torsdag 25 maj 2017

Olikhetsutmaningen: Arbete och fritid

Linda med bloggen enligt O har en utmaning. Denna kallar hon olikhetsutmaningenVarje vecka presenterar hon ett motsatspar och hon vill att vi skriver om två böcker, filmer, tv-serier, författare eller andra kulturella företeelser som passar in på orden.

Denna gång handlar det om arbete och fritid.


För arbete väljer jag en bok som har ordet i en sammansättning i titeln.
Johanssons liv arbetsglädje och återuppståndelse är Henrik Johanssons andra bok efter debutromanen Av kött och blod. Denna bok består av noveller och några dikter.
En mjölbagge vaknar upp och är förvandlad till bagare. En kock grävs upp ur sin grav för att arbeta av sina skulder. En förtvivlad djurrättsaktivist tappar tron på sitt eget engagemang. Människor kämpar på jobbet, ger upp, sugs ut, svettas, vinner och skrattar.
Det är en trevlig och underhållande bok. Med vass ironi berättar författaren en historia om maktlösa arbetares liv. Underifrånperspektivet går som en röd tråd genom boken.
Den avslutande novellen, Dödskampens skönhet, är betydligt längre än de övriga och den har ett annat innehåll. En idealistisk svensk aktivist åker till det asiatiska landet Asmarita där en journalist och samvetsfånge, Takeshi Awati, sitter fängslad. Men han återvänder desillusionerad. Var Awati verkligen en demokratikämpe eller endast en simpel brottling? Han vet inte, och ingen bryr sig om detta när han återvänder. Awati behövs som symbol i den svenska mediedebatten. Vad som är sant eller inte är av underordnad betydelse.
Trots att boken präglas av en viss svartsyn är den underhållande på ett stillsamt sätt. Den är väl värd att läsas.


Fritid. Ja, får man lite tid över vore det väl inte så dumt att få åka till Italien. Som i Åsa Hellbergs Toscana tur och retur.
Sara Raphael köper en motorcykel får ett spottstyver och bestämmer sig för att åka till Toscana för att möta gamla spöken. Givetvis måste bästa vännen, den kända författarinnan Jessica Romin följa med. Jessica, som aldrig kliver ur sina högklackade skor, gapskrattar åt förslaget. Ett par dagar senare sitter hon ändå bakom Sara i skinnställ.
Jag blev inte besviken på den här Hellbergsboken heller. Det är inte stor litteratur och inte kommer böckerna att bli några klassiker, men visst kan Åsa Hellberg skriva. Det är en underhållande bok, men även gripande. Jag skrattar flera gånger, men jag ska även erkänna att jag fick tårar i ögonen vid något tillfälle också, och det är alltid ett gott betyg. Då har författaren lyckats gripa tag i en.
Det är romantik, tantsnusk och gamla sorger som inte har läkt om vartannat. Jag tror inte att jag är den egentliga målgruppen för boken, men jag gillar den. Så det så.
Enda egentliga svagheten i boken är jakten på en försvunnen vinsamling. Där känns det alltför mycket som Lassemajas detektivbyrå. Den hade gärna fått utgå.
Men sammantaget är det en bok som jag gärna rekommenderar, för den som längtar efter en lättläst feelgoodroman.

6 kommentarer:

  1. Svar
    1. Det var liksom tänkt så :)

      Radera
  2. Henrik Johansson hade jag glömt bort att jag tänkte läsa. tack för påminnelsen. Skinnställ och högklackade skor låter inte helt fel, men säkert blir det kallt om fötterna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Johanssonboken är lite annorlunda, men just därför läsvärd.

      Radera
  3. Kanske är Åsa Hellberg precis vad jag behöver just nu när hjärnan helt lagt av på grund av stress. Tack för påminnelsen! Johanssons bok låter mer som en bok att läsa när huvudet är på plats igen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Låter som en bra analys ;)

      Radera