En smakebit på söndag - Prinsessan Ja!

Nej, det handlar inte om att prinsessan Sofia sade ja i Slottskyrkan igår. Det är dags för en smakebit på söndagen igen. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Flukten fra virkeligheten. Egentligen håller jag fortfarande på med Khaled Hosseinis bok Tusen strålande solar, men ger en smakbit från nästa bok jag ska läsa: Patrik Stigssons Prinsessan Ja!

Prinsessan Ja! är nyutgiven och kommer att utgöra första delen i en serie om Grybbingdalen. Baksidestexten berättar att Davvad får ett brev från Prinsessan Ja! där hon skriver att hon behöver hans hjälp. Han måste äta det röda blåbäret.
Det finns inga röda blåbär. Det vet alla. Men när Davvad får ett brev från Prinsessan Ja! måste han försöka hitta ett. Vad är det prinsessan vill ha hjälp med? Var ligger hennes slott? Och hur ska Polp klara sig ensam, om hans bäste kompis Davvad försvinner från Grybbingdalen? Här kommer en smakbit från bokens inledning:

- Jag ger mig inte förrän jag fått upp det ovanför molnen, sa Davvad. Jag vill kittla Nandi i armhålan.
Smågrybbingarna som stod i en ring runt honom skrattade.
- Du är tokig, Davvad, tokig! retades Ynkol. Och Valva fyllde på:
- Tokdavvad! Det kommer aldrig att gå.
Davvad skuggade med handen för ögonen och kikade upp mot lövtornets topp. Hans torn var förnämligt, men inte högst i Grybbingdalen. Därför struntade han i ungarnas pikar och fortsatte lugnt att gödsla stjälkarna. Han var van vid att bli retad.