Bokbloggsjerka i regi av Annikas Litteratur- och kulturblogg. Så här lyder veckans fråga: Har du någonsin haft en ”book hangover”, det vill säga en bok som tar slut på tok för tidigt och lämnar ett sådant avtryck/tomrum att du inte riktigt förmår dig plocka upp en ny bok för att aktivt försöka komma över den? Vilken i så fall?
Det femte barnet av nobelpristagaren Doris Lessing är en fascinerande, men samtidigt skrämmande, bok. David och Harriet gifter sig och börjar skaffa barn. De bor i ett jättestort hus och släktingarna dyker upp i flera omgångar varje år. De är så lyckliga. Släkten tycker att de skaffar barn lite för snabbt, men de vill ju ha åtta-tio stycken. När de har fyra barn är lyckan på topp, men så föds det femte barnet...
Den märklige Ben med sitt särpräglade utseende är ondskan personifierad. Han hatar alla och alla hatar honom. Genom sin blotta existens krossar han familjelyckan.
Vem är Ben? Är han utvecklingsstörd? Är han ond? Tillhör han ett sedan länge utdött släkte som plötsligt dykt upp igen? Doris Lessing ger inte svaren. Men när man är klar med boken, finns en känsla av obehag kvar. Trots det rekommenderar jag boken. Den är bra, men obehaglig. Kanske att den är otäck just därför att den inte handlar om bara ondska, utan faktiskt om en vanlig lycklig familj, som får en familjemedlem som inte är som andra.
Jag önskar så att jag kunde komma ihåg vilken bok av Doris Lessing jag har läst. Denna är det uppenbarligen inte i alla fall. Den låter väldigt intressant.
Ja, Bens mor har det inte lätt. Hon slits mellan andras önskan att få Ben inspärrad på en institution och den moderskärlek hon trots allt hyser för barnet hon fött.
Jag vill väldigt gärna läsa den här och dess uppföljare. Men förstår att det är obehaglig läsning. Den dök faktiskt upp i min kurslitteratur i handikappvetenskap, om hur människor med funktionshinder har använts som symboler i litteraturen för mindre trevliga egenskaper.
Intressant. Tangerar lite mitt ena exempel, We Need To Talk About Kevin, som också handlar om ett barn som inte är vad mamman förväntat sig. Jag minns att En överlevandes minnen av Lessing gjorde mycket starkt intryck på mig, ska lägga den här bakom örat.
Den låter väldigt intressant!
SvaraRaderaDet är den. Men obehaglig.
RaderaHar så svårt för böcker som förmedlar obehag. Ändå blir jag lite lockad av din beskrivning av denna bok.
SvaraRaderaDet är definitivt ingen feel good-roman... Men den är bra. Fast som sagt obehaglig.
RaderaDet låter som om det är en bok för mig. Tack för tipset!
SvaraRaderaVarsågod!
RaderaLåter intressant!
SvaraRaderaJa, det är den. Det är ingen dussinbok.
RaderaJerkan var kul denna vecka! :) Och tack för detta tips! Vill verkligen kolla upp den :)
SvaraRaderaDen finns alldeles säkert på biblioteket.
RaderaBoken har en fortsättning: Ben, ute i världen
SvaraRaderaJust det. Måste läsa den, även om det blir med en viss bävan.
RaderaJag önskar så att jag kunde komma ihåg vilken bok av Doris Lessing jag har läst. Denna är det uppenbarligen inte i alla fall. Den låter väldigt intressant.
SvaraRaderaHon var ju en produktiv författarinna, så det är inte alltid så lätt att komma ihåg.
RaderaLåter som en intressant bok! Tack för tipset!
SvaraRaderaDen är helt klart annorlunda!
RaderaLåter som jobbig läsning - men intressant!
SvaraRaderaJa, Bens mor har det inte lätt. Hon slits mellan andras önskan att få Ben inspärrad på en institution och den moderskärlek hon trots allt hyser för barnet hon fött.
RaderaLåter som en intressant bok! Trevlig helg :)
SvaraRaderaTack det samma!
RaderaOj, nu blev man förstås vådligt intresserad av denna. Tack för tips, Doris Lessing är en sådan författare jag länge velat läsa något mer av.
SvaraRaderaJa, läsvärd är den ju trots allt.
Raderaen ond pojke. det låter riktigt obehagligt. finns det onda barn?
SvaraRaderaDet tror jag inte, men Ben är det. Det är väl det som gör boken obehaglig. Vi vill inte tro barn om ont.
RaderaJag läste nyligen Ben, ute i världen, och var lite besviken. Kände då att jag borde läst Det femte barnet!
SvaraRaderaDå tycker jag du ska läsa den så får jag läsa Ben, ute i världen.
RaderaJag vill väldigt gärna läsa den här och dess uppföljare. Men förstår att det är obehaglig läsning. Den dök faktiskt upp i min kurslitteratur i handikappvetenskap, om hur människor med funktionshinder har använts som symboler i litteraturen för mindre trevliga egenskaper.
SvaraRaderaLåter som en intressant relief till
RaderaBoken.
Det där låter som en väldigt intressant bok.
SvaraRaderaDet är den.
RaderaJag får kalla kårar av det lilla du berättar ...
SvaraRaderaEn otäck bok fastän den inte är någon Steven King-bok...
RaderaIntressant. Tangerar lite mitt ena exempel, We Need To Talk About Kevin, som också handlar om ett barn som inte är vad mamman förväntat sig. Jag minns att En överlevandes minnen av Lessing gjorde mycket starkt intryck på mig, ska lägga den här bakom örat.
SvaraRaderaTack för boktipset!
RaderaDen finns i bokhyllan får ta och läsa den någon gång.
SvaraRaderaJa, då är den ju inte långt borta
RaderaÅh, den är bra! Som alla hennes böcker.
SvaraRaderaJo, men den har en kvarvarande obehagskänsla.
Radera