningen litade inte på att polisen kunde upprätthålla säkerheten.
Detta är Lars Vilks' första offentliga framträdande sedan han utsattes för attentatsförsöket i Köpenhamn.
Jag läste en insändare i NWT, där någon tyckte att föreläsningen borde stoppas, eftersom Lars Vilks "har orsakat tillräckligt med blodspillan och död genom sina provokationer mot en världsreligion".
Men hallå! Lars Vilks har inte dödat någon. Det var stolliga islamister som utförde attentatet. Insändarskribenten resonerar på samma sätt som den där indiske våldtäktsmannen, som i en intervju nyligen sade att våldtäkten var kvinnans fel, eftersom hon varit ute på kvällen. Man skyller alltså på offren istället för på gärningsmännen.
Men kvinnor måste faktiskt ha rätt att gå ut utan att bli våldtagna och Lars Vilks måste få rita vad han vill och kritisera islam om han vill utan att bli dödad.
Idag är det alltför många som säger att de är för yttrandefrihet, men att denna inte bör missbrukas genom att man kränker andra människor. Men det är ju just rätten att säga obekväma saker som är yttrandefrihet. Inte är det yttrandefrihet, om människor bara får säga det som har godkänts av politiker, journalister och religiösa mörkermän.
Nej, jag tänker inte gå på kvällens föreläsning. Jag är för feg. Jag tycker dessutom inte att Vilks är någon särskilt bra konstnär. Men jag hävdar ändå bestämt hans rätt till yttrandefrihet.

Dagens visdomsord 2015-03-16

Eternity is a very long time, especially towards the end. (Möjligen Woody Allen)

söndag 15 mars 2015

En smakebit på söndag - De dunkla butikernas gata

Dags för en smakebit på söndagen igen. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Flukten fra virkeligheten. Jag läser just nu Patrick Modianos bok De dunkla butikernas gata. Modiano fick nobelpriset i litteratur 2014 och jag köpte den här boken på bokrean.

Boken handlar om privatdetektiven Guy Roland, som plågas av minnesförlust efter en mystisk olycka för femton år sedan. När hans chef går i pension beslutar sig Roland för att finna sin rätta identitet. Spåren leder honom till andra världskriget och till en man som arbetat på dominikanska legationen i Paris under det tagna namnet Pedro McEvoy. Ju längre efterforskningarna fortskrider och allt fler drag hos Pedro McEvoy avslöjas, desto mer börjar Guy Roland känna igen sig själv. Till sist vet han inte om det är sig själv eller Pedro McEvoy han efterspanar. Här kommer en liten smakbit:

Det var fullt med folk i baren och enda lediga platsen var en tom stol vid ett bord där det satt en japan med guldbågade glasögon. Han förstod mig inte då jag böjde mig ner för att fråga honom om jag fick slå mig ner, och när jag gjorde så tycktes han inte alls lägga märke till det.
Flera gäster, amerikaner och japaner, kom in i baren. De ställde sig, högljutt samtalande, mellan borden. Några av dem hade glas i handen och lutade sig mot stolarnas rygg- eller armstöd. En flicka satte sig till och med i knäet på en gråhårig man.
En kvart försenad kom Waldo Blunt in och satte sig vid pianot. Det var en liten fetlagd herre med hår som började glesna över pannan och tunna mustascher. Han bar en grå kostym. Först vände han på huvudet och svepte med blicken över alla borden och människorna som trängdes omkring dem. Han smekte över tangenterna med högra handen och började slå några ackord på måfå. Jag hade turen att sitta vid ett av borden närmast honom.
Han började spela en melodi - jag tror det var På kajerna i gamla Paris - men musiken dränktes nästan helt i sorlet av rösterna och skratten; inte ens jag som satt så nära pianot lyckades uppfatta alla tonerna. Han fortsatte orubbligt att spela, rak i ryggen och med böjt huvud. Det gjorde mig ont om honom: det hade säkert funnits en tid i hans liv då folk hörde på medan han spelade, tänkte jag. Sedan dess hade han antagligen vant sig vid det ständiga bruset av röster som kvävde ljudet av hans musik.

fredag 13 mars 2015

Bokbloggsjerka 13-16 mars

Bokbloggsjerka från Annikas Litteratur- och kulturblogg. Den här gången är frågan:
Hur hinner du läsa så många böcker?

