Sidor

torsdag 29 december 2022

Helgfrågan v. 52

Helgfråga från Mias bokhörnaÅret är nästan slut och vi har 2023 framför oss. Helgfrågan lyder:

Snart har vi ett nytt år framför oss. Finns det några bokutmaningar du ska anta?   

Det blir några stycken. Jag hoppas givetvis att Helgfrågan fortsätter. Vidare tänker jag vara med på Kaosutmaningen 2023 i regi av Tant Augustas tekopp. Tisdagstrion hos Ugglan & Boken är jag mycket förtjust i, så den fortsätter jag med. Så tänker jag vara med på En smakebit på søndag på bloggen Betraktningen - tanker om bøker fortsätter jag med som vanligt. Vi får väl se om Veckans kulturfråga fortsätter på bloggen Enligt O - Tankar från en bokberoende. Och hur blir det med Boktolvan?

Julklappsböcker

Tomten kom faktiskt med ett antal böcker till mig i paketen han hade i säcken. Utan inbördes rangordning kan jag berätta att jag fick Vinnarna av Fredrik Backman (hade ingen aning om att det var en tegelsten), Löpa varg av Kerstin Ekman, Mord i Bohuslän av Stig O Blomberg, Värmland - Kronan bland Svea rikes länder av Per Berggrén och (av någon märklig anledning) Konsten att sälja ett hem av Viggo Cavling.


onsdag 28 december 2022

Dagens visdomsord 2022-12-28

Christmas is the time when kids tell Santa what they want and adults pay for it. Deficits are when adults tell government what they want and their kids pay for it. (Richard Lamm)

måndag 26 december 2022

Blir det någon kaosutmaning 2023?

Jag undrar om det blir någon kaosutmaning 2023. Någon bokbloggare har totat ihop en sådan de senaste tio åren. De bloggar som hållit i det har varit:

  • 2013 How hollow heart are full
  • 2014 Pocketlover
  • 2015 Sagan om sagorna
  • 2016 C. R. M. Nilsson
  • 2017 Sofies bokblogg
  • 2018 Fröken Christina
  • 2019 Mina skrivna ord
  • 2020 Mias bokhörna
  • 2021 Mitt bokintresse
  • 2022 Scyllas hylla

Är det din tur 2023? Vilka punkter som varit med i kaosutmaningarna kan du se om du klickar på respektive kaosutmaning överst på min blogg (utom 2013-2015 då jag inte var med).

söndag 25 december 2022

onsdag 21 december 2022

Veckans kulturfråga v. 51 2022

Dags för veckans kulturfråga hos Linda som har bokbloggen enligt O. Linda undrar vad vi inte vill vara utan på jul. Veckans kulturfråga lyder: 

Hur vill du fortsätta påståendet ”det blir ingen jul utan …”?

Jag antar att jag borde svara "min familj" eller "det ideella arbetet på Stadsmissionen" (nej, jag arbetar inte där), men jag tänker vara ytligare än så. Det blir ingen jul utan kokta grisfötter på julbordet! Jag har ätit sådana varje julafton så länge jag kan minnas. Nu är jag lite orolig, för min dotter som arbetar på Coop här i Vålberg säger att det verkar vara omöjligt att få tag på några. Katastrof! Jag ska gå in på KGB:s Facebooksida och fråga om de vet var jag kan få tag på några. (KGB står för Klubben för Grisfotens Bevarande.)

Dagens visdomsord 2022-12-21

Remember, if Christmas isn't found in your heart, you won't find it under the tree.  (Charlotte Carpenter) 

tisdag 20 december 2022

Tisdagstrion: JUL

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat JUL (en boktitel eller författare på varje bokstav). Här är min jultrio:  

