Tematrio - Så'nt som är blött

Lyrans Noblesser har en tematrio, som denna gång handlar om så'nt som är blött. Så här skriver Lyran: Det är allt rätt mycket regn den här sommaren, det mesta känns lite blött. Temat för veckan är därför sånt som är blött. Och detta något ska också finnas med i titeln. Alltså, berätta om tre böcker vars titel innehåller något som är blött!

Brännvinsfursten av Torgny Lindgren. Lite fusk kanske, eftersom en furste inte är blöt, men brännvinet är det! Detta är en märklig bok, svår att ta till sig ibland, men givetvis läsvärd. Bokens huvudperson är den store brännvinshandlaren L O Smith. Han är gammal och vill ge ut sina memoarer. Mödosamt formulerar han dem, trots att man förstår att sonen Otto till varje pris vill förhindra att de ges ut. Man får följa brännvinsfurstens liv genom hans tankar som han vill sätta på pränt. Han upplever sig ha blivit lurad, inte minst av sonen, men har han det? Det är ju hans version vi får läsa.
Det är inte så lätt att veta vad som är "sanningen" i berättelsen, men så är det väl i verkliga livet också. "Sanningen" kan vara olika, beroende på vilket perspektiv man har. Min sanning kanske inte är den samma som din.

Akvavit är i alla fall blött! Jag tycker för det mesta att Torgny Lindgren är en fantastisk författare, och Norrlands Akvavit gjorde mig inte besviken. Än en gång är handlingen förlagd till Västerbotten och han lyckas återanvända någon figur från en annan roman. I Merabs skönhet fick vi stifta bekantskap med Jakob, som kämpade mot en jättelik stubbe. I Norrlands Akvavit dyker hans änka Gerda upp när hon ligger på sitt yttersta.
Boken handlar om evangelisten Olof Helmersson, som ett halvsekel tidigare har omvänt en hel bygd och lett väckelsemöte. På gamla dagar har han kommit på att allt var fel och har nu blivit gudsförnekare. Därför återvänder han för att försöka omvända sin gamla församling bort från kristendomen. Problemet för honom är dock att de flesta av dem som fortfarande är kvar i livet redan själva har omvänt sig. Församlingen består nu av endast två personer och dem lyckas han aldrig ens försöka avkristna. Snarare är det väl Gerda som verkar frälsa Olof på nytt.
Det finns många tankar och episoder som kan leda till eftertanke och ibland till ett leende. Det stundtals meningslösa i livet tycker jag illustreras lysande i ett litet avsnitt i boken där Eskil Holm uttrycker sin stora tacksamhet till Olof Helmersson för att denne en gång i tiden gjort honom frisk från magsåret:
Tack vare Olof Helmersson och helbrägdagörelsen hade han gudskepris kunnat utföra sitt livsverk: sköta jordbruket som nu var nedlagt, bygga bönhuset som nu var rivet, färdigställa den numera avskaffade vägen till Kedträsk, starta konsumbutiken som inte fanns längre, försörja barnen som nu hade övergivit honom, vara ålderman i byn som nu var avfolkad och öde, grunda Folkpartiets lokalavdelning som nu var upplöst. Det var med stolthet och tacksamhet som han i sitt åttisjätte år såg tillbaka på detta sitt livsverk.

Honung kan väl vara blöt? I alla fall färsk honung. Den här boken är ganska så vedervärdig. Torgny Lindgrens bok Hummelhonung har ju belönats med Augustpriset och så, men den framkallar en hel del äckelkänslor.
Visst är historien på ett vis fascinerande. Två bröder bor grannar, men hälsar aldrig på varandra eftersom båda hatar den andre. De är dödssjuka, och det enda de lever för är att överleva den andre.
En författarinna flyttar av en tillfällighet in hos den ene brodern, och hon vandrar mellan de båda och får så reda på orsaken till det oresonliga hatet.
Så långt är väl allt väl, men boken är som sagt äcklig. Halshuggen katt. En gubbe som tömmer blemmorna på kroppen på vätska och dricker den med sked. Nej, usch!

Hur som helst så fick jag faktiskt fram ett tema i temat. Tre böcker av Torgny Lindgren, som innehåller något blött.