En smakebit på söndag - Avdelning 73

Dags för en smakebit på söndagen igen efter juluppehållet. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Flukten fra virkeligheten. Boken jag läser nu är Sofie Sarenbrants Avdelning 73.

Detta är Sarenbrants fjärde fristående deckare om kriminalinspektör Emma Sköld. Jag har inte läst någon av de tidigare.  

Kriminalinspektör Emma Sköld vaknar på sjukhus efter fem månader i koma. Det sista hon minns är att hon lämnade sin fyra veckor gamla dotter och åkte till stallet för att rida. Under Emmas frånvaro har hennes sambos förra flickvän tagit på sig rollen som ny mamma. En uppgift hon trivs alltför väl med. Emma försöker febrilt tvinga fram minnen av ridolyckan och blir alltmer övertygad om att ett brott har begåtts. Men vem skulle vilja henne något illa? Så länge Emma befinner sig på intensiven är säkerheten rigorös, men när hon flyttas till avdelning 73 kan vem som helst komma henne nära. Smakbiten är från sidan 100:

Emma ser sig omkring på de kala väggarna i det nya rummet. Hon undrar om hon kommer att stanna länge på avdelning 73, eller om det inte är någon mening med att pryda väggarna med egna fotografier. I bästa fall får hon åka hem snart. Josefins barn har redan lämnat en hög med teckningar till henne under månaderna som har gått. Det är fina bilder med uppmuntrande ord som Världens bästa moster och mer humoristiska som Törnrosa sov i hundra år, du har bara 99 år och 7 månader kvar, kämpa till mer desperata Vakna, snälla Emma! De flesta innehåller färggranna hjärtan och kärleksförklaringar som gör Emma varm i hjärtat. Hon blir rörd över att de månar om sin moster, precis som sin omtänksamma mor.