Dagens visdomsord 2016-11-30

Gamla män är farliga. Framtiden är dem likgiltig. (George Bernard Shaw)

Tisdagsutmaning - Bygg din egen kulturman

Veckans tisdagsutmaning från Kulturkollo. Veckans tema är kroppen och Carolina vill att vi ska hitta bok-, sång- eller filmtitlar som innehåller ord som kan kopplas till människokroppen. Hennes utmaning är sålunda:

Bygg ihop din egen människokropp av filmer, böcker, spel och sångtitlar!

Jag tyckte inte att det var så lätt, som Carolina vill ge sken av. (Men det kanske är jag som inte minns...) Men några blev det i alla fall:

• Vindsjälar av Mons Kallentoft (Visst finns det en själ någonstans därinne)
• Flickan med snö i håret av Ninni Schulman
• Hjärngänget av Nisse Simonsson
• Delhis vackraste händer av Mikael Bergstrand
• Blå tummen av Herman Lindqvist
• Charmen med tarmen av Giulia Enders
• Sucka min hjärta men brist dock ej av Mark Levengood
• En Gud på knä av Anna Alebo
• Elefantens fot av Madeleine Hessérus
• Stjärtens historia av Jean-Luc Hennig

Tematrio - resor

Lyrans Noblesser har en tematrio, som denna gång handlar om resor. Så här skriver Lyran: Olika typer av resor har varit ett tema tidigare, nu känns det för mig dags att återanvända det. Vi ska ju resa ganska långt under jul och det börjar kännas lite pirrigt. Många böcker jag läser handlar om resor, mer eller mindre frivilligt genomförda sådana. Berätta om tre böcker som innehåller någon form av resor!

Hmm, det var ju farkoster förra veckan, så här får jag använda min fantasi, så jag inte tar samma böcker igen. Jag tänker INTE ta med Utvandrarna.

Alex Haleys bok Rötter började jag läsa för en massa år sedan, men det blev aldrig av att jag läste klart den. Jag vet egentligen inte varför. Jag såg ju TV-serien, och den var mycket bra.
Resan som jag tänker på är Kunta Kintes resa över Atlanten i ett slavskepp. Han blev infångad utanför sin by i Västafrika och fördes till Amerika för att säljas som slav.

Farväl Eritrea är skriven av Samuel Brhane, som kommer från Eritrea, men som numera bor i Sverige. Han skrev ner sina minnen från sin sista tid i Eritrea och resan genom Sahara, mot Medelhavet och Europa.
Det är faktiskt en kärlekshistoria. Samuel lämnar Eritrea när hans älskade tvingas gifta sig med en annan. Kärleken är dock starkare är svårigheterna och de återförenas under den strapatsfyllda resan mot Europa. Brhane berättar kortfattade historier från resan. Förfärliga saker som var och en skulle kunna knäcka vem som helst. Men på något sätt vänjer man sig kanske, eller också stänger man ute det värsta. Nästan som i förbigående skriver han om barn som dör i sin moders famn.

Och som tredje bidrag tar jag nobelpristagaren Harry Martinssons epos Aniara.
Jorden är förödd av människorna, som söker sin tillflykt till andra planeter. Åttatusen människor befinner sig i det jättelika rymdskeppet Aniara. Hon kommer ur kurs och de kommer aldrig att nå målet för sin resa.
O, kunde vi nå åter till vår bas,
nu när vi upptäckt vad vårt rymdskepp är:
en liten blåsa i Guds andes glas.

Bokutlottning

Bokbloggen Villa Freja har en utlottning av Christoffer Holsts bok Mindfulness för losers. Och den skulle jag gärna vilja vinna!

En smakebit på söndag - Ingeborgs dukater

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Flukten fra virkeligheten. Boken jag läser nu heter Ingeborgs dukater och är skriven av Jan R. Ohlson.

