Bokbloggsjerka från Annikas Litteratur- och kulturblogg. Den här gången är frågan:
Vad tycker du om dialekternas vara eller icke vara i böckernas värld?
Jag gillar Gustaf Frödings dikter och prosastycken på värmländska, men är inte säker på att jag skulle vilja läsa en hel bok på värmländska. Däremot är det helt okej om en person i dialogen talar dialekt, om det gör att man får en bättre bild av den personen.
Dialekt kan förstärka en karaktär, men det får inte bli på bekostnad av läsförståelsen.
SvaraRaderaNej, vänder man sig mot en bredare publik är det väl inte så käckt om en stor del av texten är skriven på jamtska.
RaderaDet är inte ofta jag stött på böcker där en person talar dialekt och alla andra "rikssvenska", men de gångerna tycker jag att det varit lite nedlåtande mot den personen. Som om den var dum och mindre vetande. Det gillar jag inte.
SvaraRaderaJag förstår hur du menar. Men det kan finnas exempel där det finns en poäng i dialekten eller sättet att tala. Som Jens Lapidus' böcker som är skrivna på någon form av Rinkebysvenska.
Radera