En smakebit på söndag - Blå stjärnan

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Flukten fra virkeligheten. Boken jag läser nu heter Blå stjärnan och är skriven av Jan Guillou.

Detta är femte delen i Jan Guillous romansvit Det stora århundradet. Den nya generationen Lauritzen kliver fram. I centrum står äldsta dottern Johanne. Redan i början av kriget arbetade hon som kurir åt den norska Hjemmefronten. Nu befinner hon sig i Stockholms illegala värld av spioneri, svek och förräderi, rekryterad av den brittiska spionorganisationen SOE.
Hon befordras till kaptens grad i den brittiska armén. Efter en rad spektakulära sabotageinsatser får hon ansvar för den största och viktigaste operationen: att rädda Norges judar på flykt undan Förintelsen.
Britternas kodnamn för Johanne Lauritzen är Blå stjärnan.
Smakbiten är hämtad från sidan 7:

Achtung! Ausweise!
De tyska kontrollanterna slet som vanligt upp kupédörren med ett brak. Tyskarna var ändå lättare att ha att göra med än de vanliga busarna från Nasjonal Samling i sina löjliga uniformer.
SS-männen hade oväntat stigit på tåget i Hønefoss. SS var allra lättast att ha att göra med. Om man tilltalade dem på deras eget språk och kunde deras gradbeteckningar avväpnade man dem vanligtvis lätt.
I resväskan uppe i bagagenätet fanns minst 20 000 i norska kronor, nystrukna, hårt packade sedlar under väsklockets foder. Kurirposten bar hon närmast kroppen. Men resehandlingarna var det aldrig något fel på, de var inte ens förfalskade. Hon hade vant sig av med rädslan, hennes tyska fungerade som en stålsköld.