Jag vet inte om jag hinner läsa så många böcker. Dock läser jag nog mer nu än tidigare, eftersom jag är långtidssjukskriven. Då är det skönt att ta till en bok. Och så ger det ju alltid underlag för blogginlägg ;)

torsdag 12 mars 2015

Britt-Marie var här

Så har jag då läst min andra bok av Fredrik Backman. Britt-Marie var här.
Vi får följa Britt-Marie, som just lämnat sin man och som nu, 63 år gammal, vill ha ett arbete. Av misstag får hon ett tillfälligt arbete som vaktmästare på fritidsgården i Borg, det enda som kommunen inte hunnit lägga ned i den lilla byn.
Till en början är Britt-Marie reserverad som alltid, och söker sin tillflykt i städningen. Hon löser de flesta problem genom att städa med bikarbonat.
Men snart får Britt-Marie uppleva en alldeles ny känsla. Det finns barn i den lilla byn som faktiskt behöver henne.
Steg för steg byggs hennes självförtroende upp i denna bok, som faktiskt är humoristisk. Jag skrattade högt flera gånger när jag läste den.
Nu måste jag faktiskt försöka få tag i boken En man som heter Ove.

onsdag 11 mars 2015

Refuserad...

Jag fick ett refuseringsmejl idag. Inte första gången något jag skrivit blir refuserat, men ändå...
Det kan inte hjälpas att jag blir lite ledsen. Man har ägnat så förfärligt mycket tid åt att skriva en roman, och så kommer det bara några rader i ett mejl att de inte vill ge ut den.
Okej, nya tag. Det finns mängder att plattityder att ta till. "Det är alltid som mörkast just innan det ljusnar." "Man stärks av motgångar." "Ovan molnen skiner alltid solen."
Fast jag tänker i alla fall tycka lite synd om mig, så det så!

tisdag 10 mars 2015

Det blåser!

Det ser så fint ut ute. Solen skiner och det är vårvarmt. Jag skulle så gärna gå ut och promenera.
Men varför måste det blåsa så förbannat?! Det är ju rena höststormen ute. Så det blir allt att stanna inne. En kopp kaffe och en god bok kanske?

måndag 9 mars 2015

Tematrio - Pengar

Lyrans Noblesser har en tematrio, som denna gång handlar om pengar. Berätta om tre romaner där pengar spelar en stor roll.

Herr Arnes Penningar av Selma Lagerlöf. Den rike Herr Arne mördas på Solberga prästgård någon gång på 1500-talet. Skotska legoknektar mördar hela familjen och bränner ner gården, men Arnes fosterdotter överlever. När hon vuxit upp förälskar hon sig i en av de skotska soldaterna, men hennes mördade systers vålnad kommer till henne för att hindra henne.

Snabba cash av Jens Lapidus. JW kommer från landsorten, men vill leva La Dolce Vita med bratsen. Då gäller det att få fram pengar, och han kör svarttaxi och säljer narkotika för att kunna hänga med på de dyra innekrogarna.

Markurells i Wadköping av Hjalmar Bergman. Markurell är en man som förtvivlat försöker komma upp sig. Han har pengar, men knappast stil. Hans hopp står istället till den älskade sonen, som ska ta studenten. Och studentexamen ska gossen ha, om pappan så ska vara tvungen att muta examinatorerna.

Hur vet man vad folk tycker?

