Sidor

torsdag 6 april 2017

Olikhetsutmaningen: Skratt och gråt

Linda med bloggen enligt O har en utmaning. Denna kallar hon olikhetsutmaningenVarje vecka presenterar hon ett motsatspar och hon vill att vi skriver om två böcker, filmer, tv-serier, författare eller andra kulturella företeelser som passar in på orden.

Idag handlar det om motsatsparet skratt och gråt.

Det är en uppgift som kan angripas på olika sätt. Jag väljer två böcker, där den ena lockar till skratt och den andra får ögonen att tåras.


När det då gäller skratt väljer jag Jonas Gardells Jesus sista ord på korset var INTE "Härifrån ser man hela Mariannelund!"
126 sidor är inte mycket, och om man sedan betänker att varje sida bara innehåller några få meningar, så förstår man att den går fort att läsa. Den består helt enkelt av ett antal Twitterinlägg som Jonas Gardell har gjort. Han tillhör, har jag läst, de allra mest aktiva på Twitter, och han är faktiskt riktigt rolig många gånger. Jag tänkte ge några exempel från sidan 50 i boken:

Till alla unga: Det fanns inte något internet när jag var liten. Ingen Facebook, ingen Youtube. Vi hade istället något som vi kallade "liv".

FLASH! Fanns inga mobiltelefoner förr. Ville vi prata med varandra fick vi ta två tomma plåtburkar med ett snöre emellan och ropa HALLÅ!

Och ni kan inte ana hur usla de där plåtburkarna var på att skicka sms!


Gråten får representeras av Markus Zusaks Boktjuven.
På baksidestexten kan man läsa att nioåriga Liesel Meminger bor hos en fosterfamilj. Hennes föräldrar har tagits till ett koncentrationsläger och hennes lillebror är död. Liesel är en boktjuv - hon stjäl från nazisternas bokbål, från borgmästarens bibliotek, varhelst böcker finns att hitta. Hon delar böckerna med sina grannar när de sitter i skyddsrummen och med den judiske man som gömmer sig i hennes källare.
Vad jag inte förstod innan jag började läsa boken var att den innehöll så mycket mörker. Det är definitivt ingen feel good-roman. I början hade jag svårt att förstå den, men snart trollbands jag av berättelsen. Det finns strimmor av ljus även i en värld fylld av mörker. För det är en mörk värld vi får möta, i en liten by i Tyskland under åren 1939-43. Döden, som är bokens berättare, har mycket att göra. Det är så många själar som han ska hämta.
När jag kom till slutet av boken hade jag tårar i ögonen. Kunde inte Liesel ha fått slippa en del av all den omänskliga sorg hon drabbades av? Men det här var Nazityskland under brinnande krig. Det var ingen lycklig tid.
Det är en fin bok, som jag gärna rekommenderar. Men bitvis gör den ont att läsa.

4 kommentarer:

  1. Gardell kan konsten att roa. Sms via plåtburk, ja lite kul är det ju.

    Boktjuven är ju riktigt fin. Grät en skvätt över hennes vän.

    SvaraRadera
  2. Gardell är bra på one-liners helt klart! Har inte läst boken dock, men det kanske jag ska göra för att få skratta lite.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man kan behöva något roligt i dessa dagar.

      Radera