Helgfrågan v. 26

Jag tar och hoppar på helgfrågan för första gången. Basen för basset är Mias bokhörna. Frågan den här gången är:

Har ni Instagram eller Facebook? Vilket föredrar ni? Eller har ni något annat?

Instagram har jag inte begripit vad det är, men Facebook har jag. Där kan man nå folk som man inte riktigt har kontakt med i det verkliga livet. Dessutom har jag skapat en sida där för min författarmöda. Den heter Robert Warholm författar.

Jag har definitivt inte Twitter! Med risk att såra någon tycker jag att det är ett forum för intellektuellt mindre bemedlade. Vilka vettiga saker kan sägas på 140 tecken? (Bara som en jämförelse omfattar min kriminalroman Skam drygt 326 000 tecken. Okej, nu finns det säkert en och annan som tycker att det väl inte nödvändigt är något vettigt skrivet för det. Point taken. Men 140 tecken? Seriöst?!)

En liten utflykt

Igår tog jag med frun och äldsta dottern på en hemlig resa. (Yngsta dottern jobbade.) Målet var Wadköping i Örebro. Något särskilt program hade jag inte hittat på, utan vi flanerade i detta fina område och åt en god lunch.

Wadköping ligger i anslutning till den vackra Stadsparken. Där fanns en stor bassäng för små barn, så det kryllade givetvis av barnfamiljer.

Men det jag särskilt ville nämna var en annan sak. I parken stod en liten kärra med böcker. Det var Örebro stadsbibliotek som gick ut till människor i sommarvärmen och erbjöd dem att låna böcker. De erbjöd även ansiktsmålning, vad nu det hade med något att göra ;)

Jag tyckte att det var en jätterolig idé att biblioteket beger sig ut direkt till platser där det finns barnfamiljer. Detta borde vara något som fler kommunbibliotek kunde pröva.

Recension i Wermlandiana

Föreningen Värmlandslitteratur ger ut den lilla tidskriften Wermlandiana, som är föreningens medlemsblad. Den kommer ut fyra gånger om året. Där skrivs artiklar om värmländsk litteratur och värmländska författare. Man recenserar även böcker i den digra floran av Värmlandslitteratur.

I det senaste numret finns en recension av Skam. Där kan man bland annat läsa följande:

Boken är (...) en bred skildring av svensk landsbygd i slutet av 1800-talet - med sina mäktiga myndighetspersoner, länsmän, präster m m av föga uppbyggligt slag. Bokens titel är ovanligt relevant. Skam, rädslan för den eventuella skammen, är vad som driver personernas handlande i boken. Att inte dra skam över sig själv och sin familj är vad som dikterar deras görande och låtande. Berättelsen kan gott kallas för en moralitet! En läsning, som gör läsaren ganska så beklämd, sorgsen i själen. Men, som sagt, en välskriven och faktiskt spännande historia är det, om än inte så uppbygglig. Robert Warholm är mest känd som kommunpolitiker men är tydligen också en inte oäven författare.

Andra provläsaren

Nu har jag fått kommentarer från den andra provläsaren av min kriminalroman som haft arbetsnamnet Klockaren. Så kommer den emellertid inte att heta. Det är dags nu att berätta att jag bestämt att den ska heta Synd.

Det är så otroligt roligt att få kommentarer från provläsare, och provläsare 2 har gjort ett gediget arbete, som jag kommer att ha stor nytta av. Man blir så blind när man läser sin egen text. Då tänker jag inte bara på sådana saker som att jag har blandat ihop namnen på personerna ett antal gånger, utan formuleringar som blir hinder för läsandet och ideliga upprepningar av vardagshändelser. Jag blev lätt euforisk när jag fick det här genomarbetade utlåtandet.

När jag fått in svaren från de båda återstående provläsarna ska jag ge mig på redigeringen.

När klockan slår fem

Titel: När klockan slår fem
Författare: Denise Rudberg
Förlag: Forum (2015)
Antal sidor: 336

När klockan slår fem är en bok som jag köpte på bokrean. Tydligen ingår den i en serie, vilket jag inte visste.

Det är sensommar och Stockholm skakas av ett par överfallsvåldtäkter i de finaste kvarteren på Östermalm. När ett av våldtäktsoffren mördas får åklagarsekreterare Marianne Jidhoff och hennes kolleger ta sig an det känsliga fallet. De misstänker ganska snart att det finns kopplingar till en serie våldtäkter som skedde tjugo år tidigare i Lunds studentkretsar. Tillvägagångssättet då liksom nu är utstuderat - efter att noggrant ha valt ut sina offer tar sig gärningsmannen in i deras hem när de sover.

