Linda med bloggen enligt O har en utmaning. Denna kallar hon olikhetsutmaningen. Varje vecka presenterar hon ett motsatspar och hon vill att vi skriver om två böcker, filmer, tv-serier, författare eller andra kulturella företeelser som passar in på orden.Idag handlar det om motsatsparet liv och död.
Jag gör det enkelt för mig och väljer två böcker där liv ingår i den ena bokens titel och död i den andra.
Då blir den första boken
Oscar Waos korta förunderliga liv av Junot Diaz.
Det på många sätt en förunderlig bok. Den har minsann fått Pulitzerpriset 2008, så det här är inte kattskit.
Den handlar om den stackars Oscar Wao, en nörd som aldrig lyckas få till det här i livet. Speciellt inte med tjejer. Men han ger aldrig upp. Ständigt förälskad, och givetvis i kvinnor han inte kan få.
Men den handlar också mycket om Dominikanska republiken och den fruktansvärda terrorn under diktatorn Trujillo. Författaren Junot Diaz har sina rötter i detta land.
Boken är disponerad på ett annorlunda sätt, som jag tycker är spännande. Första delen handlar om den unge Oscar Wao. Andra delen utspelar sig tidigare, och där är hans äldre syster huvudpersonen. Tredje delen ligger ännu tidigare i tiden och handlar om deras mor. Fjärde delen ligger ännu längre bak i tiden och där är huvudpersonen Oscars morfar. Därefter kommer vi tillbaka till Oscar Wao igen. Dessa tidshopp är inte alls störande. Det finns ju inget som säger att en roman måste vara skriven i kronologisk ordning.
Men det finns en sak som stör mig alldeles förfärligt i boken. Den är skriven på engelska och originaltiteln är The Brief Wondrous Life of Oscar Wao. Jag har läst den i svensk översättning, och där finns inget problem. Men där finns mängder av spanska ord och uttryck på varenda sida! Så är det säkert i originalet också. Men jag talar inte spanska!
Måhända är kunskaperna i spanska mer utbredda i USA, men här i Sverige är det nog fler än jag som sitter frågande och undrar vad det var för fiffigt som uttrycktes just där eller där på spanska. Jag hade nog fått större behållning av boken om jag hade kunnat spanska.
Fast sammantaget är det ändå en läsvärd bok. En sådan där bok som man är glad att man kan säga att man har läst :)
Den andra boken är
Döden tänkte jag mig så av Johanna Mo.
Döden tänkte jag mig så är en fin titel. Den kommer från en dikt av poeten Bo Setterlind.
Helena Mobacke står länge och tvekar utanför polishuset i Västberga. Ett helt år har hon varit sjukskriven från sin tjänst som kriminalkommissarie och försökt komma över sorgen efter sonens död. Nu ska hon bli chef för en nybildad utredningsgrupp. Men det blir inte den mjukstart hon hoppats på. En tonårspojke knuffas framför ett tunnelbanetåg och omkommer. Någon dag senare blir en kvinna nerknuffad på ett annat tunnelbanespår. Skräcken sprider sig i Stockholm och perrongerna står tomma.
Jag är lite kluven när jag ska försöka säga vad jag tycker om boken. Intrigen är riktigt bra och man får följa polisens arbete, vilket bland annat innebär att söka upp de närmast anhöriga och berätta att en person de älskar har mördats. Men man får också på ett förtjänstfullt sätt följa hur polisen arbetar med olika spår och hur de systematiskt arbetar med att få fram en lista med tänkbara gärningsmän.
Så den delen kan jag inte klaga på. Det är en spännande bok och intrigen fungerar. Det som får mig att vissna lite när jag läser är att så mycket handlar om Helena Mobackes sorg över sonen som tydligen mördats. Det dyker upp hela tiden genom boken och då förväntar jag mig att det ska ha en verklig betydelse i det mordfall som polisen utreder. Varför mördades hennes son? Det här är första boken i en serie, så att man inte får svar på detta i den här boken kan inte bero på att det avhandlats i en tidigare bok.
Det brukar sägas om teaterpjäser att om man visar upp en pistol i första akten, måste den ha avfyrats innan tredje akten är slut. Så känner jag kring den märkliga sidohistorien om mordet på lille Anton. Det borde ha dykt upp en förklaring till detta innan man nådde fram till sista sidan.
