Andra delen klar

Nu är jag klar med andra delen av min roman BoÅ. Tror jag i alla fall. Jag blev lite överraskad själv, när jag plötsligt var framme vid avslutningen. Jag har skrivit 57 505 ord, vilket är 72 procent av målet 80 000 ord. Första delen var på cirka 30 500 ord, och jag hade tänkt att del två skulle vara ungefär lika lång, för då hade jag bara behövt skriva 18 000 ord i del tre. Nu behövs det 22 000 ord.

Nå, nu ska ni inte det detta alltför allvarligt. Riktigt så insnöad på antalet ord är jag inte. Givetvis är det innehållet i texten som är det viktiga, inte hur många ord det blir till slut. Det är inte ordproduktion, utan romanskrivande, jag ägnar mig åt.

Nu får jag i alla fall försöka byta perspektiv igen, när jag idag ska gå in på den avslutande delen.

Jag fattar inte...

I Nya Wermlands-Tidningen igår var det en artikel om en ny nattklubb som hade öppnat i Karlstad, och jag insåg hur uråldrig jag är, för jag fattar inte vad det står. Det står bland annat: "Här finns det plats för stor nattklubb, rockbar och en launchdel på nedervåningen för mer house och r'n'b-musik."

R'n'b är nån sorts musik, det förstår jag, och jag har en vag känsla av att house också är en musikstil, men jag har inte en aning om vad det är. Men vad sjutton är en launchdel? Ordet hör ihop med båtar och raketer, exempelvis när en raket gör sig av med startsteget. Men vad har det med en nattklubb att göra? Någon här som är mindre mossig än jag och kan förklara?

"Har du blivit refuserad?"

Har du blivit refuserad? Den frågan ställs till sex författare, som svarar i Svenska Dagbladet. Författarna är Mons Kallentoft, Aase Berg, Agnes Hellström, PO Enquist, Marcus Birro och Inger Frimansson.

En påminnelse

Det är aldrig fel att påminna om vikten av att med pennan bekämpa diktatur och religiös fanatism.

Två tredjedelar

Så där ja, nu har jag skrivit två tredjedelar av romanen. När jag hade skrivit hälften, kändes det lite tungt att veta att hälften var kvar. När jag nu har kommit upp i tre tredjedelar så känns det bättre, för det betyder ju att jag har skrivit dubbelt så mycket jämfört med vad som är kvar att skriva. Om ni nu hängde med på den ekvationen :)

Fast fortfarande vet jag förstås inte om det blir just 80000 ord. Den gränsen är ju ganska godtyckligt vald.

Morr...

Jag har klockan på ringning varje vardag kl. 6.00 och lördagar kl. 7.00 (barnen ska till ridskolan.) På söndagarna slipper jag dock ställa klockan. Men idag fick jag en knuff i ryggen kl. 7 och jag fick höra orden "Klockan är 7." Jag låg stilla och fattade ingenting. Sedan fortsätter det: "Å, det är ju söndag. Jag trodde att det var måndag och att barnen skulle till skolan. Förlåt..."
Morr.........

Språklig puritan

Det är inte lätt att vara språklig puritan, ska jag säga er. I morse lyssnade jag på Rix MorronZoo, och där deltog en man i sändningen som talade om landet Sweitsch och dessutom hade han blivit interjuvad. Det är som att tvingas lyssna på någon som drar med naglarna på en griffeltavla!

Boklek

Hittade den här bokleken hos Karina och den måste jag förstås göra!

Så här gör man:

1. Ryck närmaste bok i din omgivning.

2. Slå upp sidan 56.

3. Leta upp den sjunde meningen på den sidan.

4. Posta meningen i din blogg tillsammans med dessa instruktioner.

5. Lägg gärna till bokens titel och författare.

 Okej, då kör vi.

Bara sina kvinnor och barn och sina får och fäkreatur lämnade de kvar i landet Gosen.
(Bibeln)

- Ack, Gösta, Gösta , sade hon och for med handen över hans blottade huvud, starkast och svagast ibland människor!
(Gösta Berlings Saga)

Har du någon deckare på lager?

