Jag blir inte riktigt klok på den här boken. Asfaltsänglar av Johanna Holmström. Den utspelar sig i det svenskspråkiga Finland, där Samira och hennes vänner fruktar två saker: Att någon av dem ska bli en asfaltsängel eller att de ska bli tvungna att gifta sig. En asfaltsängel är en flicka som för "hederns" skull knuffas ut för att krossas mot asfalten.
Hennes mamma är en finlandssvensk kvinna som konverterat till islam och som gör allt för att vara mer "rättroende" än flickornas pappa Farid.
En stor del av boken ses ur Samiras lillasyster Leilas perspektiv. En flicka som gömmer sig i sin huva för att inte märkas i skolan, men hennes mamma vill att hon bär hajib.
Boken är på många sätt intressant, även om det är svårt att hänga med när en massa oöversatta finska fraser dyker upp. Men jag förstår inte helt och fullt vad Johanna Holmström vill ha sagt med boken. Det handlar givetvis om kulturkrockar, men vad blir slutsatsen? Att flickorna mår bäst om de trots allt försöker följa islams alla bud?