En smakebit på söndag - Elias Portolu

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Flukten fra virkeligheten. Boken jag läser nu heter Elias Portolu och är skriven av nobelpristagaren Grazia Deledda.

Den kan ju se lite tråkig ut på bilden, men den ser faktiskt ut så. Mitt exemplar är tryckt 1929.

I ett förord, som jag tyvärr inte vet vem som skrivit det, kan man bland annat läsa följande: "Elias Portolu, som räknas till hennes yppersta verk, kom ut år 1903. Man möter i denna roman själva den lilla stad, där Grazia Deledda tillbragt sin barndom och ungdom, och den utsikt över bergen, som hon på mer än en av bokens sidor skildrar, är för författarinnan en välkänd och kär horisont. De primitiva sardiska åskådningarna äro framställda med stamningsfull trohet. Det är betecknande, att romanens hjälte vid handlingens början just är återkommen från ett fängelse på fastlandet, utan att detta på något allvarligare sätt synes ha skadat hans medborgerliga anseende."

Smakbiten är från sidan 15, då Elias just kommit hem:

Elias var lång och smärt med ett fint, blekt ansikte utan skägg. Han hade svart hår, som var klippt ända intill huden, och blåa, i grönt skiftande ögon. Den långa tid, han suttit i fängelse, hade gjort hans händer och ansikte vita.
Grannkvinnorna trängdes omkring honom, stötte tillbaka de andra och tryckte hans hand, önskande honom: "Ingen olycka mer på hundra år!"
"Det give Gud!" svarade han.