John Grishams bok Julfritt är väl kanske ett något annorlunda sätt att beskriva julen och firandet av densamma. I boken möter vi Luther och Nora Krank, som bor i sitt hus på en gata någonstans i USA. Som så ofta i USA (inbillar jag mig) är julfirandet synnerligen omfattande. Det handlar inte bara om att dekorera sin gran. Nej, man måste också ha omfattande dekorationer i trädgården och man måste ge dricks och julgåvor till alla och envar och dessutom köpa almanackor och annat från polisen, brandkåren, scouterna och så vidare.
Det här året har paret Kranks dotter Blair åkt iväg till ett långvarigt projekt i Sydamerika och Luther och Nora ska därför för första gången fira jul ensamma. Då börjar revisorn Luther Krank fundera. Hur mycket kostade julfirandet året innan? Över 6000 dollar! Detta ger honom en idé, som han även får med sig hustrun på. Tänk om man kunde hoppa över julen och istället lägga pengarna på en härlig kryssning i Karibien. Sagt och gjort, de beställer sin resa, och tackar nej till alla julfester och annat. Att avstå från julen visar sig dock lättare sagt än gjort.
Boken är humoristiskt skriven, även om det är uppenbart att den är amerikansk. I det villasamhälle där jag bor skulle inga grannar komma på tanken att lägga sig i vårt julfirande och inte knackar några biffiga polismän på dörren och förväntar sig att man ska köpa almanackor av dem.
Stundtals gick boken mig på nerverna. "Varför måste de göra en så stor sak av det här?!" Men när jag hade läst klart boken fick jag medge att den hade sina poänger. Och slutet är faktiskt inte helt förutsägbart. Så denna bok är en liten bagatell, som man visst kan ta sig för att läsa medan gröten bränns vid.

David Safier lär vara känd för att skriva böcker med humoristiska inslag. Hans roman Ung i ghettot är dock inte en sådan bok.
Den här boken utspelar sig i det judiska ghettot i Warszawa 1943. 16-åriga Mira smugglar mat för att hon och hennes lillasyster Hanna ska överleva i ghettot. När hon får veta att ghettots alla invånare ska skickas till koncentrationslägren för utrotning ansluter hon sig till motståndsrörelsen. De lyckas stå emot de mäktiga SS-styrkorna längre än förväntat. Mycket längre. Hela 28 dagar.
Detta är inte en bok med en "happy ending" och det är heller inte Safiers avsikt. Han har skrivit boken till sina barn, men även till sina farföräldrar som dog i Buchenwald och i Lodz ghetto.
Han ger ingen förskönande bild av hur nazisterna metodiskt arbetade för att utrota judarna. De icke-judiska polackerna är inte intresserade av att hjälpa sina judiska landsmän. Snarast är de glada över att tyskarna utrotar judarna och de hjälper beredvilligt till.
Men det finns även judar som hjälper SS. I en fåfäng förhoppning att själva få överleva finns det judiska poliser som medverkar i gripandet av judar som ska skickas till dödslägren.
Det är en tung berättelse med mycken sorg. Samtidigt finns det, mitt i all förtvivlan, möjlighet att finna kärlek, om än bara för en kort tid.
Idag ökar antisemitismen i Sverige, inte minst på grund av invandringen av muslimer. Jag rekommenderar denna bok varmt för alla som vill få en ökad förståelse för vad antisemitism i praktiken kan innebära.


Den tredje boken får bli Vladimir Nabokovs Lolita.
Av baksidestexten framgår att detta är historien om den 40-årige bildade gentlemannen Humbert Humberts fatala passion för Lolita, den 13-åriga barnkvinnan, "nymfetten", och att boken vid det här laget är en klassiker som har översatts till många språk och även filmats. Det är en gripande kärlekshistoria - trots sitt upprörande motiv - berättad på ett lyriskt mästerligt språk med inslag av både svart humor, ömhet, sinnlighet och poesi.

Låt mig börja med att säga vad Lolita INTE är. Det är inte en pornografisk bok. Jag skulle inte ens kalla den erotisk. Den som till äventyrs kastar sig över denna bok för att få frossa i barnsex kommer att bli djupt besviken.
Visst är det så att Humbert Humbert har en sexuellt förhållande med 13-åriga Dolores, som han kallar Lolita. Men boken är HH:s skildring av sitt liv med särskild tonvikt vid kärleken till den unga flickan. Det märks att författaren är bildad, och jag missar säkert en del eftersom jag oftast inte förstår de franska sentenserna och ofta missar att förstå referenserna till klassisk litteratur.
Baksidestexter är ju reklampelare och behöver inte alltid stämma så väl in. Men jag håller med om att det är en gripande kärlekshistoria och att det är ett vackert språk. Den torra humorn uppskattar jag också.
Tyvärr förstår jag inte slutet. Jag tänker inte "spoila" men kan konstatera att jag inte hängde med i svängarna i bokens slutuppgörelse.
Trots detta tycker jag att detta är en bok som jag kan rekommendera. Låt dig inte skrämmas av ämnet om en vuxen mans sinnliga kärlek till ett barn. Boken innehåller så oerhört mycket mer än detta.

