Det är klent med mig

Jag skriver alldeles för lite på den här bloggen, men nu är det nog sämre än någonsin. Det är nämligen lite klent med mig.
Förra lördagen fick jag nämligen en stroke. Jag vaknade mitt i natten och hade ont i huvudet. Jag gick upp för att ta ett par alvedon, men nådde aldrig köket. Istället gick jag in på toa och funderade en stund. Kände mig inte bra och försökte gå tillbaka till sängen. Det var inte det lättaste, för benen ville inte riktigt bära mig. Jag nådde dock sängen och lade mig ned och funderade lite till. Det spirrade i högerhanden och högerfoten och sådana symptom har jag läst om, så jag väckte frun och sade att jag misstänkte en stroke. Hon ringde efter ambulans och jag hamnade på sjukhuset.
Där har de konstaterat att jag har fått en propp i hjärnstammen. Jag är inte förlamad och språket är inte påverkat. Däremot är balansen usel, varför jag sitter i rullstol. Dessutom har jag dubbelseende, så jag måste blunda med ett öga när jag skriver det här.
Men det kunde vara mycket värre. Min skräck är att få en stroke som gör att jag inte kan tala eller skriva.