Ett avsnitt ur Jesus and Mo

Hä bar å dansa!

Var det någon som såg Let's Dance ikväll? Visst var väl Ingemar Stenmark bra?!
Jag tycker att det är jättetufft av honom att ställa upp i den här tävlingen. Och duktig är han också.
Men det var verkligen annorlunda att se honom i frack. Jag funderade en stund på vem han liknade. Men så kom jag på det. Han såg ut precis som Kalle Stropp! :)

Bokbloggsjerka 27 februari-2 mars

Bokbloggsjerka från Annikas Litteratur- och kulturblogg. Den här gången är frågan:
Den mest uppenbara frågan borde väl egentligen handla om bokrean, men istället väljer jag att fråga dig om du har läst en bokserie som du slutade tycka om under resans gång och varför? Om du inte läser serier kan du väl istället berätta om vilken bok som har haft det perfekta slutet (utan att lämna ut för många detaljer förstås.) Naturligtvis finns det ingenting som stoppar dig från att besvara båda frågorna om du vill.

Den enda serie som jag läser nu är Jan Guillous Det Stora Århundradet, och den har jag inte tröttnat på. Däremot läste jag när det begav sig Jean M Auels böcker om Ayla. Eller rättare sagt, jag läste de två första böckerna och uppskattade dem mycket. Men sedan sade det bara stopp. Hon har visst skrivit sex böcker i serien och jag känner ingen längtan efter att läsa dem. När jag hade läst de två första böckerna, så kände jag mig mätt och belåten. Men vem vet? Jag kanske därmed har missat några fantastiska läsupplevelser.

Men kan någon ge mig en karta?!

Men alltså, kan någon ge mig en karta? Jag måste ha missförstått något.
I maj är det ju dags för 2015 års upplaga av Eurovision Song Contest. Tävlingen avgörs i Wien i Österrike. Antalet deltagande länder har ju ökat dramatiskt jämfört med när jag var barn. Hela Östeuropa har ju kommit till inklusive ett antal länder i Kaukasus.
Dessutom är Israel med ibland och även Marocko har varit med. De båda länderna känns väl inte helt som att de ligger i Europa.
Men i år slår man allt rekord. Australien kommer att vara med! De behöver inte ens kvala, utan är direktkvalificerade till finalen.
Sist jag kollade låg Australien på andra sidan jordklotet, men det kanske har ändrats. Så snälla - ge mig en karta!

Jag har varit på bokrean!

Idag har jag varit på bokrean. Jag såg förstås till att vara på Akademibokhandeln före 10, så att jag kunde få var fjärde bok gratis :)

Dessa sex böcker köpte jag till mig själv:

• Min mormor hälsar och säger förlåt (Fredrik Backman)
• Britt-Marie var här (Fredrik Backman)
• Inferno (Dan Brown)
• De dunkla butikernas gata (Patrick Modiano)
• Lejontämjaren (Camilla Läckberg)
• Mord och mandeldoft (Camilla Läckberg)

Dessutom köpte jag två böcker till min fru. Hon har inte bett mig köpa dem, utan de får bli en liten överraskning:

• Eldhärjad (Tamara McKinley)
• Läsarna i Broken Wheel rekommenderar (Katarina Bivald)

Ska nog jobba vidare med det

Jag har tänkt på saken och kommit på att den där början på en novellsamling med namnet "Livet var ett misstag", som låg bortglömd i datorn inte är någon dum idé. Så jag ska arbeta vidare med den. Jag har redan lagt till ett par noveller.
Det är lite kul att skriva korta, fristående berättelser med ett tema tycker jag.

Har ni insett...

... att det bara är två dagar kvar tills bokrean startar?!

