Sidor

torsdag 2 juni 2016

Döden tänkte jag mig så

Titel: Döden tänkte jag mig så
Författare: Johanna Mo
Förlag: Forum (2013)
Antal sidor: 339

Denna bok hittade jag i en soffa på Stadsbiblioteket i Karlstad med en lapp med texten: "Varsågod. Den här boken är din. Från Facebookgruppen 'Vi som glömmer/lämnar böcker'. Trevlig läsning."

Döden tänkte jag mig så är en fin titel. Den kommer från en dikt av poeten Bo Setterlind.
Helena Mobacke står länge och tvekar utanför polishuset i Västberga. Ett helt år har hon varit sjukskriven från sin tjänst som kriminalkommissarie och försökt komma över sorgen efter sonens död. Nu ska hon bli chef för en nybildad utredningsgrupp. Men det blir inte den mjukstart hon hoppats på. En tonårspojke knuffas framför ett tunnelbanetåg och omkommer. Någon dag senare blir en kvinna nerknuffad på ett annat tunnelbanespår. Skräcken sprider sig i Stockholm och perrongerna står tomma.

Jag är lite kluven när jag ska försöka säga vad jag tycker om boken. Intrigen är riktigt bra och man får följa polisens arbete, vilket bland annat innebär att söka upp de närmast anhöriga och berätta att en person de älskar har mördats. Men man får också på ett förtjänstfullt sätt följa hur polisen arbetar med olika spår och hur de systematiskt arbetar med att få fram en lista med tänkbara gärningsmän.

Så den delen kan jag inte klaga på. Det är en spännande bok och intrigen fungerar. Det som får mig att vissna lite när jag läser är att så mycket handlar om Helena Mobackes sorg över sonen som tydligen mördats. Det dyker upp hela tiden genom boken och då förväntar jag mig att det ska ha en verklig betydelse i det mordfall som polisen utreder. Varför mördades hennes son? Det här är första boken i en serie, så att man inte får svar på detta i den här boken kan inte bero på att det avhandlats i en tidigare bok. 

Det brukar sägas om teaterpjäser att om man visar upp en pistol i första akten, måste den ha avfyrats innan tredje akten är slut. Så känner jag kring den märkliga sidohistorien om mordet på lille Anton. Det borde ha dykt upp en förklaring till detta innan man nådde fram till sista sidan.

Kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 24: Läs en deckare med kvinnlig huvudperson.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar