söndag 28 maj 2017

Är det så här illa?

Kommer bokläsandet att bli något udda, som bara en liten obskyr klick ägnar sig åt? Läs Karin Olssons krönika här. (Nej, den finns inte som talbok...)

4 kommentarer:

  1. Ska det inte recenseras böcker i morgonsoffan längre?! Nej, nu är det nästan så att jag skriver till svt och kollar om det stämmer...

    SvaraRadera
  2. Fast vad gäller ljudböcker är det ju samma sak som skrivna böcker, i de flesta bemärkelser. Själva läsförmågan är i alla fall ingenting jag tycker är något särskilt att skryta med - de flesta läser utan att tänka på saken. Att någon annan läser upp en skriven text kan ju faktiskt vara en förutsättning för många människor att kunna ta till sig den - jag tänker här främst på synskadade eller folk med dyslexi. Det medför också potentiellt sett mer tid att konsumera böcker i en stressig vardag, på så sätt att det går bra att lyssna medan man städar, lagar mat eller tränar. Och Olsson skriver ju faktiskt om ljudboken att "Den når till och med de allra mest läsovilliga: männen". Det låter väl bra, tycker jag. (Sedan klarar jag själv inte av ljudböcker, eftersom jag störs förfärligt av berättarrösten. Jag får vackert hålla mig till gammal traditionell bokstavsläsning.)

    Dock håller jag sannerligen med om att det är väldigt tråkigt att litteraturen får så lite utrymme i media.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kloka ord. Och jag håller mig också till pappersböcker 😉

      Radera