Olikhetsutmaning: Demokrati och diktatur

Linda med bloggen enligt O har en utmaning. Denna kallar hon olikhetsutmaningen. Varje vecka presenterar hon ett motsatspar och hon vill att vi skriver om två böcker, filmer, tv-serier, författare eller andra kulturella företeelser som passar in på orden. Just nu befinner hon sig på Bokmässan i Göteborg. Roligt att det ändå blev en olikhetsutmaning.

Denna vecka handlar det om demokrati och diktatur.

Demokrati, vad är det? Ordet betyder folkstyre, men det finns inga moderna stater där folket bestämmer allt. Det vore ohanterligt. Istället handlar det väl om att folket har möjlighet att såväl tillsätta som avsätta ledare. Folkdemokrati var ett lustigt ord, som använts av kommunistiska länder. Att sätta ordet "folk" framför ett ord som betyder folkstyre är lite lustigt. Ett drag av orwellskt nyspråk dessutom, eftersom länder som kallat sig folkdemokratier alltid varit diktaturer.

De första diktatorerna fanns i den romerska republiken. I svåra tider kunde senaten välja en diktator som kunde styra efter eget skön. När läget hade stabiliserats avgick diktatorn. 

Eftersom demokrati handlar om att få välja representanter till olika beslutande församling, kommer jag att tänka på en roman av J.K. Rowling.
Den tomma stolen är hennes första vuxenroman. Hon är ju annars känd för att ha skrivit böckerna om Harry Potter.
Det tog en bra stund innan jag kände att jag kom in i boken. Kapitlen hoppade mellan olika personer, och jag hade svårt att hålla reda på vem som var vem. Detta ska dock inte nödvändigtvis lastas boken och författaren, utan skulden kan lika gärna sägas vila på denne läsare.
Romanen handlar om en man i kommundelsnämnden, som hastigt avlider. Flera personer känner sig kallade att fylla vakansen. Det handlar inte bara om personstrider, utan om den stora politiska frågan i Pagford: Till vilken del av kommunen ska problemområdet Fields höra?
Boken innehåller svartsjuka, missunnsamhet, sociala problem och kättja, det vill säga allt som behövs för att skriva en roman :-)
Delvis är den mörk, med barn och ungdomar som far illa. Det är ingen feel good-roman, som man lägger ifrån sig med ett leende när man har läst klart den. Jag känner mig snarare lite sorgsen. Vem ser ett barn som far illa innan det är för sent?
Dock rekommenderar jag boken. Allt behöver inte vara rosenrött.

En av de värsta diktaturerna var Sovjetunionen.
Fru Petrovas sko. En rysk spiontragedi i 50-talets Australien är en bok av Wilhelm Agrell, som jag av någon anledning fick i julklapp 2014 av min yngsta dotter.
Den skiljer sig från andra böcker jag läser, eftersom jag ofta läser romaner. Här har Agrell skrivit en verklighetsbaserad historia om paret Petrov, två sovjetiska underrättelseofficerare, som hoppar av i Australien. Fru Petrova vill egentligen inte alls hoppa av, men eftersom maken har gjort det har hon inget val. Om hon återvänder till Sovjetunionen kommer hon att avrättas, eftersom Sovjetunionen även dödade släktingar till avhoppare.
Riktigt intressant var den del som handlade om Sverige. Vem hade kunnat ana att både Hjalmar Brantings son Georg B och den kände diplomaten Sverker Åström lämnade information till den sovjetiska ambassaden.
Georg Branting hade kodnamnet Senatorn (han satt i första kammaren) och Sverker Åström hade namnet Uso (getingen.)