Det här är en bok som jag köpte nyligen på Värmlands Bokfestival. Så här står det på baksidan:

"När gränskuriren Jon Holte spårlöst försvinner under ett uppdrag 1944, sätter det djupa avtryck i den lilla värmländska gränsbyn.
Nutida släktingen Johan Holte börjar forska i försvinnandet och upptäcker snart de mörka hemligheter som finns gömda. Inte minst den kamp som ännu pågår i det fördolda. Han kastas skoningslöst in i sina förfäders historia och står nu ensam inför något helt oväntat."

Smakbiten är hämtad från avslutningen på prologen på sidan 13:

Det han inte hade tagit med i beräkningen var det överraskande som hände. Ett stön fick honom att vända sig om. Samtidigt kunde han förfärad se hur Einar Moeld fick halsen avskuren. Ytterligare en man hade dykt upp ur mörkret bakom den. Ett ploppande, han insåg omedelbart att det kom från en pistol med ljuddämpare, följt av en stickande smärta i ryggen. Innan han dog visste Jon Holte att de var förrådda, dessutom av en svensk. Sista minnet i livet var hur både Olof och Cecilie med berått mod sköts i huvudet.

Bästautmaningen - Förintelsen

Lyran har en utmaning - Bästautmaningen. Så här skriver Lyran denna vecka: Ända sedan jag var tonåring, och kanske egentligen alldeles för ung, har jag läst romaner om andra världskriget och Förintelsen. Och fortfarande ges det ut nya böcker som bidrar till att förstå det som hände.

Berätta om den bästa bok ni läst, eller den bästa film/TV-serie ni sett, som skildrar Förintelsen.

Ett otäckt tema, men ändå viktigt. Förintelsen får vi aldrig glömma. Att komma på den bästa boken eller den bästa filmen i det här sammanhanget är inte lätt. Jag väljer att lyfta fram en film som kanske inte är den första man tänker på.

Det är filmen Sophies val (Sophie's choice) med Meryl Streep i huvudrollen. Meryl Streep spelar den polska immigranten Sophie Zawistowski, som försöker skapa sig ett nytt liv i Brooklyn.
Men det som kommit att prägla hennes liv är det val hon en gång tvingats göra. Jag vill inte komma med några spoilers, men det är en mycket bra film.

Elias Portolu

Titel: Elias Portolu
Författare: Grazia Deledda
Förlag: Vårt Hems Förlag (1929)
Antal sidor: 282

Här är en gammal goding. Elias Portolu skrevs 1903 av Grazia Deledda och anses som ett av hennes främsta verk. Hon erhöll Nobelpriset i litteratur 1926.

Romanen utspelar sig på Sardinien och huvudperson är just denne Elias Portolu. En ung man som nyligen släppts ut ur fängelset. Vi får aldrig veta vilket brott han begått, men det tycks inte vara viktigt. Alla i hans familj och familjens vänner är enbart glada över att han kommit tillbaka. Fängelsevistelsen tycks ses som ett litet oturligt missöde.

Tanken är att han ska arbeta som herde som de övriga männen i familjen, och så blir det till en början. Allt går sin gilla gång, men så presenteras Elias för broderns fästmö, den vackra Maddalena, och han blir djupt förälskad. Hans känslor är besvarade, men han kan väl inte ha sådana tankar om sin brors tillkommande?

Boken handlar om hur Elias brottas med sina känslor. Han försöker låta bli att tänka på Maddalena, men det är omöjligt. Hela tiden dyker hon upp i hans tankar. Han ber andra om råd, men kan aldrig bestämma sig för att följa dem. Det är framför allt hans tvehågsenhet som gör att han blir allt olyckligare.

Mina känslor för boken efter att jag läst den är blandade. Det är en fin och välskriven bok och jag tyckte om att läsa den. Samtidigt kan jag bli helt tokig på Elias. Jag skulle flera gånger ha velat skaka om honom för att få honom att fatta rätt beslut. Samtidigt är jag inte säker på att jag själv skulle ha handlat bättre. Boken igenom tänker jag på en kvinna som aldrig blev min därför att jag var alltför tvehågsen och min rädsla att göra någon illa gjorde att jag miste henne.