Tidningen Amelia har en tävling, där man ska skicka in en deckare (tycks räcka med något kapitel), och så kan man vinna en skrivarkurs med Camilla Läckberg. Manuset skickas till Bokförlaget Forum, Box 3158, 103 63 Stockholm senast den 19 november. Det vinnande bidraget publiceras i Amelia i februari.

Föreningen Värmlandslitteratur

Föreningen Värmlandslitteratur är en mycket aktiv förening, som bland annat lägger ned stort arbete kring Värmlandsmontern vid Bok- och Biblioteksmässan i Göteborg och den Värmländska bokmässan. Vid den sistnämnda mässan passade jag på att bli medlem. Inte för att jag vet riktigt vad medlemskapet innebär annat än att jag får deras medlemstidning Wermlandiana, men man ska stödja de goda krafterna.

Fredag den 13:e

Idag är det fredag den 13:e. Bara så ni vet!  :)

Hur mycket kan man berätta?

Jag håller ju på att skriva på en roman, och det har jag nämnt flera gånger. Däremot har jag inte berättat vad den handlar om. Fick frågan alldeles nyss här på bloggen, men jag svarade inte. Då kände jag mig lite otrevlig, för jag gillar ju personen som frågade.
Men jag vet ändå inte om jag vill berätta i förväg. På något egendomligt sätt är jag rädd att jag "dödar" berättelsen om jag pratar för mycket om vad den handlar om. Fast nu känner jag att det blir mumbojumbo igen, precis som när jag säger att romanfiguren "berättar" saker för mig. Äsch, antingen förstår ni vad jag menar, eller också gör ni inte det.
Jag kan kanske ändå säga så mycket som att romanen utspelar sig i ett främmande land för cirka 3 500 år sedan, men jag vill ändå att man ska kunna känna igen frågor som vi skulle kunna ställa oss idag.

Hälften...

Nu har jag skrivit 40 175 ord, vilket är hälften av det mål jag har satt upp. Jag känner mig lite kluven. Å ena sidan är jag glad och lite stolt över att ha nått dit. Å andra sidan inser jag att jag har lika mycket kvar som jag har skrivit, och det känns lite tungt...  :)

Värmländska bokmässan igen

Jag hann inte vara så länge på den värmländska bokmässan, men det var trots allt en upplevelse. Bokmässan invigdes av den nya chefen för Värmlands Museum - Åsa Hallén. Därefter var jag på prisutdelningarna. Det var Region Värmlands litteraturstipendium som delades ut, samt stipendier från Bengt Axelssons stipendiefond. Därefter fick de tre pristagarna i Föreningen Värmländsk Litteraturs novellpristävling sina diplom och prispengar.
Region Värmlands litteraturstipendium delades mellan David Liljemark för boken Boltzius och Anders Brokvist (alias Ismael Ataria) för diktsamlingen Allt jag vill för dig, ingen annan.
Sedan hölls det tre föredrag åt gången varje halvtimme, men dem hann jag tyvärr inte att gå på. Istället gick jag runt bland de många stånden på mässan. Jag är imponerad över att Värmland har så mycket att visa upp på litteraturens område. Mitt största "problem" var att så många som var där var vänner och bekanta till mig, och alla ville naturligtvis att jag skulle köpa deras bok eller gå med i deras förening. Jag hade fullt sjå med att försöka freda mig :)
En liten rolig grej är att jag råkade stöta på en av dem som satt i juryn för novellpristävlingen. Bidragen var ju anonyma, så de hade inte en aning om vem som hade skickat in respektive novell. Den här kvinnan berättade att hon hade försökt gissa kön och ålder på dem som skrivit novellerna, och hon hade definitivt trott att det var en kvinna som hade skrivit min novell.
Jag är tydligen bra på att bejaka min kvinnlighet, och det ska ju vara bra och då är man en modern man. Fast farliga machomän får fler och snyggare brudar, så jag vet inte jag...

