En sorglig tilldragelse

Jag nattade min yngsta dotter ikväll. (Hon är 8 år.) Lovade att jag skulle läsa en saga för henne. Medan jag fixade en grej i hennes rum, skulle hon ge mat åt guldhamstern Ludvig, oftast kallad Ludde. Så hör jag dotterns röst:

- Pappa, Ludde ligger i ett hörn av buren och ser ut som han sover.

Jag gick dit, och det var naturligtvis som jag misstänkte. Ludde var död. Detta besked fick dottern att gråta. Jag fick allt en tår i ögat jag med. Inte för hamsterns skull, utan för att min dotter blev så ledsen.
Så nu har jag utlovat begravning till i morgon. Jag sade att vi får lägga Ludde i en liten kartong. Då tyckte yngsta dottern att det nog borde vara en finare låda än en vanlig kartong. Jag förklarade då att det måste vara en kartong som kan förmultna, precis som Ludde kommer att förmultna.
Tanken på att Ludde skulle förmultna tilltalade henne inte alls. Jag försökte berätta det fina i att det skulle komma att växa upp blommor tack vare detta, men det bet inte riktigt. Ja ja, vi får väl se hur det går i morgon. Det ordnar sig nog. När jag läste saga för henne, tycktes hon ha glömt att hon var ledsen för Luddes skull.