Dagens visdomsord 2016-11-23

Kalla inte dig själv fattig för att dina drömmar inte gått i uppfyllelse. Den verkligt fattige har aldrig haft några drömmar. (Okänd)

Lignumkorset

Titel: Lignumkorset
Författare: Viktor Nilorak (pseudonym)
Förlag: Utgiven genom Type&Tell

Jag får väl börja med att säga att Lignumkorset är en speciell bok på många sätt. Vi får följa med Gustaf och Maria, som bestämt sig för att prova på att bo i Spanien ett halvår med tanken att kanske bosätta sig där permanent.

Det blir dock inte så lugnt som de har tänkt sig, för det visar sig att en av Gustafs före detta elever har dött i närheten av platsen där han och Maria bor. Den unga flickan hade träffat ett man som hette Preston och Gustaf börjar fundera över om denne kan ha något med flickans död att göra.

Lignumkorset är en debutroman, och jag har därför gjort mitt bästa att läsa den med ett öppet sinne och vänliga tankar. Men det kan inte hjälpas. Boken och jag blir inte vänner.

Ibland känns det som att jag läser en turistbroschyr. Det är långa utläggningar med citat från Googlesökningar kring platserna de besöker och de allra minsta detaljer kan bli förklarade med hur många ord som helst. Det är helt enkelt en väldigt pratig bok. Jag undrar för övrigt om författaren någonsin besökt de här platserna eller om allt bygger på Google. De kommer till Spanien i juni och tycker att dagarna är så ljusa och långa jämfört med i Sverige. Med när det är sommar, så är dagarna längre i Norden än i Medelhavsområdet.

De långa beskrivningarna av den egna kattens förehavanden och de två herrelösa katter som de tar hand om går mig på nerverna. Man måste nog vara otroligt intresserad av katter för att bry sig om hur katten jamar, vad den äter och hur den rör sig. Det är berättelser som inte för historien framåt.

Att det då och då ringer en skåning, vars dialektala uttal författaren försöker härma i skrift, är irriterande. Jag gillar dialekter, men det här är inte en bygdebok. Inte heller dessa samtal för egentligen historien framåt.

Gustaf är romanens berättare och vi ser därför Maria genom hans ögon. Han beskriver hennes klädsel och frisyr och på något märkligt vis läser han alltid in en mängd saker i hennes blick. När hon säger något får vi veta att "hon tar till orda." Det blir lite styltigt.

Makarnas förhållande är lite märkligt. De har varit tillsammans länge och vet tydligen allt om varandra. Och de älskar varandra. Men det finns ingen som helst fysisk kontakt annat än att någon av dem vid något tillfälle lägger armen om den andra. De kysser varandra inte och de älskar inte med varandra. Istället ägnar de den mesta tiden åt att dricka vin, utom när Gustaf istället dricker whisky och cola. Jag vet inte om det är författarinnans prydhet som gör sig gällande, men det förvånar mig att två makar som bestämmer sig för att bryta upp från det invanda livet i Sverige och istället försöka skapa sig en framtid i Spanien inte någon enda gång, i den soliga södern och med vin i blodet, får för sig att åtminstone hångla lite grann.

Ett svamlande om frimurare och Illuminati gör mig bara trött. Fåniga konspirationsteorier har avhandlats bättre i andra böcker.

Ibland uppträder personer på ett sätt som inte är trovärdigt. Huvudpersonen jagas av en mördare, men tar sig under flykten ändå tid till att lyssna på musik och beundra historiska byggnader. Vem skulle göra det med en beväpnad man efter sig? Och varför detta tal på flera ställen om huvudpersonernas jobbiga släktingar? Det saknar koppling till historien.