Eftersom boken ingår i en serie hade det naturligtvis varit lättare att hålla reda på poliser och åklagare i boken. Rudberg har dock haft vänligheten att inleda med ett persongalleri, så jag kan kolla där varje gång jag känner att jag missat vem som haft ihop det med vem :)

Romanen är riktigt spännande. Vi får ta del av en misslyckad utredning i Skåne 1994 kring de våldtäkter som ägde rum då och följer i nutid Stockholmspolisens arbete i nutid med att försöka finna sambanden och därmed kunna finna gärningsmannen. Varvat med polisarbetet får vi en inblick i polisernas och åklagarnas privatliv. Vi får en tydlig känsla av Marianne Jidhoffs aversion mot älskarens dreglande korkade hund Putte.

När klockan slår fem är huvudsakligen välskriven och det är inte lätt (åtminstone för mig) att komma på gärningsman och motiv. Vissa gissningar hade jag väl när det gäller gärningsmannen, men det berodde mest på deckargenrens dramaturgi. Motivet däremot hade jag aldrig kunnat gissa. Detta är en bok som jag rekommenderar till alla som gillar deckare som varvar spänning och feelgood. (Men hur jag än grubblar har jag inte lyckats komma på varför boken har den titel den har. Den som vet får gärna kontakta mig och berätta.)

Bokbloggsjerka 23-26 juni

Bokbloggsjerka i regi av Annikas Litteratur- och kulturblogg. Så här lyder veckans fråga:

Vilken författare förekommer mest i din bokhylla?

Det är väl nu man skulle vilja briljera med någon okänd laotisk författare, vars böcker man läst på originalspråket. Men så blir det inte. Jag kollade lite lätt bland hyllorna och tror att två författare sticker ut, även om jag faktiskt inte läst så mycket i en av dessas böcker.

Givetvis måste jag först nämna nobelpristagaren Selma Lagerlöf. Ett viktigt skäl till att hon är så väl representerad i mina hyllor är att jag på en bokrea för många år sedan hittade hennes samlade verk, trevligt paketerade i en låda.
Eller "samlade verk", böckerna innehåller inte allt som hon skrivit, men i vart fall de saftigaste godbitarna.
Gösta Berlings Saga, Jerusalem 1+2, Löwensköldska ringen, Kejsarn av Portugallien, Herr Arnes penningar för att nu bara nämna några. 

 Den andre är faktiskt Herman Lindqvist. Det beror på att jag vid någon födelsedag, det kan ha varit när jag fyllde 40, fick Herman Lindqvists svenska historia i 10 band. Det är fantastiska böcker, men inte riktigt sådana som man läser från pärm till pärm. Jag har ytterligare någon bok av honom i hyllorna, så hans namn förekommer sålunda flitigt på bokryggarna. Inte helt skönlitterärt, men det sades det ju inte heller något om i dagens uppgift.

Dagens visdomsord 2017-06-21

Jag är inte säkert på exakt hur himlen kommer att se ut, men jag vet, att när vi dör och det blir dags för Gud att döma oss, kommer han inte att fråga oss "Hur många goda gärningar har du gjort i ditt liv?" Han kommer snarare att fråga "Med hur mycket kärlek har du gjort det du gjort?" (Sankta Teresa av Calcutta)

Veckans utmaning - Yes or no

Tisdag och dags för en utmaning från Kulturkollo. Den här gången vill Carolina att vi funderar över det brittiska inflytandet över kultur och språk. Vad kan vi säga yes till och vad säger vi no till? Och vilket överväger?

Intressant fråga. Jag har varit alldeles för lite i det Förenade Konungariket känner jag. En språkresa i tonåren och några Londonresor senare. Därför är mycket av min kunskap om Storbritannien hämtad från TV och böcker.

På yes-sidan finns många olika saker. Det är bara i Storbritannien man finner riktiga pubar. (Ja, jo, på Irland också förstås.) Där finns fantastiska slott och herresäten. Jag gillar den engelska humorn, som Monty Python. Och det lugn som finns i engelska filmer och TV-serier, även om de behandlar allvarliga saker. Se bara på deckarserien Morden i Midsomer. Där dör människor till höger och vänster. Ändå är poliskommissarien fullständigt kolugn. Oxford English är underbar att lyssna på.