Dagens visdomsord 2015-02-23

Begeistring är ungdomens dagliga bröd. Skepsis är ålderdomens dagliga vin. (Pearl S. Buck)

En smakebit på söndag - Oscar Waos korta förunderliga liv

Jag har inte varit med i det här "En smakebit på söndag" förut, men tänkte att jag skulle vara det. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Flukten fra virkeligheten. Jag läser just nu Junot Diaz' bok Oscar Waos korta förunderliga liv.

Beli, helt klart en Oýasjäl, ändrade alltid riktning, var allergisk mot tranquilidad. I stort sett vilken tredje världen-flicka som helst skulle ha tackat Dios Santísimo för det välsignade liv hon levde: hon hade trots allt en madre som inte slog henne, som (på grund av skuldkänslor eller läggning) skämde bort henne ordentligt, köpte granna kläder och gav henne lön för arbetet i bageriet, småpotatis, visst, men ändå mer än vad nittionio procent av alla andra ungdomar i samma situation tjänade, nämligen noll. Tjejen hade sitt på det torra, och ändå kändes det inte så i hjärtat.

Aftonbladet *SUCK*

Idag har det varit en fantastisk dag med strålande sol från klarblå himmel. Men när jag går in på Aftonbladets app har de dagens fråga: "Halvtrist väder och söndag. Vad gör du idag?"
Jo, jag förstår. Det är förstås halvtrist väder i Stockholm. Någon på redaktionen tittade ut genom fönstret för att få veta hur vädret är i Sverige idag. Ungefär som när journalisterna tror att de kan utläsa folkets åsikter genom att kolla vad som skrivs på Twitter.
Hur kan Stockholmsmedia vara så fruktansvärt inkrökta? Jag själv som bor i Vålberg skulle aldrig komma på tanken att inbilla mig att jag och mina grannar och vädret här är representativa för hela landet.
Nu kan man givetvis säga att det väl kvittar om tramsputtarna på Aftonbladets redaktion inte fattar att vädret är olika i olika delar av landet. Men det gäller deras syn på resten av livet och samhället också. Aftonbladets och Expressens journalister var genuint överraskade när Sverigedemokraterna fick nästan 13 procent av rösterna i senaste valet och FI inte kom in i riksdagen. Det stämde ju inte alls överens med vad de hade utläst från sina twittrande kompisar.

Stackars vimsiga Anna Kinberg Batra

Moderatledaren Anna Kinberg Batra, som är mest känd för sitt famösa uttalande att hon anser att "stockholmare är smartare än lantisar" har gjort det igen.
Med anledning av skid-VM i Falun uttalade AKB att "det som är så fint med ett sådan här arrangemang är om det sätter Sverige och svenska fjällen på kartan".
Hon tror alltså på fullt allvar att Falun ligger i fjällen.
Uppenbarligen har den nya moderatledaren synnerligen dimmiga begrepp om världen utanför Stockholm. Utanför tullarna finns en märklig värld med korkade lantisar som lallar omkring bland fjällen.

Sanningssägaren Marcus Birro

Det spelar ingen roll vad proffstyckarna säger. Jag gillar Marcus Birro. Det handlar inte om att hålla med honom om varje stavelse, men jag tycker om att han vågar stå för sin åsikt. Synd att Expressen fegade ur och inte vågade ha kvar honom som krönikör. Hans krönikor var alltid läsvärda. Men tydligen passade det inte att han berättade att den religiösa grupp i världen som utsätts för mest våld av andra är de kristna. Eftersom förövarna är muslimer, så var det inte PK. Man kan väl säga som så att Expressen INTE är Charlie.
Här är en intressant intervju med Marcus Birro i Dagens Nyheter.

Bokbloggsjerka 20-23 februari

Bokbloggsjerka från Annikas Litteratur- och kulturblogg. Den här gången är frågan:
Var (och hur) författar du dina blogginlägg?