Det känns som om författaren har låtit sig inspireras av Dan Browns böcker, men utan att lyckas få historien att lyfta. Jag som själv är intresserad av både Bibeln och i lagom utsträckning även numerologi tröttnar när jag märker att historien bär iväg. Bokens karaktärer drömmer märkliga drömmar och här och där läggs det ut Bibelcitat. Lignumkorset har ramen som en spänningsroman, men när jag har läst klart undrar jag om inte författarinnan mest har velat få utlopp för egna religiösa fantasier.

Främmande ord - Kronvittne

Ordet kronvittne tycks missförstås av många. Ibland kan det stå i en tidningsartikel om åklagarens kronvittne i en svensk rättegång. Tydligen används ordet om det viktigaste vittnet; kanske någon som råkat bevittna ett brott.

Men det är inte alls vad kronvittne betyder. Ett kronvittne är en brottsling som vittnar mot sina medbrottslingar i utbyte mot ett lindrigare straff. Det förekommer bland annat i Storbritannien, men inte i Sverige.

Tisdagsutmaning - Italien

Veckans tisdagsutmaning från Kulturkollo. Veckans tema är Italien och Victoria vill ha svar på detta:

Så hit med era bästa tips. Har ni någon favoritfilm? Favoritbok? Favoritmat? Hit med era bästa tips.

Jag väljer att presentera en bok och en upplevelse.

Boken är Åsa Hellbergs Toscana tur och retur.
Sara Raphael köper en motorcykel får ett spottstyver och bestämmer sig för att åka till Toscana för att möta gamla spöken. Givetvis måste bästa vännen, den kända författarinnan Jessica Romin följa med. Jessica, som aldrig kliver ur sina högklackade skor, gapskrattar åt förslaget. Ett par dagar senare sitter hon ändå bakom Sara i skinnställ.
Det är en underhållande bok, men även gripande. Jag skrattar flera gånger, men jag ska även erkänna att jag fick tårar i ögonen vid något tillfälle också, och det är alltid ett gott betyg. Då har författaren lyckats gripa tag i en.
Det är romantik, tantsnusk och gamla sorger som inte har läkt om vartannat. 

Om man åker till Rom så MÅSTE man besöka Peterskyrkan. Den är helt fantastisk.
Jag var i Rom för snart 30 år sedan, och Peterskyrkan knockade mig fullständigt. Under min tvåveckorsvistelse gjorde jag tre längre besök i denna katedral, för det var helt omöjligt att ta till sig allt på en gång.
Givetvis ingår då att man går in i det Sixtinska kapellet. Michelangelo har målat taket, och om jag förstått saken rätt var han tvungen att göra det liggande!

Tematrio - Farkoster

Lyrans Noblesser har en tematrio, som denna gång handlar om farkoster. Så här skriver Lyran: Jag har åkt bärgningsbil hem idag för bilen pajade. Hmm, temat blir farkoster/transportmedel. Berätta om tre texter som innehåller olika farkoster människan kan transportera sig med.

Vissa böcker och texter fungerar som svar på nästan alla utmaningar ;)
En sådan är Vilhelm Mobergs Utvandrarna. Karl-Oskar och Kristin jämte ett antal andra personer från Ljuder socken bestämmer sig för att lämna Sverige och emigrera till Amerika.
Och för att komma dit var de naturligtvis tvungna att företa en svår resa med båt över Atlanten.
Visste ni förresten att boken orsakade stor rabalder när den kom ut? På ett ställe kallar en kyrkvärd Ulrika i Västergöhl för hora, varpå hon svarar: "Hora för dig, kyrkvärd? Vad sade du till mig förr i världen? När du kom med riksdalerna i ena handen och kuken i den ann'ra?"
Detta fick riksdagsmannen Axel Rubbestad (bf) att kräva att Moberg skulle sättas i fängelse och högerpartisten Mannerskantz eldade upp ett exemplar av boken i värmepannan.

I Andy Weirs bok Ensam på Mars får man följa den stackars astronauten Mark Watney, som blir strandsatt på den ogästvänliga planeten när hans kamrater felaktigt trott att han var död.
Och för att komma till Mars färdas man förstås i en rymdfarkost.