Varje dag kan vi i Aftonbladet och andra tidningar läsa vad vi svenskar tycker. Loreen hyllades efter sin "nakenchock" i Melodifestivalen, skriver Aftonbladet. Det finns bara två lägen för Aftonbladet. Antingen har någon hyllats (eventuellt tokhyllats) eller också har de hånats.
Men hur vet då Aftonbladet vad vi tycker? Har journalisterna stigit ned från sina elfenbenstorn för att fråga oss? Icke! De hänvisar till "sociala medier". Med detta tycks de mena Twitter. I artikeln om Loreen hänvisas till en (1) tweet, nämligen från operasångaren Rickard Söderberg.
Att journalister numera hämtar all information från Twitter är ett stort problem, eftersom nästan ingen använder sig av detta verktyg. Det är en försvinnande liten grupp, som skickar meddelanden till varandra och talar om för varandra vad rätt man alltid har.
Jag såg en undersökning från 2014. Då fanns det 641746 Twitterkonton i Sverige, vilket kan låta mycket. Men antalet aktiva konton (skrivit mer än två tweets och under den senaste månaden var 243312. Antalet mycket aktiva konton (mer än en tweet/dag under den senaste månaden) var endast 84605.
84605 av en befolkning på nio och en halv miljon invånare! Det är denna lilla grupp som kvällstidningsjournalisterna har som mall för vad svenska folket tycker. Vad övriga 99 procent av befolkningen anser har de inte en aning om.

Dagens visdomsord 2015-03-09

Nödvändigheten är ursäkten för alla brott mot den mänskliga friheten. Den är tyrannernas argument och slavarnas tro. (William Pitt)

söndag 8 mars 2015

Internationella kvinnodagen

Med anledning av Internationella kvinnodagen måste jag bara få lägga in den tänkvärda bilden nedan, som jag hittade på Pernilla Alms blogg.


En smakebit på söndag - Britt-Marie var här

Dags för en smakebit på söndagen igen. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Flukten fra virkeligheten. Jag läser just nu Fredrik Backmans bok Britt-Marie var här. Han har även skrivit En man som heter Ove och Min mormor hälsar och säger förlåt, som var förra söndagens bok.


Britt-Marie, som är huvudpersonen i den här boken, spelade även en framträdande roll i Min mormor hälsar och säger förlåt. Hon har för vana att informera sina grannar om vad de bör göra och får göra i huset. Det tycker Britt-Marie är viktigt, för hon vill ha ordning. Här är en smakbit från boken:

En gång kallade grannen Britt-Marie "gnällkärring" efter att Britt-Marie omtänksamt ringt på hos grannen och på förekommen anledning informerat om reglerna i husets allmänna tvättstuga. För fjärde gången. Britt-Marie tog mycket illa vid sig. Inte för "kärring"-delen, för den kan hon för all del stå ut med, men Britt-Marie "gnäller" faktiskt inte. Hon är omtänksam, det är skillnad. Det förklarade hon för grannen varje gång de träffades efter det, tills grannen efter några månader skrek: "Nu får du för helvete sluta älta det där!" Britt-Marie kränktes djupt, för hon är faktiskt inte en sådan som ältar. "Är jag det? Tycker du att jag är en sådan som ältar, Kent? Tycker du det? Ältar jag, Kent?" frågade hon Kent den kvällen. "Nänänä, för fan" mumlade Kent. "Det är ju det jag säger, precis det jag säger! Jag ältar minsann inte!" nickade Britt-Marie. Sedan låg hon vaken hela natten och var upprörd över att det gick runt människor i huset som fullständigt orättfärdigt tyckte att Britt-Marie var en sådan som ältade saker.

