Tisdagsutmaningen - Magi, mystik och metafysik

Veckans tisdagsutmaning från Kulturkollo. Så här skriver Fanny: Veckans utmaning går ut på att fundera på var din gräns går när det gäller magi, mystid och metafysik i populärkultur. Hur mycket övernaturligt tål du i böcker, TV-serier och/eller filmer? Det kanske till och med skiljer sig mellan de olika medierna. Är du kanske en sådan som går "all in" och sväljer allt som författaren serverar eller är du en halvskeptiker som köper lagom dos eller kanske är du en fullblodsskeptiker, som inte vill ha ett yttepyttigt magiskt inslag alls. Ge gärna exempel i ditt svar. 

För mig är det viktigaste att berättelsen håller sig inom "sin ram". Ta till exempel Stålmannen, som finns (eller i vart fall fanns) som både serietidning och film. Vi vet ju att han kommer från planeten Krypton och att han får superkrafter på Jorden eftersom vår sol är gul. Då är det inget problem alls med att han kan flyga, är hur stark som helst och har röntgensyn. Men Fantomen får inte börja flyga runt i djungeln. Han är en vanlig människa. Det är bara djungelns folk och Singhpirater som tror att han är 400 år och har tusen tigrars styrka.

Selma Lagerlöf (Ha! Där fick jag med henne!) har övernaturliga inslag i både Körkarlen och Herr Arnes penningar. Helt okej. Men Gösta Berling börjar inte tala med andeväsen, för det hade inte passat in i bokens ram.

Ett exempel på där man på ett uselt sätt har tänjt på gränserna var TV-serien Dallas. Där dog rollfiguren Bobby Ewing. Sedan fortsatte serien under en lång tid, men så ville filmbolaget ha tillbaka honom. Då kliver han plötsligt ut ur duschen och det visar sig att hustrun Pamela har drömt allt det som hände i avsnitten mellan hans död (som tydligen aldrig hände) och hans uppståndelse i duschen. Inte okej! Det har kanske inte med magi att göra, men i en berättelse som gör anspråk på att visa hur det skulle kunna gå till bland oljebaronerna ska allt de döda förbli döda.