Tematrio - bokhandel/bibliotek/böcker

Lyrans Noblesser har en tematrio, som denna gång handlar om bokhandel/bibliotek/böcker. Så här skriver Lyran: Många av oss gillar lite extra att läsa om läsning, böcker o s v i romaner. I många av mina favoritböcker är läsning ett viktigt inslag, säkert har du egna favoriter på detta tema. Berätta om tre bra fiktiva texter som handlar om läsning, böcker, bibliotek, bokhandeln o s v!

Första boken får bli Markus Zusaks Boktjuven.
På baksidestexten kan man läsa att nioåriga Liesel Meminger bor hos en fosterfamilj. Hennes föräldrar har tagits till ett koncentrationsläger och hennes lillebror är död. Liesel är en boktjuv - hon stjäl från nazisternas bokbål, från borgmästarens bibliotek, varhelst böcker finns att hitta. Hon delar böckerna med sina grannar när de sitter i skyddsrummen och med den judiske man som gömmer sig i hennes källare.
Vad jag inte förstod innan jag började läsa boken var att den innehöll så mycket mörker. Det är definitivt ingen feel good-roman. I början hade jag svårt att förstå den, men snart trollbands jag av berättelsen. Det finns strimmor av ljus även i en värld fylld av mörker. För det är en mörk värld vi får möta, i en liten by i Tyskland under åren 1939-43. Döden, som är bokens berättare, har mycket att göra. Det är så många själar som han ska hämta.
När jag kom till slutet av boken hade jag tårar i ögonen. Kunde inte Liesel ha fått slippa en del av all den omänskliga sorg hon drabbades av? Men det här var Nazityskland under brinnande krig. Det var ingen lycklig tid.
Det är en fin bok, som jag gärna rekommenderar. Men bitvis gör den ont att läsa.

Nummer två blir Kerstin Ekmans Grand Final i skojarbranschen. Det var en bok som jag tyckte mycket om.
Boken handlar om en firad författarinna, Lillemor Troj, som får läsa ett manus som förlaget fått in. Manuset handlar om henne själv. En kvinna har skrivit en roman om Lillemors liv. En roman som hotar att avslöja att Lillemor Trojs författarskap är en bluff.
Kerstin Ekman driver vasst men godmodigt med litteraturvärlden. Och få kvinnor har väl som hon en sådan insikt i hur det går till i den litterära parnassen.
Hon är ju bevars ledamot av Svenska Akademien, även om hon inte deltagit aktivt i dess arbete sedan 1989.

En av akademiledamoten Torgny Lindgrens märkliga romaner är Dorés bibel. 
Bokens berättare saknar förmågan att läsa skriven eller tryckt text. Men genom Dorés illustrerade bibel är han ändå väl förtrogen med Bibelns innehåll. Han ägnar sitt liv åt att kopiera Gustave Dorés bilder och kommer fram till att Gud är summan av dessa bilder. Han påbörjar därför en bok om Doré.