måndag 14 september 2015

Tematrio - Ett liv (eller år) utan bokmässan

Lyrans Noblesser har en tematrio, som denna gång handlar om livet utan bokmässan. Så här skriver Lyran: Jag ska inte på Bokmässan i år och just nu känns det mesta i bokbloggosfären därför trist. Jag får försöka komma igen när Bokmässan är överstånden. Och nej, det är egentligen inte så synd om mig. Jag har ju själv bestämt att avstå från Bokmässan och Stockholm Literature för att istället åka till Rom. Fast just nu är det trist... Berätta om tre titlar som beskriver hur en kan känna sig när en inte ska till det stora evenemang som alla pratar om!

Jag var lite frestad att välja Askungen, som inte får gå på balen, men jag valde tre andra böcker. Allt handlar väl inte om stora evenemang, men i alla fall av en form av utanförskap.


Den tomma stolen av J.K. Rowling är hennes första vuxenroman. Hon är ju annars känd för att ha skrivit böckerna om Harry Potter.
Det tog en bra stund innan jag kände att jag kom in i boken. Kapitlen hoppade mellan olika personer, och jag hade svårt att hålla reda på vem som var vem. Detta ska dock inte nödvändigtvis lastas boken och författaren, utan skulden kan lika gärna sägas vila på denne läsare.
Romanen handlar om en man i kommundelsnämnden, som hastigt avlider. Flera personer känner sig kallade att fylla vakansen. Det handlar inte bara om personstrider, utan om den stora politiska frågan i Pagford: Till vilken del av kommunen ska problemområdet Fields höra?
Boken innehåller svartsjuka, missunnsamhet, sociala problem och kättja, det vill säga allt som behövs för att skriva en roman :-)
Delvis är den mörk, med barn och ungdomar som far illa. Det är ingen feel good-roman, som man lägger ifrån sig med ett leende när man har läst klart den. Jag känner mig snarare lite sorgsen. Vem ser ett barn som far illa innan det är för sent?
Att längta efter att sitta i kommundelsnämnden kan kanske platsa i trion...?


Det här är faktiskt en bok som jag fick låna i samband med ett föräldramöte på skolan. Eleverna har läst Johanna Nilssons Gilla "Hata Horan!" i skolan.
Den handlar om Jonna och Gloria, två 15-åriga flickor som är bästisar. De är inte speciellt populära, men heller inte mobbade.
På en Luciafest får Gloria dansa med Robin, skolans snyggaste, häftigaste kille. Det blir dock inte så underbart som Gloria trott. Snart dyker illvilliga kommentarer och bilder upp på nätet. Sajten Hata Horan! är skapad för att förödmjuka henne.
Men det vänder. Snart är det hennes plågoande som istället blir den hatade. Men vem ska man hålla på?
Boken är sannerligen ingen litterär höjdare, men det är nog inte meningen heller. Den vänder sig till unga tonåringar, som ska få en bild av nätmobbningen och hur snabbt rykten kan startas och spridas.
Detta handlar också om att känna sig utanför.


Den sista boken om att stå utanför får bli Jan Guillous Ondskan.
Boken ska vara delvis självbiografisk, men Guillou har kritiserats för att den alltför mycket avviker från verkligheten. Den saken kan jag inte bedöma.
Däremot är boken fängslande och samtidigt skrämmande i sina skildringar av vad "kamratfostran" kan innebära på en internatskola. I sina bästa former skulle kamratfostran kunna vara något mycket positivt, men här handlar det om utstuderad pennalism.
Huvudpersonen Erik blir misshandlad av sin far och utsatt för svår misshandel på internatskolan, även om han har förmågan att ge igen. Hans kamp är inte mot vare sig fadern eller det förtryckande skolsystemet. Det är en kamp mot Ondskan.
Inte utan skäl har denna bok karaktäriserats som en modern klassiker.

16 kommentarer:

  1. intressant trio! två tomma stolar blir det ju onekligen när varken du eller jag åker....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Efter att ha läst vad andra har föreslagit inser jag att det nog bara skulle ha handlat om boktitlar. Men men, vad jag har skrivit det har jag skrivit. (Det var väl ett klassiskt citat som heter duga!)

      Radera
  2. Vi är nog säkert ganska många som inte åker på mässan!

    SvaraRadera
  3. Ja har sett Ondskan på film en riktigt ruggig sådan. Men de andra har jag inte läst.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ingen feelgood-film gissar jag med tanke på boken...

      Radera
  4. Längtan efter kommundelsnämnden, den hör man inte så ofta om! "Gilla hata horan" låter mycket otäck.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ack, jag trängtar efter en plats i kommundelsnämnden! Eja vore jag där! :)

      Radera
  5. Det är jobbigt att känna sig utanför. Ondskan är för övrigt en riktigt hemsk film, på ett bra sätt :)

    SvaraRadera
  6. Ondskan var ruskigt bra... och så otäck. Nog den bästa Guillou jag läst faktiskt.

    SvaraRadera
  7. Ondskan var bra läsning. Fast jag hoppas den var överdriven.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, den är bitvis vidrig. Men bra...

      Radera