Slutligen Körkarlen av Selma Lagerlöf. 
Den utspelar sig en nyårsafton. I inledningen får vi veta att slumsystern Edit ligger för döden. Då ber hon att få träffa David Holm. Ingen förstår varför hon vill träffa den försupne mannen.
Det är dock inte slumsystern som är huvudpersonen, utan David Holm. Han dör och blir hämtad av körkarlen. Det är han som ska avlösa Georges, som kört häst och vagn ett helt år och hämtat de döda. De närmaste timmarna får David följa med körkarlen, och han ser då följderna av det liv han levt och hur det har drabbat hans närmaste.
Om Selma Lagerlöf har läst En Julsaga av Charles Dickens? Skulle nästan tro det!
Det är en söt liten berättelse, men mycket moraliserande. Den vill visa följderna av lasterna. Det viktigaste du kan göra i livet är att försöka leva ett riktigt liv, så att du utan fruktan kan möta döden. Den enda bön du behöver be är: Gud, låt min själ få komma till mognad, innan den ska skördas!

En smakebit på söndag - Elias Portolu

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Flukten fra virkeligheten. Boken jag läser nu heter Elias Portolu och är skriven av nobelpristagaren Grazia Deledda.

Den kan ju se lite tråkig ut på bilden, men den ser faktiskt ut så. Mitt exemplar är tryckt 1929.

I ett förord, som jag tyvärr inte vet vem som skrivit det, kan man bland annat läsa följande: "Elias Portolu, som räknas till hennes yppersta verk, kom ut år 1903. Man möter i denna roman själva den lilla stad, där Grazia Deledda tillbragt sin barndom och ungdom, och den utsikt över bergen, som hon på mer än en av bokens sidor skildrar, är för författarinnan en välkänd och kär horisont. De primitiva sardiska åskådningarna äro framställda med stamningsfull trohet. Det är betecknande, att romanens hjälte vid handlingens början just är återkommen från ett fängelse på fastlandet, utan att detta på något allvarligare sätt synes ha skadat hans medborgerliga anseende."

Smakbiten är från sidan 15, då Elias just kommit hem:

Elias var lång och smärt med ett fint, blekt ansikte utan skägg. Han hade svart hår, som var klippt ända intill huden, och blåa, i grönt skiftande ögon. Den långa tid, han suttit i fängelse, hade gjort hans händer och ansikte vita.
Grannkvinnorna trängdes omkring honom, stötte tillbaka de andra och tryckte hans hand, önskande honom: "Ingen olycka mer på hundra år!"
"Det give Gud!" svarade han.

Bästautmaningen - Svensk klassiker

Lyran har en utmaning - Bästautmaningen. Så här skriver Lyran denna vecka: Nu har jag (återigen) börjat läsa den allra bästa boken, alla kategorier. Men jag ska inte fråga er något så omöjligt. Vi snävar in det genom att säga att boken ska vara en klassiker och författaren ska vara död, svensk och man.

Berätta alltså om den bästa klassiska romanen skriven av en nu död, svensk man. Boken får gärna ha ett manstema, men det är inget krav ;)

Det där kändes inte helt enkelt. Ja, det är ingen som helst konst att komma på romaner som uppfyller "kraven", men det var det där om att det skulle vara den bästa. Jag får välja en och därefter fundera på varför jag inte valde en annan ;)

Jag väljer Barabbas av nobelpristagaren Pär Lagerkvist. Barabbas var ju den som folkhopen ville se frigiven när Pontius Pilatus frågade dem om de ville att Barabbas eller Jesus skulle friges.
Vi vet inte mycket om denne Barabbas, mer än att han var en rövare. Men Lagerkvist tar sig an uppgiften att berätta om händelserna den där första kristna påsken ur Barabbas' synvinkel.
Hur kan det kännas för den som vunnit livet, när priset var att Guds Son skulle korsfästas?
En lysande roman, som jag, när jag nu skriver detta, inser att jag måste läsa om.

