En smakebit på söndag - Utmarker

Idag är det söndag och då blir det en smakbit. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Flukten fra virkeligheten. Boken som jag läser nu heter Utmarker och är skriven av Arne Dahl.

Hon heter Ellen Savinger och har varit försvunnen i tre veckor. Sam Berger fruktar att hon fallit offer för en seriemördare, men få av hans kolleger inom Stockholmspolisen vill lyssna; utan kropp, inget brott.
Så kommer Sam i kontakt med den undflyende Nathalie Fredén som visar sig ha oanade insikter i fallet. En historia med hisnande förgreningar till Sams eget liv tonar fram; plötsligt är även jägaren jagad, och i utmarkerna väntar en sanning som alltför många vill dölja.

Jag har bara hunnit läsa 40 sidor, så jag har inte lyckats skaffa mig en uppfattning av boken än. Smakbiten är hämtad från inledningen:

Asplöven darrar. Han hör det trots att han springer, trots att han löper som han aldrig tidigare har löpt genom ängsgräset som når honom till bröstet.
Precis innan ängen vidgar sig blir suset extra starkt. Han hejdar sig. Träden är plötsligt så påträngande att det känns som om någon vill in från en annan tid. Men så snavar han till, och då blir suset återigen svagare. När han lyckas häva snubblandet har det gyllengula hårfladdret nästan försvunnit där framme, mellan de höga grässtråna, och han är tvungen att ta i ännu mer för att inte förlora mark.
Det är en sommardag av den art som återkommer alldeles för sällan. Fjäderlätta moln skär tunna snitt genom den klarblå himlen, vartenda grässtrå skiner i en egen grön nyans.