måndag 7 september 2015

Tematrio - Sånt som är kallt

Lyrans Noblesser har en tematrio, som denna gång handlar om sånt som är kallt. Så här skriver Lyran: I morse gick jag som vanligt ut i tunn tröja och höll på att förfrysa mig innan jag insåg att det blivit höst. Dags att ta fram varma tröjan. Temat däremot ska vara kallt - och dessutom finnas i titeln. Berätta om tre boktitlar som innehåller något kallt!


Då börjar jag med Nobelpristagaren Orhan Pamuks roman Snö.
Jag kan inte riktigt bestämma mig för om boken var lättläst eller svårläst. Texten var inte svår och mycket av innehållet handlade om huvudpersonen Kas kärlek och vankelmod. Men samtidigt är det svårt att följa med och uppfatta den satir som finns i boken och som rör specifikt turkiska förhållanden.
Boken blev mycket uppmärksammad i Turkiet när den kom ut och den kritiserades också från många håll. Säkerligen därför att den skriver om den tilltagande islamismen, men även om regeringens förtryck av oliktänkande och undertryckandet av fakta om folkmordet på armenier för snart ett sekel sedan. Pamuk nämner ofta hus som han ser och som tillhört armenier.
Poeten Ka är bokens huvudperson, men han är inte bokens "jag". Istället är det Orhan Pamuk själv som då och då kommer in, och han träffar även de personer som romanfiguren mött tidigare i boken. Ett intressant grepp måste jag säga.
Även om jag inte förstod allt när det gäller bokens mening, så är det i alla fall roligt att ha läst den :)

Nu återanvänder jag en bok som jag använt i en tidigare tematrio. Då handlade det om våta saker. Men eftersom jag gärna dricker min akvavit kall, så tycker jag att den här boktiteln platsar.
Jag tycker för det mesta att Torgny Lindgren är en fantastisk författare, och Norrlands Akvavit gjorde mig inte besviken. Än en gång är handlingen förlagd till Västerbotten och han lyckas återanvända någon figur från en annan roman. I Merabs skönhet fick vi stifta bekantskap med Jakob, som kämpade mot en jättelik stubbe. I Norrlands Akvavit dyker hans änka Gerda upp när hon ligger på sitt yttersta.
Boken handlar om evangelisten Olof Helmersson, som ett halvsekel tidigare har omvänt en hel bygd och lett väckelsemöte. På gamla dagar har han kommit på att allt var fel och har nu blivit gudsförnekare. Därför återvänder han för att försöka omvända sin gamla församling bort från kristendomen. Problemet för honom är dock att de flesta av dem som fortfarande är kvar i livet redan själva har omvänt sig. Församlingen består nu av endast två personer och dem lyckas han aldrig ens försöka avkristna. Snarare är det väl Gerda som verkar frälsa Olof på nytt.
Det finns många tankar och episoder som kan leda till eftertanke och ibland till ett leende. Det stundtals meningslösa i livet tycker jag illustreras lysande i ett litet avsnitt i boken där Eskil Holm uttrycker sin stora tacksamhet till Olof Helmersson för att denne en gång i tiden gjort honom frisk från magsåret:
Tack vare Olof Helmersson och helbrägdagörelsen hade han gudskepris kunnat utföra sitt livsverk: sköta jordbruket som nu var nedlagt, bygga bönhuset som nu var rivet, färdigställa den numera avskaffade vägen till Kedträsk, starta konsumbutiken som inte fanns längre, försörja barnen som nu hade övergivit honom, vara ålderman i byn som nu var avfolkad och öde, grunda Folkpartiets lokalavdelning som nu var upplöst. Det var med stolthet och tacksamhet som han i sitt åttisjätte år såg tillbaka på detta sitt livsverk.

Så får det till sist bli lite mer snö. Flickan med snö i håret är en deckare av Ninni Schulman. Trevligt nog utspelar den sig i Värmland, närmare bestämt i Hagfors. Nåja, trevligt och trevligt. Här handlar det om ond bråd död.
En flicka skjuts ihjäl redan i inledningskapitlet och en annan flicka försvinner under märkliga omständigheter. I boken följer vi framför allt journalisten Magdalena, som just flyttat tillbaka till Hagfors från Stockholm, men också de lokala poliserna i deras arbete.
Någon gastkramande spänning är det inte, men boken är trevligt skriven och jag kände mig till slut riktigt bekant med huvudpersonerna.

24 kommentarer:

  1. Flicka med snö i håret hade jag också med, de två andra i din trio är okända för mig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag borde nog läsa fler böcker av Ninni Schulman.

      Radera
  2. Har inte läst någon av böckerna i din trio. Tack för tips!

    SvaraRadera
  3. Jag har läst den sista och har den första men spriten har jag inte läst bara druckit.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man måste ju börja någonstans ;)

      Radera
  4. Fin trio :) Har inte läst Snö - men den ligger i bokhyllan...får nog bli ändring på det.

    SvaraRadera
  5. Har av dessa tre endast läst Pamuks bok. Blir lite nyfiken på hur Torgny Lindgren skriver...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Han är en av mina favoritförfattare.

      Radera
  6. den här trion har jag läst. gillade alla tre titlarna jättemycket. Norrlands akvavit är rent mästerligt skriven.

    SvaraRadera
  7. Det förvånar mig att du inte hade med Selma den här gången :-) Jag har inte läst någon av dina böcker men hört talas om dem. Det är så himla många böcker jag vill läsa, jag hinner inte allt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Selma Lagerlöfs sista bok hette Höst. Hade den hetat Vinter, så hade hon varit självklar! ;)

      Radera
  8. Pamuk är mycket intressant! Jag fick gräva djupt i minnet för att komma ihåg vad Snö egentligen handlade om - jag måste läsa om den. Kanske i vinter när det passar bra...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Låter mysigt. En kopp choklad, en filt över benen och Pamuks bok.

      Radera
  9. Har inte läst någon av böckerna i din trio, men Flickan med snö i håret står i min bokhylla och väntar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Då är det ju bara att sträcka ut handen ;)

      Radera
  10. Flickan med snö i håret har jag tänkt läsa någon gång.

    SvaraRadera
  11. Jag har inte läst någon av dina tre, men jag har tänkt att jag ska läsa Orhan Pamuk någon gång.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är en annorlunda bok och det behöver ju inte alls vara något negativt.

      Radera