Idag var jag på Värmlands Bokfestival

Jodå, idag var jag på Värmlands Bokfestival. Nytt namn men upplägget var det samma. Egenutgivare och småförlag visar upp och säljer sina böcker. Föreningar av allehanda slag presenterar sig själva och säljer även böcker och tidskrifter. Dessutom hålls det föredrag på olika scener.

Några föredrag lyssnade jag inte på, utan jag gick omkring bland montrarna. Jag passade på att hämta mina årsböcker från Värmlands Museiförening och Frödingsällskapet. På det viset behöver dessa föreningar inte lägga porto på att skicka böckerna hem till mig.

Jag passade även på att köpa ett par julklappar, men dem tänker jag inte berätta om här ;)

Men jag köpte en bok åt mig själv också. Det är alltid roligt att köpa en bok av en författare som inte hör till de mest omnämnda. Boken som slank ner i påsen var Ingeborgs dukater av Jan R. Ohlson och det var författaren själv som stod i montern. Av baksidestexten att döma är det en spänningsroman som utspelar sig under andra världskriget.

Jag måste erkänna att jag aldrig hört talas om den författaren förut. Men när jag googlade honom fann jag honom bland annat på Wikipedia, där det framgår att han givit ut elva böcker. Tänk så många författare det finns som aldrig når rampljuset.

Tänk att böcker bara kan försvinna!

Jag läste för en stund sen om de böcker som nominerats till utmärkelsen Årets bästa kriminalroman. Bland dem finns Håkan Nessers Eugen Kallmanns ögon.
Jag kände igen både omslaget och titeln, och jag kände starkt att jag har den någonstans. Kollade bloggarkivet och såg att jag köpte den i somras, men jag har inte läst den.
Så jag började leta. Och jag letade. Och letade.
Till slut fann jag den på ett oväntat ställe förstås. Ordningen återställd. Eller oordningen tillfälligt besegrad.
Vad jag dock fortfarande funderar över är: Vem tusan är det som gömmer mina böcker och som ibland ställer in olästa böcker i bokhyllan?
Har vi drabbats av bokmal? Ska jag kontakta Anticimex?

Veckans ord på U

Linda med bloggen enligt O har en alfabetsutmaning. Varje vecka presenterar hon fem ord på en bokstav. Dessa ska vi associera med böcker. Våra tolkningar av detta är tämligen fria, men det ska handla om böcker eller författare. Veckans bokstav är U.

ufo
Ufo är ett underligt begrepp. Det står för Unidentified Flying Object. Men ibland frågar folk om man tror på ufon. Ja naturligtvis gör jag det. Alla oidentifierade flygande föremål är ufon till dess de har identifierats. Ordet har även fått en annan betydelse. Om någon säger "vilket ufo han är", så betyder det att han är en riktig knäppskalle.
Efter denna utvikning så får jag säga att ordet ufo naturligtvis ändå får mig att tänka på rymdfarkoster från andra världar vilket leder oss in på science fiction (SF).
Det är en genre som inte alltid har så gott rykte. Den förknippas ibland med billig kiosklitteratur där gröna rymdmonster anfaller. Det tycker jag dock är lika fel som att titta i en porrtidning och tro att den är representativ för kärlekslitteraturen. 
Precis som när det gäller annan litteratur, så finns det god och dålig SF. En av de främsta SF-författarna är Isaac Asimov. Hans Stiftelsetrilogi är fantastisk. Det är säkert fyrtio år sedan jag läste den, så egentligen borde jag läsa om den. 
Det galaktiska imperiet har funnits i tiotusen år, men det börjar nu förfalla. Hari Seldon utvecklar då psykohistorien, en vetenskap som genom avancerad analys av samhället kan användas för att förutsäga och förändra framtiden.
Den ursprungliga trilogin har senare utökats och Stiftelseserien består nu tydligen av fjorton böcker.

