måndag 5 december 2016

Tematrio - Fåglar och flygfän

Lyrans Noblesser har en tematrio, som denna gång handlar om fåglar och flygfän. Så här skriver Lyran: Undrar om det här temat kommer att vara svårare för er än det var för mig? Jag hade i alla fall en hel del fågelböcker i mina hyllor. Berätta om tre böcker vars titel innehåller referenser till en fågel eller en flygande insekt!

Då börjar jag med nobelpristagaren Yasunari Kawabatas Tusen tranor.
Den var inte helt enkel att förstå. Den var nog väldigt japansk. Hur väl översatt den är vet jag inte, för den är inte översatt från det japanska originalet utan från en tysk översättning.
Den handlar om Kikuji som förälskar sig i tre kvinnor. Först i en ung flicka som han möter vid en teceremoni, sedan i sin döde fars älskarinna och till sist i den sistnämndas dotter.
Och mitt i allt ihop rör sig en kvinna som fixar med teceremonier, och som tydligen har ett fult födelsemärke på sitt ena bröst. Varför det där födelsemärket är så viktigt begrep jag aldrig, men det nämns många gånger.
Inte heller begrep jag varför den där tredje förälskelsen propsade på att Kikuji skulle slå sönder en fyrahundraårig tekopp, som han fått av henne.
Boken var för all del fascinerande och jag är glad att jag har läst den, men jag misstänker att man måste vara mer insatt i japansk kultur för att förstå den dolda symbolik som jag anar finns där.

Den andra boken får bli Karin Brink Holmqvists Rapsbaggarna.
Alla bor inte i storstan och alla är inte så sofistikerade. Som de båda bröderna Henning och Albert, som bor tillsammans som de alltid har gjort, bara en liten bit från barndomshemmet.
Tiden har stått stilla. Allt de båda bröderna begär av livet är en korvbit att lägga på smörgåsen och så naturligtvis snus.
När det öppnas ett hem för kvinnliga missbrukare i barndomshemmet blir de förstås oroliga. Oron får dem att vanka oroligt i rapsfältet och spotta snus. Det blir upptakten till en invasion av både ufologer och malmletare.
De båda bröderna är helt omedvetna om att de själva är orsak till det mesta av alla konstiga saker som sker kring deras hem.
Boken är rolig och det bästa är att jag är övertygade om att det finns sådana här personer som de båda bröderna i verkliga livet. När storstadsborna twittrar, dricker latte och går på spa finns det alldeles riktiga människor kvar där ute.

Så kan väl en barnbok få komma med också - H C Andersens Den fula ankungen.
Det är en av den danske författarens mest kända berättelser. Den stackars fula ankungen som känner sig så utanför bland de andra ankungarna. 
Men han växer minsann upp och när han speglar sig i vattnet så ser han att han inte längre är en ful ankunge. Han är inte någon anka alls. Han är en vacker svan.
Den fula ankungen kan förvisso inte flyga, men det kan svanen, så jag hoppas den kan godkännas.

20 kommentarer:

  1. Den fula ankungen, kul att du tog med den!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tyckte att den kunde göra trion lite mer blandad :)

      Radera
  2. Den fula ankungen är den enda jag läst av dina tre böcker...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den är nog svår att ha missat :D

      Radera
  3. hur kunde jag glömma Tusen tranor som jag tyckte så mycket om?
    Den fula ankungen lästes i barndomen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nåväl, du hittade ju andra alldeles utmärkta böcker som passade utmärkt till temat :)

      Radera
  4. Gillar den fula ankungen och Rapsbaggarna (min favorit av Brunk Holmqvist), men Tusen tranor lät inte som något för mig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är i alla fall roligt att kunna säga att man läst något av Kawabata ;)

      Radera
  5. Tusen tranor låter som en märklig liten bok. Den fula ankungen var en favorit hos mig när jag var liten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den fula ankungen måste man ju älska :)

      Radera
  6. Å, HC Andersen! Jag håller med om Kawabata, han är lite mystisk. Det är mycket som verkar smått obegripligt i hans böcker.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man måste nog vara japan för att till fullo kunna ta till sig boken.

      Radera
  7. Sagan av H C Andersen är fin. Tror bestämt jag hoppar över Kawabata, men Rapsbaggarna verkar rolig. :)

    SvaraRadera
  8. Det här var en rolig blandning! Den fula ankungen är faktiskt riktig charmig tycker jag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var inte mycket gemensamt i den trion :))

      Radera
  9. Den fula ankungen har jag så klart läst flera gånger, men inte de två övriga. Har däremot läst ett par andra böcker av Karin Brunk Holmqvist som jag gillade mycket.

    SvaraRadera
  10. Att jag inte tänkte på Den fula ankungen!

    Jag har läst en annan bok av Yasunari Kawabata och för min del gav det inte mersmak.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lätt att glömma bort barnböckerna :)

      Radera