Värmländska bokmässan

Idag var jag på Värmländska bokmässan på Värmlands Museum. Där fick jag mina exemplar av den värmländska novellantologin, som blev resultatet av Föreningen Värmlandslitteraturs novellpristävling. Min novell var ju en av 14 som fick komma med. Det hade kommit in cirka 100 bidrag. Så nu kan jag bläddra i en bok, där en av mina noveller finns med :)
Antologin heter Där himlen börjar, och ni ser den på bilden ovan.
Jag träffade på en före detta journalist, som nu arbetar som offentlig byråkrat. Han blev synnerligen förvånad när han insåg att jag hade fått med en novell. Han hade nämligen själv skickat in ett bidrag, och det hade även en kollega till honom gjort (som också är före detta journalist) och deras noveller hade inte blivit antagna. De hade varit så förvånade över att deras bidrag inte hade blivit utvalda, och än mer förvånad blev han när jag hade fått min novell antagen. Det tyckte jag faktiskt var ganska så oförskämt sagt, vilket jag även påpekade för honom. Men jag vet inte om han insåg detta, för när vi skiljdes åt sade han att det verkligen var en "skräll" att jag hade fått med en novell.
Jag var lite irriterad, men sedan insåg jag att jag kan strunta i att vara det. Min novell kom med för att den var bättre än deras noveller. Hans problem är att han har en skev självbild.
Skulle någon av er till äventyrs vilja läsa min novell, som heter Jag saknar dig redan, så hör av er, så skickar jag den som ett worddokument. Den är på nära 4000 ord, så den är för lång för att publicera på bloggen, tycker jag.

Så kan man ju också göra...

Det är ju så jobbigt att skriva romaner. Då kan man använda sig av den här metoden. Matskribenten Caroline Hofberg har givit ut en kokbok, men för att göra det lite enklare för sig, använde hon sig av texter som Bo Hagström skrivit. Konfronterad med detta säger Caroline Hofberg att hon inte har en aning om hur det kunde bli så här. Nänä...

Fester

Åsa skriver om fester, som hon inte ska gå på. Inte mycket mening att ha julfest på företaget, om man är ensamföretagare, menar hon.
Det får mig att minnas när jag vann en personalfest. Det var någon tävling på TV, där man skulle lista ut något telefonnummer som man skulle ringa. Jag ringde, men tydligen var det fel nummer, fast jag kom till en tävling i alla fall. Jag uppmanades att kackla som en höna i luren. Det gjorde jag, för det är jag ganska bra på.
Sedan glömde jag bort alltihop, tills jag blev uppringd av företaget, det var visst Fazer. Jag hade vunnit första pris, som var en personalfest för mitt företag. Jag fattade ingenting. Det visade sig då att de hade haft en tävling för sina kunder (detaljister) och jag hade av misstag råkat ringa det telefonnummer som bara deras kunder skulle ha tillgång till. Någon personalfest kunde jag inte få, eftersom jag ju inte ägde någon butik, men jag föreslog att jag skulle få en låda med godis istället, och det skickade de till mig. Hur det gick med deras riktiga tävling vet jag inte :)

Det här var roligt!

I Svenska Dagbladet idag finns en jättefin artikel med anledning av Åsa Hellbergs bok Casanovas kvinna. Tänk den som fick bli uppmärksammad på det sättet för sitt skrivande. Avundsjuk? Ja, lite. Men bara lite. Framför allt tycker jag att det är jätteroligt och jag gläds verkligen för Åsas skull.

Del ett är klar!

Nu är del ett klar i min roman BoÅ. Den 14 oktober skrev jag ett inlägg här på bloggen, där jag nämnde att jag hade skrivit 12 000 ord. Nu har jag skrivit 30 591 ord, vilket är 38 procent av det uppsatta målet. Jag är som sagt var klar med del ett nu. Det kommer att bli tre delar. I den första delen har huvudpersonen nu förflyttats från A till B och befinner sig på den viktiga platsen i romanen. I del två kommer jag att byta perspektiv och skriva om helt andra personer. Mötet mellan dessa helt olika personer sker givetvis i del tre. Känns lite konstigt att behöva börja skriva från en annan utgångspunkt i morgon, men samtidigt är det spännande. Jag ser fram mot det. Det gäller att skriva på om romanen ska vara klar före årsskiftet. Nej, det händer inget särskilt vid årsskiftet, men det vore roligt att kunna börja det nya året med att gå igenom manuset, upptäcka upprepningar och stolligheter och förhoppningsvis förbättra texten.