Frågan "var" besvarar jag lätt. Jag sitter i favorithörnet i soffan med "knätoppen" framför mig. Där gör jag allt som jag gör med datorn. Skriver, surfar, betalar räkningar och så vidare.
Men så var det där med "hur", som jag uppfattade som en fråga hur man kommer på något att skriva på bloggen. Det där går i vågor. Jag vill ju helst skriva om böcker och skrivande och har därför svårt att fylla upp bloggen med rapporter från vardagen. Sedan är det väldigt få som kommenterar mina inlägg, vilket gör det mindre motiverande att skriva. Jag får ofta en känsla av att jag sitter och skriver till mig själv. Men en läst bok är alltid en anledning till att skriva ett blogginlägg. Sedan brukar jag även fylla på med lite "visdomsord" från olika tänkare.
Och tack och lov för bokbloggsjerkan. Då får man ett tips gratis, samtidigt som det alltid brukar komma några inlägg i kommentatorsfältet ;)

Förkyld

Nu har hustrun och yngsta dottern varit förkylda några dagar, så nu är det min och äldsta dotterns tur att göra dem sällskap.* Snörvel*

Dagens visdomsord 2015-02-17

Vi har just så mycket religion, som det behövs för att få oss att hata, men inte tillräckligt för att få oss att älska varandra. (Jonathan Swift)

Säg nej till antisemitismen!

Med tanke på den ökande antisemitismen i Sverige vill jag gärna placera en bild av Israels flagga här. Det är viktigt att både försvara judarna i Sverige och att stödja Israels rätt att försvara sig!

Tänk vad man kan hitta!

Jag tittade runt lite i dokumentmappen i min dator, och där hittade jag början på en novellsamling med namnet "Livet var ett misstag", som jag tydligen pulade med hösten 2012. Den hade jag totalt glömt bort. Nästan 22 000 ord. Jag kanske borde skriva ett antal noveller ytterligare på samma tema, så att det blir något som kan vara värt att publicera. Det här tål att tänkas på!

Hotet ökar

Så har något stolligt islamistsvin slagit till igen. Bara några veckor efter attentaten i Paris var det nu Köpenhamn som blev skådeplatsen för den vidriga islamistideologins terror.
Först attackerades en plats där Lars Vilks befann sig och en man dödades. Vilksvill de döda därför att han ritat bilder på Muhammed som rondellhund. Jag tycker inte teckningen är något vidare, men vad är det för fel på människor som vill döda någon för en tecknings skull? Därefter sköts en man utanför en synagoga, eftersom det enligt islam är rätt att döda judar, vilka betraktas som apor och svin.
Enligt denna artikel i DN ökar nu hotet mot islamistkritiker.
Förlåt om jag ställer en förbjuden fråga, men kommer hotet att öka eller minska när vi nu de närmaste åren ska ta emot ytterligare 400000 flyktingar från muslimska länder?

Fru Petrovas sko

Fru Petrovas sko. En rysk spiontragedi i 50-talets Australien är en bok av Wilhelm Agrell, som jag av någon anledning fick i julklapp av min yngsta dotter.
Den skiljer sig från andra böcker jag läser, eftersom jag ofta läser romaner. Här har Agrell skrivit en verklighetsbaserad historia om paret Petrov, två sovjetiska underrättelseofficerer, som hoppar av i Australien. Fru Petrova vill egentligen inte alls hoppa av, men eftersom maken har gjort det har hon inget val. Om hon återvänder till Sovjetunionen kommer hon att avrättas, eftersom Sovjetunionen även dödade släktingar till avhoppare.
Riktigt intressant var den del som handlade om Sverige. Vem hade kunnat ana att både Hjalmar Brantings son Georg B och den kände diplomaten Sverker Åström lämnade information till den sovjetiska ambassaden.
Georg Branting hade kodnamnet Senatorn (han satt i första kammaren) och Sverker Åström hade namnet Uso (getingen.)