lördag 17 december 2022

Veckans mening v. 50

Den här veckan har jag inte hunnit läsa så mycket och har därför inte fått fram någon ny mening, men låt inte det hindra er annan. Länka till era meningar i kommentarerna. 

Nu tar Veckans mening jullov och återkommer den 7 januari.

tisdag 13 december 2022

Tisdagstrion: Bokklappar

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat Bokklappar (till dig själv eller någon annan). Här är min prisvärda trio: 

Om jag tänker på böcker som jag skulle tycka om att få från Tomten (jag tycker naturligtvis om de flesta bokklappar jag får), så får det gärna vara Vinnarna av Fredrik Backman, Löpa varg av Kerstin Ekman och Paradiset av Abdulrazak Gurnah.

lördag 10 december 2022

Veckans mening v. 49

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är även denna vecka hämtad från Tsarens krona av Clive Cussler.

Det faktum att de inte hade dödat honom gav honom en viss tröst.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!   

torsdag 8 december 2022

Helgfrågan v. 49

Helgfråga från Mias bokhörnaJulen närmar sig med stormsteg. Helgfrågan lyder:

Har du önskat dig något i julklapp?  

Jag är väl lite för gammal för att skriva önskelistor, men eftersom yngsta dottern hotade med att köpa en get om jag inte kom med några förslag, så önskade jag mig Vinnarna av Fredrik Backman, Löpa varg av Kerstin Ekman samt ett mobilskal till iPhone 12. Men jag sa till henne att det är helt okej om hon rusar ut den 23:e och köper en Aladdinask åt sin gamle far :)

onsdag 7 december 2022

Veckans kulturfråga v. 49 2022

Dags för veckans kulturfråga hos Linda som har bokbloggen enligt O. Nu närmar sig julen i en rasande fart. Veckans kulturfråga lyder: 


Vilka är dina bästa tips för att skapa julstämning?

Jag är väl inte den rätte att svara på frågan, eftersom jag inte lyckas svara på veckans kulturfråga förrän nu. Jag har bland annat stekt köttbullar i kväll och stoppat dem i frysen för att ha till julafton. Annars är min svar alltid tomtar. Tomtar överallt och ljus förstås. När vi kommer närmare jul är det även dags att ta fram den fina julkrubban, som vi köpte i Betlehem när vi var i Israel för en massa år sedan.

Dagens visdomsord 2022-12-07

Först är kriget hoppet om att det ska gå bra för en själv, sedan förväntan om att det ska gå dåligt för den andre, så tillfredsställelsen över att det inte heller går bra för den andre och till sist överraskningen över att det går dåligt för båda. (Karl Kraus) 

tisdag 6 december 2022

Ännu ett bokpaket

Idag kom det ett bokpaket som jag borde ha hämtat själv inser jag. Det var Värmlands Museums årsbok med titeln Om arkeologi i Värmland. Den för jag därför att jag är medlem i museiföreningen. För att spara pengar åt föreningen hade jag kunnat hämta ut boken vid Värmlands Bokfestival, men så smart var jag tyvärr inte.

Tisdagstrion: Litteraturpristagare

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat Litteraturpristagare. Här är min prisvärda trio:  

Först får det bli Styr din plog över de dödas ben av 2018 års nobelpristagare Olga Tokarczuk.

Vi följer den märkliga Janina Duszejko, som upprörs över att djur dödas. Att någon kan skjuta ett rådjur är något som hon inte kan förstå. Men det mesta som händer här i världen är förutbestämt enligt henne. Hon undersöker hur planeterna och stjärnorna förhåller sig till varandra och kan där se hur en människas liv kommer att bli och även hur hon kommer att dö.