ungdom
Det är viktigt att unga kan intresseras för att läsa böcker tycker jag. Läser man inget i sin ungdom kan det nog bli svårare att utveckla ett intresse senare i livet. (Fast det är bara vad jag tror.)
När jag var barn fanns det böcker för unga från Wahlströms. De var indelade i två kategorier; flickböcker som hade röd rygg och ungdomsböcker som hade grön rygg. Nej, jag skrev inte fel. De var inte uppdelade för flickor och pojkar, utan för flickor och ungdomar. Märkligt.
Naturligtvis läste jag bara böcker med grön rygg, så det blev inga Kittyböcker för mig. Däremot en hel del av Sivar Ahlruds böcker om Tvillingdetektiverna. De båda herrarna som gömde sig bakom pseudonymen Sivar Ahlrud var mycket produktiva, så det fanns ingen brist på böcker att läsa.

underbar
Vilhelm Mobergs Utvandrarserie är en underbar skildring av vanliga, enkla människors umbäranden i Sverige och deras strävan att skapa sig ett nytt bättre liv i Minnesota. Det är ingen skönmålning, utan den visar både glädje och lidande.

undervisning
Jag undrar vilka böcker som är obligatorisk läsning i dagens undervisning i svenska. Från min skoltid minns jag att vi läste Pärlan av John Steinbeck och Candide av Voltaire. Det fanns säkert fler som jag har glömt. Pärlan skulle jag kunna tänka mig att läsa på nytt.

ute

Känner man sig instängd, så önskar man naturligtvis att man vore ute.

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson är en vansinnigt underhållande bok. Den handlar om Allan Karlsson, som på sin hundraårsdag rymmer från "hemmet". Därefter får man följa hans tokiga färd på rymmen, samtidigt som vi genom tillbakablickar får veta vad han har gjort under sin levnad. Och det är inte lite! Det är inte många världshändelser som skett under 1900-talet utan att Allan Karlsson har varit inblandad.

Dagens visdomsord 2016-11-16

"Envar sin egen lyckas smed?" De flesta av oss är städet. (Hans-Horst Skupy)

Värmlands bokfestival

Nu på fredag och lördag arrangeras Värmlands Bokfestival (det som tidigare hette Värmländska bokmässan). Läs mer här om evenemanget!

Tisdagsutmaning - Ett stort mysterium

Veckans tisdagsutmaning från Kulturkollo. Så här skriver Helena: Den här veckan handlar helt och fullt om Mord och mysterier här på Kulturkollo. Veckans utmaning är allt annat än mystisk, men med det inte sagt att den är lätt att besvara. Jag vill helt enkelt veta svaret på följande två frågor:

Vilket är ditt favoritmysterium, verkligt eller fiktivt, och vem löste det (om det över huvud taget blev löst...)?

Jag väljer att satsa på ett säkert kort, nämligen Agatha Christie och en bok som jag nämnt här på bloggen ett antal gånger.

Agatha Christies Tio små negerpojkar utspelar sig på Negerön (Nigger island.) Tio personer har blivit inbjudna till ön. I huset finner de tio små statyetter föreställande negrer utifrån ramsan Ten little niggers. Precis som i ramsan dör den ena personen efter den andra och dödssätten överensstämmer med ramsan.

Jag tänker inte komma med några spoilers, utan vill bara säga att det hela är ett stor mysterium. Finns det någon mördare? I så fall vem?

Givetvis får man veta svaret i boken, men till skillnad från många andra av Christies böcker finns där ingen Miss Marple eller Hercule Poirot som löser det hela. Den anonyma författarrösten för historien framåt till dess vi får veta sanningen.

Tematrio - Titelkänslor

 Lyrans Noblesser har en tematrio, som denna gång handlar om titelkänslor. Så här skriver Lyran: Både i böckerna och rl träffar jag just nu många människor vars känslor är stegrade till max. Det inspirerade mig till veckans tema som är känslor i titeln. Berätta om tre romaner som har ett känsloord med i titeln.

