tisdag 28 februari 2017

Veckans utmaning - din litterära favoritmiljö

Veckans tisdagsutmaning från Kulturkollo. Ulrica skriver: Den här veckan pratar vi om litteratur, filmer och TV-serien som utspelar sig på karga platser och i mörka miljöer. Inte alla delar fascinationen över den här miljön, men alla har vi väl en miljö som lockar oss lite extra?

Veckans utmaning är alltså att berätta vilka slags miljöer du dras till, och tipsa om böcker eller filmer som utspelas där.

Det här var en knepig uppgift för mig. Jag bryr mig egentligen inte så mycket om i vilken miljö en bok utspelar sig. Jag är intresserad av handlingen, inte miljön. Därför blir det lätt så att jag läser miljöbeskrivningen tämligen kursivt, medan jag är betydligt mer intresserad av dialogen.

Därför har jag en fråga tillbaka, som det vore roligt om någon reagerar på. Kan det vara en skillnad mellan manligt och kvinnligt? Vill män ha mer "action" medan kvinnorna vill känna in miljön? (Eller är helt enkelt jag en konstig prick?)

17 kommentarer:

  1. Svar
    1. Lustigt så olika det kan vara.

      Radera
  2. Kul med motfråga. Jag tror inte det är så mycket manligt/kvinnligt som bara olika tycke och smak :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ju ingen mening att ha en enkät här, eftersom nästan alla bokbloggare är kvinnor...

      Radera
  3. För mig är miljöbeskrivningen jätteviktig...en bra sådan förflyttar mig.....men jag gillar en bra dialog också. Fattar inte hur du klarar dig utan att läsa in miljön, Robert? Det är ju stor skillnad om handlingen/dialogen sker på den bistra Taigan eller på Stureplan......

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, men när jag väl insett att vi befinner oss på den bistra taigan så vet jag ju det ;)

      Radera
  4. Ja förvisso, men att låta sig ryckas med....att känna in miljön....det är ju sagolikt. Oftast!

    SvaraRadera
  5. Jag håller egentligen med dig, jag avskyr verkligen långrandiga miljöbeskrivningar. För mig är definitivt handlingen mer intressant. Men sedan kom Peter May ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, visst kan det väl vara bra med en och annan miljöbeskrivning, men när varje blomma ska beskrivas, vinets utseende, doft o smak, gräsets grönhet osv, då tröttnar jag och hoppas att någon av personerna kan säga något som för handlingen framåt.

      Radera
  6. För mig anger miljön stämningen och jag är väldigt stämningsberoende när jag läser.

    SvaraRadera
  7. Jag kan tycka mig för invecklade och långa miljöbeskrivningar kan bli för mycket. Men även det där med "action" kan bli för mycket, jag gillar verkligen inte krigsbeskrivningar eller etc i fantasty( för det ska ju utkämpas minst ett krig i fantasy verkar det som)och sådana våldsbeskrivningar kan bli för mycket i böcker med. (inte bara i fantasygenren). UrK känner mig själv babblig nu och jag får ändå inte riktigt fram vad jag menar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, det är nog inte action som i krigsskildringar jag menar. Mera att handlingen ska gå framåt och inte fastna i blomsterbeskrivningarna ;)

      Radera
  8. Miljö är sååå tråkigt att skriva, tycker jag. Och när jag läser själv hoppar jag över alla fält, fjäll och fjordar för att inte tala om porslin som är annat än vitt! (Men yes, ibland måste jag lägga in ett träd för att en förläggare ber om det. Men endast då:)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Åsa. Jag gillar dina böcker, och en anledning kan nog vara att berättelsen inte kör fast i en massa ovidkommande miljöskildringar :D

      Min kriminalroman Skam kommer från tryckeriet nu i mars, och jag har allt haft det lite jobbigt med att plocka in fågelkvitter och vårsolens sken här och var ;)

      Radera