En smakebit på söndag - Husfrun

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Flukten fra virkeligheten. Boken jag läser nu är Husfrun av Nobelpristagaren Sigrid Undset.

Husfrun är andra delen i trilogin om Kristin Lavransdotter. Den första delen heter Brudkronan.

Mitt exemplar innehåller alla tre delarna. Därför är det höga 
sidnummer trots att jag är i början av denna del. Smakbiten kommer från sidan 241:

Julaftonen störtregnade det och blåste. Det var ogörligt att använda slädar, och alltså måste Kristin stanna hemma, när Erlend och husfolket redo till nattmässan i Birgsi kyrka.
Hon stod i stugdörren och såg efter dem. Torrvedsfacklorna, som de buro, lyste rött på de gamla mörka husen, speglade i tunets våta halka. Vinden tryckte ned flammorna och bredde ut dem åt sidorna. Kristin stod kvar, så länge hon hörde dånet av deras ritt i natten.
Inne i hallen brann det ljus på bordet. Kvarlevor av kvällsmaten stodo omkring - grötrester i fat; halvätna brödlevar och fiskben flöto i ölslasket. De tjänstemör som skulle vara hemma hade redan lagt sig till ro  på golvhalmen. Kristin var ensam på gården med dem och en gammal man, som hette Ån. Han hade tjänat på Husaby sedan Erlends farfars tid; nu satt han i en liten stuga nere vid sjön, men kom gärna upp till gården om dagarna, gick och pysslade litet och trodde att han arbetade med besked. Ån hade somnat vid bordet i kväll, och Erlend och Ulv hade skrattande burit honom bort i en vrå och brett ett plagg över honom.