En smakebit på söndag - Dansa min docka

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Flukten fra virkeligheten. Boken som jag läser nu heter Dansa min docka av M.J. Arlidge.

Ruby Sprackling vaknar med huvudvärk och ett vagt minne av besöket på klubben kvällen före. Hon trevar i mörkret efter sin astmainhalator men hittar inte ens nattygsbordet. Förvirrad rådbråkar hon sin dimmiga hjärna. Hon vet att hon gick hon la sig i sin egen säng, men nu har hon vaknat i en fönsterlös källare.

Smakbiten kommer från sidan 20:

Tanken på upptäckt, hur löjlig den än var, fick honom att sätta fart. Han tog fram Rubys pyjamas ur ryggsäcken och la den på elden. Han såg hur den tog eld, häpen över hur långsamt det ändå gick. Till en början höll tyget envist emot och så kom ett första fladdrande när fibrerna fattade eld, innan de till slut dukade under för det oundvikliga.
Det var löjligt att njuta så mycket av det som han gjorde, men han kunde inte hjälpa det. Det var tilltalande - de dansande flammorna, det glödande kolet och till sist den tunna mjuka askan. Han blev rörd av det han såg, medveten om dess underbara innebörd. Det var slutet på Ruby. Hon var död och borta, men ur elden och askan skulle något nytt och vackert resa sig.