Tisdagstrion: Isländska författare

Dags för veckans tisdagstrio! Förra veckan var temat öar. Trots detta beger vi oss till en ö även denna vecka. Denna tisdags tema är: Isländska författare (Islands nationaldag idag). 

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

Första boken får bli Snöblind av Ragnar Jónasson. I en isolerad fiskeby på norra Island, en ödslig trakt där ingen låser sina dörrar, upptäcks en ung kvinna halvnaken i snön, blödande och medvetslös. Samtidigt har en äldre, uppburen författare fallit till sin död. Ari Thór - nybliven polis på sin första postering, långt från flickvännen i Reykjavik - dras rakt in i hjärtat av det lilla samhället. Ett samhälle där det blir allt mer uppenbart att det inte går att lita på en enda människa. Där hemligheter och lögner har blivit ett sätt att leva. 

Det är riktigt roligt att följa historien i ett isländskt samhälle vid en fjord på norra Island. Det är mitt i vintern och det mesta verkar ligga begravt i snö och is. En lavin gör att byn blir helt isolerad.

Själva kriminalhistorien är riktigt spännande. Den unga kvinnan som hittas blödande och medvetslös i snön. Den gamle författaren som ramlar och slår ihjäl sig. Mord? Mordförsök? Olyckshändelse? Den unge polisen Ari är ivrig när han ska utreda de båda händelserna, men han märker snart att allt inte är vad han och andra har trott. Lögner avslöjas; lögner som de inblandade aldrig hade trott skulle avslöjas.

Iskall sol av Lilja Sigurðardóttir är första delen i Áróra-serien. Enligt förlaget är Lilja Sigurðardóttir en av Islands internationellt mest hyllade och bästsäljande deckarförfattare. Jag måste erkänna att jag inte kände till henne sen tidigare, men jag är glad att jag nu fick möjlighet att stifta bekantskap med en av hennes böcker. Iskall sol var nominerad till The Crime Fiction Lover Award i kategorin Årets bästa översatta kriminalroman. Hur stort det är har jag inte en aning om.

Den här romanen innehåller flera parallella berättelser. Huvudberättelsen är givetvis Áróras sökande efter sin försvunna syster Ísafold. Är hennes misshandlande pojkvän saker till hennes försvinnande? Sedan har vi Olga, som bor i samma hus. Hon gömmer flyktingen Omar. Men är Omar den han säger? I samma hus bor även den egendomlige Grímur; en ensamstående man i 40-årsåldern som tvångsmässigt rakar hela kroppen inklusive ögonbrynen. Hur kommer han in i det hela? Sedan finns ju hotellägaren Hákon, som Áróra inleder ett förhållande med. Hákons affärer är helt klar skumma, vilket gör Áróra mycket intresserad. Men hur ska hon hantera Agla, som säger sig veta vem Áróra är?

Naturligtvis binds berättelserna samman i en historia om grova brott och vedergällning. Den som ligger bakom Ísafolds försvinnande får sitt straff, men inte på det sätt man som läsare har förväntat sig. Detta är en riktigt välskriven deckare, som jag med glädje rekommenderar.

Skúli Sigurðsson är ännu en i raden av isländska författare som skriver riktigt bra deckare och spänningsromaner. Varför har jag inte upptäckt detta land tidigare? Hans debutroman Storebror belönades med priset Blodsdroppen 2023 såsom varande årets bästa isländska kriminalroman.

Romanen utspelar sig i två tidsperioder. Den ena för några decennier sedan. På ett gosshem finns ett antal barn och ungdomar, som lever under svåra förhållanden. Sexuella övergrepp är vanliga, både av andra av ungdomarna och av dem som är anställda att skydda dem.

Den andra tidsperioden är nutid. En maskerad person överfaller ensamma män under kvällar och nätter med fullmåne och misshandlar dem brutalt. Offren får en lapp fasthäftad på bröstet med ord som "Våldtäktsman" och "Pedofil". Fallen får stor medial uppmärksamhet och gärningsmannen får namnet Storebror.

Detta är inte en sådan deckare, där man sitter som på nålar och frenetiskt försöker räkna ut vem gärningsmannen är. Det får man veta ungefär efter att ha läst halva boken. Bokens behållning är istället att man får följa gärningsmannen och veta hans tankar. Dessutom följer vi polisens arbete och två journalisters sökande efter sanningen. Polisledningen visar sig vara inkompetent, men det finns krafter som inte vill att tidningarna kritiserar polisens arbete. Men det finns även poliser som träget arbetar på för att lösa fallet.

Den här boken tyckte jag riktigt bra om och den rekommenderar jag å det varmaste!