Den första boken jag väljer var jag inte speciellt förtjust i, men den stämmer in på temat. Det är Liza Marklunds Lyckliga gatan.
Jag har läst ett antal av Marklunds böcker och tyckt om att följa Annika Bengtzons förehavanden, men här tycker jag att det spretade för mycket.
En före detta riksdagsman hittas i sitt hem efter att ha misshandlats mycket svårt. Vem har torterat honom och varför?
Samtidigt har chefredaktör Anders Schyman problem. Bloggaren Sanningens ljus skriver att Schyman vunnit Stora Journalistpriset för 20 år sedan på en bluff.
Och naturligtvis har Annika Bengtzon en passa privata problem att tampas med.
När jag är färdig med boken känner jag att det är något som fattas. Hur blev det? Fick polisen tag i den/dem som torterat politikern? Och vem är egentligen Sanningens ljus?
Nästa bok blir den sista i Marklunds långa serie om Annika Bengtzon. Är det tänkt att några av frågorna ska besvaras i den?

Den första boken i Stieg Larssons Millenniumtriologi - Män som hatar kvinnor.
Där får vi stifta bekantskap med journalisten Mikael Blomkvist, som dömts för förtal och nu vill dra sig undan den mediala uppmärksamheten. Det passar honom därför att ta ett uppdrag från Henrik Vanger, som vill att han ska skriva familjen Vangers släktkrönika, men egentligen är det något annat Henrik Vanger vill få fram information om.
Blomkvist lär känna Lisbeth Salander, som är ett geni men som ändå är omyndigförklarad.
Det är en av de bästa böckerna jag läst i den här genren. En intelligent sammanhållen intrig som gör att man bara längtar efter att få läsa ännu ett kapitel.

Det blir hat en gång till. Johanna Nilssons Gilla "Hata horan!"
Den handlar om Jonna och Gloria, två 15-åriga flickor som är bästisar. De är inte speciellt populära, men heller inte mobbade.
På en Luciafest får Gloria dansa med Robin, skolans snyggaste, häftigaste kille. Det blir dock inte så underbart som Gloria trott. Snart dyker illvilliga kommentarer och bilder upp på nätet. Sajten Hata Horan! är skapad för att förödmjuka henne.
Men det vänder. Snart är det hennes plågoande som istället blir den hatade. Men vem ska man hålla på?

En bok i farsdagspresent

Jag fick en bok i farsdagspresent av min äldsta dotter. Färjan av Mats Strandberg. Jag har sett den omnämnas på ett antal bloggar, så den ska bli spännande att läsa.

En smakebit på söndag - Lignumkorset

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Flukten fra virkeligheten. Boken jag läser nu heter Lignumkorset och är skriven av Viktor Nilorak.

Jag har fått boken som recensionsexemplar och som en fil att läsa på datorn. Just detta att läsa en bok på datorn är en ny upplevelse för mig, men man måste väl prova.

Viktor Nilorak är en pseudonym och jag vet inte vem som gömmer sig bakom den eller om det är en man eller en kvinna. Möjligen skulle Nilorak vara en ledtråd eftersom det är Karolin baklänges, men jag vet inte. Jag vet dock att det är Viktor Niloraks debutbok.

Här är i alla fall en smakbit ur boken:

Innan vi lämnar incheckningen frågar den unga kvinnan bakom disken hur länge vi ska vara borta. Hon har uppmärksammat att vi ska resa med nio väskor och en katt. Vi säger att vi inte riktigt vet, men att det åtminstone blir ett halvår. Hon ser nyfiket på oss men också lite osäkert, för att inte säga mycket osäkert. Kanske vågar hon inte fråga något, men hon kan inte hålla sig, utan säger:
– Kan man göra så?
I rösten hörs både ett stort frågetecken och en intensiv längtan. Hon är ung, men det är märkligt hur den så kallade jantelagen har slagit rot i människor i generationer. Varför skulle man inte kunna lämna Sverige och prova något annat ett tag?
Min fru, Maria, svarar lite förvirrat men ödmjukt och trevligt:
– Ja, visst kan man det!
Själv tänker jag mer på vad frågan verkligen betyder och vad hon menar.