Olikhetsutmaning: Regn och sol

Linda med bloggen enligt O har en utmaning. Denna kallar hon olikhetsutmaningen. Varje vecka presenterar hon ett motsatspar och hon vill att vi skriver om två böcker, filmer, tv-serier, författare eller andra kulturella företeelser som passar in på orden.

Idag handlar det om motsatsparet regn och sol.

Det är skönt att man får associera fritt. Dels är det roligt, dels behövs det ibland för att jag ska få in ett svar :)

Regn får mig att tänka på Brudkronan av nobelpristagaren Sigrid Undset, vilken är första delen i trilogin om Kristin Lavransdotter. Handlingen utspelar sig i 1300-talets Norge.
I den här delen får vi följa den unga Kristin Lavransdotter, som blivit trolovad med en man som hennes far valt åt henne. Där kunde historien ha slutat, men det blir inte en stor kärleksroman om där inte finns svartsjuka, otrohet och dramatik.
Kristin förälskar sig i Erlend Nikulausson, och trots att Kristin får tillbringa ett år i kloster, lyckas de båda träffas.
En svår skam skulle det innebära för Kristin om någon fick veta det. Men är hon verkligen den enda som låtit lustan ta överhanden?
Och är Kristin värdig att bära den gyllene brudkronan?
Men vad hade detta med regn att göra? Jo, jag kom att tänka på ett gammalt talesätt: Regn i brudkronan betyder lycka i äktenskapet. (Antagligen påhittat för att trösta bruden om regnet öser ner på bröllopsdagen.)

När det sedan gäller sol, så går jag på en boktitel. Tusen strålande solar av Khaled Hosseini.
Vi får följa Mariam, som vid femton års ålder tvingas gifta sig med en trettio år äldre man som misshandlar henne. Efter nära tjugo års äktenskap tvingas ytterligare en ung flicka gifta sig med Mariams make.
Vi följer inte bara kvinnornas vardagsliv, utan vi får också en inblick i hur människor påverkas av först Sovjetunionens ockupation och sedan talibanernas grymma styre. Gammal unken islam tvingar kvinnor att hålla sig i sina hem. De får inte arbeta och inte gå på stan utan att en manlig släkting ledsagar dem. Givetvis får inte flickor gå i skolan. All musik förbjuds och tusenåriga kulturskatter förstörs.
Hosseini står på kvinnornas sida i boken, det är helt klart. Jag skulle nästan vilja se den som feministisk. Men det handlar inte om en feminism där man funderar över patriarkala strukturer, om man ska säga "hen" och diskuterar delad föräldraförsäkring. Nej, här handlar det om kvinnor som kämpar för sitt människovärde.