lördag 7 mars 2015

Min mormor hälsar och säger förlåt

Min mormor hälsar och säger förlåt av Fredrik Backman är faktiskt en helt fantastisk bok. Den handlar om Elsa som är nästan åtta år och som har en sjuttiosjuårig mormor som är galen. Stå-naken-på-balkongen-och-skjuta-med-paintballgevär-på-män-som-vill-prata-om-Jesus-galen. Men hon är också Elsas bästa, och enda vän. Det är in i mormors sagor Elsa flyr på nätterna. Till en värld där alla är annorlunda, och då behöver ingen vara normal.
När mormor dör efterlämnar hon en serie brev, med ursäkter till folk som hon gjort illa. Det gör att Elsa får lära känna alla dem som bor i huset.
Jag vill understryka att detta inte är en barnbok, även om den vid första påseendet kan ge det intrycket. Den handlar om hur vi vuxna har så svårt att leva tillsammans och med oss själva och det krävs ett barn för att se igenom allt. Lite av barnet som upptäcker att kejsaren är naken.
Boken är mycket underhållande, men samtidigt innehåller den så mycket allvar. Det är en bok som jag bara måste rekommendera.
Det enda negativa är att författaren har lite svårt med språket ibland. Han skriver konsekvent "kommer" istället för "kommer att", vilket leder till många meningar av typen "Det kommer komma..." Elsa är i likhet med mig språklig puritan. Trots detta vill hon vid något tillfälle rätta mormor som säger "Lämna brevet till honom som väntar." Elsa påpekar att det heter "han som väntar."
Men det gör det inte alls i den meningen! Efter preposition följer objekt. Det är synd för romanfiguren Elsa att författaren inte till fullo behärskar svenska språket.
Men som sagt var - det är faktiskt en mycket läsvärd bok!

Ett avsnitt ur Jesus and Mo


fredag 6 mars 2015

Bokbloggsjerka 6-9 mars

Bokbloggsjerka från Annikas Litteratur- och kulturblogg. Den här gången är frågan:
Brukar du läsa dedikeringarna som brukar finnas i början eller slutet av böckerna? Vilken är i så fall den mest minnesvärda?

Det brukar jag sällan göra. Ibland står det ju "Till Egbert!" allra först i boken, och det kan man ju inte missa. Men jag glömmer snabbt bort det, eftersom jag ändå inte känner Egbert. Så finns ju de långa harangerna i slutet av boken, där mamma, maken, syskonen, väninnorna, förlagsredaktören, några poliser, en läkare på akuten och så vidare ska tackas. Liza Marklund gillar sådant. Det har jag väl läst nån gång, men oftast inte, eftersom det är fullständigt ointressant för mig. Det är som att läsa eftertexterna på en film för att få veta vilka som ansvarade för sminkning, kostymer och researchen i Calcutta.

torsdag 5 mars 2015

Aftonbladet *SUCK* igen!

Den 22 februari skrev jag här om hur Aftonbladet ställde en fråga i sin app om vad man gjorde när det var halvtrist väder. När jag tittade ut genom fönstret sken solen från en klarblå himmel, men Aftonbladet utgick naturligtvis från vädret utanför redaktionsfönstret.

Idag ställer de frågan: "Det är darrigt att ta sig fram i trafiken. Under morgonen stoppades express, fjärr- och pendeltåg av elfel. Hur tar du dig fram?"

Jag känner inte till att tågen står stilla. Aha! Tågen i Stockholm står stilla, och det förväntas av Aftonbladet vara ett problem som engagerar hela svenska folket.

Finns det några människor i detta land som är mer provinsiellt inkrökta än tomtarna på Aftonbladet?

Mycket konstig bild

Fråga mig inte. Jag råkade bara hitta bilden på nätet.


onsdag 4 mars 2015

Nobelpriset 2015

Tänk, det går redan att spela på vem som får Nobelpriset i litteratur 2015. Favorit är den vitryska författarinnan Svetlana Aleksijevitj (bilden) som ger 6 gånger pengarna. Därefter följer Haruki Murakami och kenyanen Ngugi wa Thiong'o.
Vill man vara riktigt vågad, kan man spela på E L James, författarinnan till Femtio nyanser. Det ger 201 gånger pengarna.

Vad har de på huvudet? III

Den här bilden på dåvarande påven Benedictus XVI är så söt. Nej, bilden är INTE manipulerad. Han hade visst bara den mössan på sig en gång. Den fick omedelbart namnet "Santa Hat".
Skälet till att han bar den var enkel. Han frös. Men efter all uppståndelse som bilden förorsakade, avstod han från att bära den fler gånger.