När ett antal märkliga dödsfall sker i trakten har Janina snart kommit på vad som ligger bakom. Hon använder inte bara astrologin utan ser även att det finns djurspår där någon har mördats. Eftersom de döda är jägare och pälshandlare har hon snart bilden klar för sig. Det är djuren som hämnas. Hon skriver till polismyndigheten och berättar vad hon kommit fram till, men ingen vill tro henne.

Som en parallell berättelse följer vi hur Janina och en god vän till henne översätter William Blakes verk och varje kapitel börjar med ett kort Blakecitat. Om jag förstod allt rätt är även bokens titel ett citat från ett av Blakes verk.

I boken finns ett antal ledtrådar som ger svaret på vad som har hänt de döda männen, men det är nog fler än jag som inte lagt märke till dem förrän författaren ger oss upplösningen.

Boken är faktiskt riktigt underhållande, vilket jag inte hade förväntat mig. Språket är mycket bra, och detta kan översättaren Jan Henrik Swahn ta åt sig äran av. En hel del idiomatiska uttryck dyker upp, och jag blir lite nyfiken på vad den polska förlagan säger.

Shuggie Bain av Douglas Stuart tilldelades The Booker Prize 2020. Boken beskriver en dysfunktionell familj där yngsta barnet Shuggie är huvudpersonen. Mamman Agnes verkar alltid kunna fatta fel beslut. Hon lämnade maken som hon hade de äldsta barnen med och flyttar in hos sina föräldrar tillsammans med den tämligen odräglige taxichauffören som hon får sonen Shuggie med. Den notoriskt otrogne nye maken tröttnar till slut på Agnes drickande och placerar familjen i ett hus i ett område där arbetslöshet och misär är det normala. Själv ger han sig av och flyttar ihop med en ny kvinna.

Allt kring Agnes faller samman. Hon sjunker djupare ner i alkoholismen och snart är Shuggie ensam med henne. Det blir han som får ta hand om mamman istället för tvärtom.

Boken ger hela tiden en känsla av hopplöshet. Det blir aldrig bättre; i vart fall inte någon längre tid. Och detta är nog vad författaren velat få fram. När arbetslösheten bredde ut sig i spåren av nedläggningen av gruvor och industrier förlorade människor hoppet om att det någonsin skulle ljusna.

Shuggie Bain är en bra bok. Men den är verkligen dyster.

Så till sist Gregorius av Bengt Ohlsson. En bok som tilldelades Augustpriset 2004. I den här romanen vänder Bengt Ohlsson tillbaka till en av den svenska litteraturens klassiker: Hjalmar Söderbergs Doktor Glas. Där skildras pastor Gregorius som en helt igenom avskyvärd människa - han framstår som liderlig, hycklande och inskränkt. När doktor Glas mot slutet av romanen berövar honom livet ter det sig närmast som en välgärning.

I Gregorius låter författaren pastorn själv berätta om det som ska komma att bli hans sista sommar, och hans gestalt får ett helt annat liv. Vi får följa hans uppväxt som exemplarisk son, och hans djupa och skamfyllda förälskelse i Helga, den unga flicka som en gång ska bli hans andra hustru. När Helgas otrohet blir uppenbar för honom kastas han ut i en malström av känslor: förtvivlan självförakt och en paradoxal hoppfullhet. 

Det är intressant grepp av Bengt Ohlsson att ta sig an Söderbergs roman där pastor Gregorius är en bifigur och låta honom komma till tals. I Ohlssons tappning får läsaren en annan och fördjupad bild av prästen.

Pastor Gregorius älskar verkligen sin hustru Helga, men vad innebär det att älska? Han har ofta predikat om kärleken, men tycks inte själv ha nåtts av begreppets innebörd. Han skyr den närhet som kärleken innebär, men han vill ha sin unga vackra hustrus kropp.

Den här romanens Gregorius är en i många stycken ömkansvärd gestalt. Han lyckas sällan sätta ord på sina känslor och stöter bort dem som han skulle kunna älska och bli älskad av. Det betyder inte att romanfiguren är någon fin och god människa. Det är något märkligt med hans fixering vid den unga hustrun, som han känt sedan hon var barn. Vi får veta hur han vid ett tillfälle när han och hans dåvarande hustru är på besök hos Helgas föräldrar råkar titta in i ett rum där Helga står naken framför en spegel och känner på sina bröst. Han kan inte sluta titta.