Dagens visdomsord 2015-02-11

If you know you are going to fail, then fail gloriously. (Cate Blanchett)

SvD bjuder in läsarna

Svenska Dagbladet bjuder in läsarna att ha synpunkter på vilka böcker som tidningen ska recensera. Man får välja tre böcker från en lista och deltar samtidigt i en utlottning av bokpaket.
Dessutom får man tipsa om andra böcker som de borde recensera. Jag föreslog Åsa Hellbergs bok Toscana tur och retur, som kommer ut i mars. Den har jag givetvis inte läst själv än, men jag har läst andra böcker av författarinnan.

Jag var faktiskt riktigt nöjd

Jag har läst igenom mitt manus Ingenting att se. Givetvis rättade jag stavfel och ändrade dessutom några saker som kändes som att de inte hängde ihop. Men därefter kände jag mig faktiskt nöjd. Jag tycker att det är ett bra manus. Får man tycka det?
Så just nu vägrar jag att pilla på det mer. Istället skickade jag det till några förlag igår. Finns ju förlag som man får e-post manus till. Tack för det. Idag ska jag nog skriva ut manuset och skicka till ett av förlagen som endast accepterar manus i pappersformat.

Dagens visdomsord 2015-02-09

Har cyklat lite

Så där ja! Nu har jag cyklat lite. Orkar bara tio minuter. Gubben blir lätt trött. Nu är jag nyduschad och klar, så nu blir det redigering.

Ska cykla lite

Friskvården har sagt att jag bör träna och förbättra matvanorna, så att maggen blir mindre. Så nu ska jag sätta mig på motionscykeln en liten stund.

Sen får man väl fika på en morot. Eller nåt.

Jag har börjat läsa manuset

Jag har börjat läsa igenom manuset nu. Alltså "Ingenting att se". Kunde inte hålla mig längre. Jag gör små rättelser här och där.
Det lustiga är att jag blir riktigt gripen ibland. Får nästan tårar i ögonen vid känsliga partier. Det tyder på att det är en bra bok.
Tänk om man kunde få träffa författaren ;)

Kaffe med grädde

Jag gjorde ett litet experiment idag. Jag provade att dricka kaffe med socker och grädde. Det dricker nämligen huvudpersonen i min roman Ingenting att se.
Det är något som jag förknippar med min mormor. Nu för tiden vet jag inte om någon dricker kaffe med grädde. Man har väl glömt den gamla slagdängan med strofen: "Kaffe utan grädde är som kärlek utan kyssar, och kärlek utan kyssar, är väl ingen kärlek säg?"
Vad jag tyckte om det? Jodå, det var väl inte så illa. Men det blir mer efterrätt än kaffe.
Min fjortonåriga dotter har börjat dricka kaffe. Men hon blandar kaffet med hälften varm mjölk och inget socker. Verkar inget vidare tycker jag. Jag dricker alltid mitt kaffe själsfärgat, det vill säga becksvart.

Jag satte punkt

Jag har satt punkt. "Ingenting att se" har nått slutet. 96837 ord har jag skrivit. Jag tror att jag ska låta manuset ligga några dagar nu, innan jag börjar läsa det och se vad det kan finnas för stolligheter som måste ändras.
Och sedan? Ja, det vete tusan. Det blir väl att skicka manuset till ett antal förlag och vänta på refuseringsbreven...
Men det vore ju väldigt, väldigt roligt att få se den i en bokhandel någon dag. Det vore det faktiskt. Så det så.

Dagens visdomsord 2015-02-03

Erkännande är en planta som huvudsakligen växer på gravar. (Robert Lembke)

90000

Nu har jag kommit upp i 90000 ord i Ingenting att se. Jag tror att jag snart är färdig. Det kommer att kännas konstigt när jag sätter punkt. Risken är väl stor att boken inte når allmänheten, men jag tycker om att skriva i alla fall. Det är bra terapi om inte annat ;)

Dags att kasta ut barnen

Men vad det snöar! Har hållit på hela dagen. Så nu finns bara en sak att göra. Jag får kasta ut mina båda döttrar, så att de får skotta!