Veckans ord på Ö

Linda med bloggen enligt O har en alfabetsutmaning, som nu nått fram till ändstationen. Varje vecka presenterar hon fem ord på en bokstav. Dessa ska vi associera med böcker. Våra tolkningar av detta är tämligen fria, men det ska handla om böcker eller författare. Veckans bokstav är Ö.

ö
Jag kommer genast att tänka på Daniel Defoes Robinson Kruse. Som bekant överlever Robinson Kruse ett skeppsbrott och tar sig iland på en i det närmaste obebodd ö.
Där möter han infödingen Fredag, ett namn som Kruse ger honom eftersom de möttes på den veckodagen.
Jag tror att det är betydligt fler som har hört talas om boken (från 1719) än som faktiskt har läst den. Den är väl typisk för sin tid, men kanske just därför inte så trevlig om man betraktar den med våra ögon. Kruse tar som sin uppgift att lära Fredag att tala engelska, så att de kan kommunicera. Med tanke på var de befann sig, hade det väl varit naturligare att Fredag hade lärt Kruse sitt språk, men det föll nog aldrig Defoe in. Det var engelsmännens uppgift att sprida civilisationen, om man så skulle behöva utrota varenda kotte som man mötte.

ödla
Driver Linda med oss? Jag läser väl inga böcker om ödlor! Men så började jag fundera, och kom att tänka på att en drake väl är en sorts ödla. Tror det i alla fall. Och då kom jag att tänka på Stieg Larssons bok Män som hatar kvinnor, som är första delen i Millenniumtrilogin. Där får vi för första gången stifta bekantskap med den intelligenta med omyndigförklarade Lisbeth Salander och journalisten Mikael Blomkvist. När boken blev film i USA, fick den titeln The Girl with the Dragon Tatoo.

öken
Jag kommer inte så här direkt på någon bok som jag har läst och som utspelar sig i en öken, men däremot en bok som jag hört mycket talas om, nämligen Blomma i Afrikas öken av Waris Dirie.
Boken är självbiografisk och berättar om Waris, som växte upp i en nomadfamilj i Somalia, och som blev uppmärksammad fotomodell.
Men det är ingen Askungesaga. Hon berättar om hur hon könsstympades som liten flicka, och hon har blivit en mycket stridbar motståndare mot könsstympning.
Hon är också motståndare till Somalias blodiga stamkrig och skriver:
Dessa stamkrig, liksom utövandet av omskärelse, är ett resultat av mäns fåfänga, själviskhet och aggressivitet. Jag avskyr att behöva säga det, men det är sant. Båda dessa handlingar kommer ur mäns starka fixering vid sitt revir - och sina ägodelar - och kvinnorna ingår både kulturellt och juridiskt i båda dessa kategorier. Kanske skulle mitt land kunna bli ett paradis om vi skar av dem könsorganen. Männens skulle lugna ner sig och bli mer lyhörda inför det som händer i världen. Utan det eviga testostronruset skulle det inte bli några krig, inget dödande, inget stjälande, inga våldtäkter. Och om vi högg av deras intimaste kroppsdelar och sedan lämnade dem att klara sig själva så att de antigen fick förblöda eller överleva, skulle de kanske för första gången förstå vad de egentligen gör mot sina kvinnor.

önskning
Om jag får slänga in en personlig önskning med bokanknytning, så hoppas jag att det finns några som vill läsa min kriminalroman Skam, som kommer från trycket om ett par veckor eller så. Det är en historia i värmländsk 1800-talsmiljö.

överdriva

Det gamla riket av Vilhelm Moberg är en gammal goding. Den kom ut 1952 och är en samhällssatir där Moberg gisslar det han upplevde som rättsröta i det svenska samhället.
Handlingen är dock förlagd i det fiktiva kungadömet Idyllien, där konung Alexander XVI regerar. Landet har en ofantlig byråkrati, som bara växer. Men det som oroar samhällets toppskikt är något annat, nämligen att Den Stora Statshemligheten ska läcka ut. Denna hemlighet är att kungen har homosexuella böjelser. Därför är hovet utsatt för utpressning och man betalar pengar från kontot För nådigt känt ändamål.
Där finns även kyrkoledare, som anmäls för brott, men ingenting händer. Allt avskrivs.
Det är inte så svårt att förstå att det är Haijbyaffären och Kejneaffären, som Moberg skriver om. Även kyrkoledarens snaskiga affärer hade verklighetsbakgrund i Sverige.
En rolig idé att utgå från ett fiktivt land för att egentligen skriva om missförhållanden i Sverige. Ofta går väl satiren till överdrift, men trots detta är det en bok som utgör en viktig del av vår samhällshistoria. Jag misstänker att den inte togs emot alltför väl när den gavs ut.