Då den första hustrun ligger för döden är hans tankar inte hos henne, utan han funderar på hur han ska kunna gifta sig med Helga.

Sammantaget tycker jag att detta är en riktigt bra roman. Den är välskriven och Gregorius porträtteras ingående med både sina goda och dåliga sidor.

söndag 4 december 2022

Ett bokpaket från förra veckan

Jag har ju alldeles glömt bort att nämna att jag har fått ett bokpaket från Forum. Det innehöll Åsa Hellbergs senaste roman - Inte utan min syster

En smakebit på søndag - Tsarens krona

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Betraktninger. Boken jag läser heter Tsarens krona och är skriven av Clive Cussler. Den gavs ut på engelska första gången 2002.

I hjärtat av det gamla Sovjetunionen vill en magnat inom havsutvinningsbranschen utnämna sig själ till tsar av Ryssland. Med hjälp av ett påstått släktskap med ätten Romanov och med en aldrig sinande källa av pengar, har han planer på att avsätta det skakiga ryska parlamentet. Den starka amerikanska oppositionen har han förutsett - en kris på deras egen hemmafront skulle distrahera dem och han vet exakt vad som skulle passa. På havsbottnen längs hela USA:s östkust finns fickor med metanhydrat, även kallat "brinnande is" - ett ämne som ser ut som snö men som är brännhett. Tänk om någon skulle detonera detta - låg säga - utanför New York? Vilka explosioner det skulle bli. Jordskalv. Och vilka jättelika tidvattensvågor...

Smakbiten är hämtad från sidan 25:

Leroy Jenkins höll på att dra in en hummertina i sin båt "Kestrel", när han tittade upp och såg det jättelika fartyget vid horisonten. Han drog vant upp ett par stora och ilskna humrar ur tinan, band ihop klorna och slängde skaldjuren i en sump. Sedan betade han tinan på nytt med ett fiskhuvud, sänkte ned den i vattnet och gick in i styrhytten för att hämta sin kikare. Han förde den till ögonen och sade tyst för sig själv: "Jösses!"

lördag 3 december 2022

Veckans mening v. 48

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Tsarens krona av Clive Cussler.

Han hade glömt hur många gånger han hade satt en kula i knäskålen på en motsträvig affärsman eller i huvudet på en låntagare som inte hade betalat i tid.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!  

fredag 2 december 2022

Fem en fredag v. 48: Förberedelser

Fem en fredag kommer från bloggen elisamatilda. Varje vecka ställer Elisa fem frågor. Den här gången kallar hon temat förberedelser.

1. Hur förbereder du för julen inför första advent?
Då adventspyntas det. Jag har hängt upp julgardinerna i köket, tagit fram adventsljusstakar och tomtat till det i köket, på hallbyrån och i Lenas rum. Belysningen i granen som växer utanför har jag tänt.

2. Finns det något du alltid måste göra inför jul?
Köpa julklappar.

3. Vad har du kvar att göra inför julen?

Det blir nog ett par julklappar till. Sen ska det bakas och när julen är nära ska granen kläs och det ska ställas ut julkrubba (julkrubban på bilden är inte vår) och tomtar m.m. i hela huset.


4. Ordnar du hembakt eller färdigköpt julbak/godis?
Det blir en del hembakt. Hittills har vi fixat saffransmuffins, kärleksmums och negerbollar. Godiset köper jag dock.

5. När kommer granen in i värmen?
Det är en plastgran som står i förrådet, så den fryser nog inte. Men kring fjärde advent ska granen kläs och huset julpyntas.

torsdag 1 december 2022

Helgfrågan v. 48

Helgfråga från Mias bokhörnaJulen närmar sig med stormsteg. Helgfrågan lyder:

Har du köpt julklappar än? Blev det några bokklappar? 

Ja, de flesta julklapparna är inköpta. Återstår ett par tror jag. Det blev kanske någon bokklapp, men de flesta av dem som ska få julklappar av mig tror jag inte är så sugna på att få en bok i julklapp.