Dandy

Efter att ha läst första delen i Jan Guillous serie Det stora århundradet, som hette Brobyggarna, var mina förväntningar höga inför andra delen, Dandy. Jag blev inte besviken. Även denna del är synnerligen välskriven och fängslande.
När jag läst Brobyggarna undrade jag vart Sverre tog vägen och jag funderade över om han möjligen skulle dyka upp i bok nummer två, och det gjorde han. Vi får följa Sverre i England, där han lever tillsammans med sin pojkvän, den trettonde earlen av Manningham, som han träffat under studietiden i Dresden.
Sverre visar sig vara en synnerligen begåvad konstnär och han umgås med konstnärsandar, som har en för sin tid mycket frigjord syn på sexualiteten. Det har dock inte Sverre, som är absolut trogen mot sin man.
Deras värld slås dock sönder av första världskriget. Plötsligt är det synnerligen misstänkt att ha en tysk examen. Dessutom är homosexualitet närmast att ses som landsförräderi.
Jan Guilliou skriver på ett sätt som gör att jag sväljer alla historier i boken med hull och hår. När jag läst färdigt boken kommer jag på mig själv med att vara upprörd över händelserna i slutet av boken, och jag blir tvungen att säga åt mig själv att det faktiskt "bara" är en roman. Romanfigurerna är uppdiktade. Men att jag känner på det viset får väl ändå ses som ett bevis för Guillous storhet som författare.
Om hundra år kommer ingen att minnas böckerna om Carl Hamilton, och jag är inte säker på att böckerna om Arn Magnusson överlever heller. Men jag kan mycket väl tänka mig att Det stora århundradet kommer att tillhöra de litterära klassikerna.