På no-sidan finns inte så mycket. Det skulle väl möjligen vara maten. Det finns nog inte en maträtt som inte en engelsk kock kan förstöra. Deras korvar är äckliga. Och hur kan de komma på att servera njurpaj?

Så det är mest yes för mig. Men tar inte det engelska språket över för mycket? Jo, det gör det, men jag skyller inte på britterna. Det är den amerikanska kulturen som väller över oss, och den är jag inte alls lika positiv till.

Tematrio - Sommarplaner

Måndag och dags för Lyrans tematrio igen. Den sista för den här terminen. Den här gången är temat sommarplaner. Så här skriver Lyran: Dags för sista tematrion den här terminen, jag återkommer i slutet av augusti, förhoppningsvis fylld av nya idéer. Veckans tema handlar om sommarplaner och kan därmed inkludera lite av varje.

Berätta om tre saker ni planerar att göra i sommar!

1. I morgon inleds under hustruns stränga regemente städningen av förrådet, vilket vi talat om i flera år. Nu ska det bli av, och jag bävar redan. Städning brukar betyda att man ska kasta saker, och jag är inte så bra på det...

2. En vecka in i juli blir det födelsedagskalas. Det är min lilla mamma som fyller 90 år. Det dyker upp en hel del kusiner till mig. Många känner väl på sig att det är den sista stora födelsedagen. Mamma är äldst i släkten och ingen annan har blivit så gammal. Jo, en ingift faster till mig blev 91, men ingen släkting med blodsband så vitt jag vet.

3. Så blir det några enkla resor. Ullared talade vi om. Då tittar vi även in på Lindtbutiken i Kungsbacka! Och så får det bli en tur upp till Jämtland, där hustruns släktingar finns.

Äventyrliga hjärtan

Titel: Äventyrliga hjärtan
Författare: Jakob Sverker
Förlag: Egenutgivning (2016)
Antal sidor: 228

Äventyrliga hjärtan är sista delen i Europatrilogin av Jakob Sverker. De tidigare är Berättelsens ängel och Heidenstams misstag.

Baksidestexten lyder:
"Hur kan en vanlig tjej på väg mot en lysande karriär inom marknadsföring förvandlas till en kallblodig krigare? Finns det en hemlig och mäktig nazistisk organisation som utnyttjar kriserna för att skapa ett auktoritärt och intolerant Europa?
Ett sms får Carl-Henrik att i all hast resa till Berlin. Madeleine får hjälp från oväntat håll på sin färd genom Europa. Organisationen FEF är henne hack i häl i jakten på hemligheten och planerar dessutom attentat för att skapa kaos och tillintetgöra demokratin. Kommer någon att kunna stoppa dem?"

Det finns böcker som är bra, men som sedan följs av fler, vilket gör att det blir en allt tunnare soppa. Så är inte fallet med Europatrilogin. Jag hade lite svårt att ta mig igenom början av den första delen, men när jag kom till den tredje delen möttes jag av ett crescendo. Spänningen stegras hela tiden, och de relativt korta kapitlen kastar en mellan olika personers perspektiv utan att den röda tråden tappas bort. (Precis som i de tidigare böckerna är författaren generös med hänvisningar till berömd litteratur, och där känner jag mig lite utanför, men det är inte författaren som ska lastas för mina tillkortakommanden.)

Här får en del av bokens karaktärer utsättas för fruktansvärd tortyr, men författaren gottar sig inte åt grymheterna. Det kraftiga våld som finns i delar av boken, är skapade av en anledning. Vi möter den mänskliga ondskan när den är som värst.

När jag når slutet av boken inser jag att jag inte fått svar på alla frågor. Jag tror dock inte att avsikten är att hålla öppet för en fjärde del, utan min tolkning av detta är att det är vi alla som har att skapa fortsättningen. Vilket Europa vill vi ha i framtiden? (Jag önskar författaren ett långt liv så inte David Lagercrantz kommer med en fortsättning...)

Jag vill med glädje rekommendera den här trilogin, som känns mycket aktuell. Det enda som är tråkigt är att böckerna är egenutgivna. Jag skulle önska att något av de större förlagen tog sig an dem, så att de kan nå en större läsekrets.

I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 17: Sista boken i en serie.

En smakebit på söndag - När klockan slår fem

Jag är en dag sen med smakebiten den här veckan, men det beror på att jag har köpt ny dator. I lördags lämnade jag in min gamla dator till Elgiganten för att de skulle föra över dokument och bilder till den nya datorn, och detta blev klart nu på eftermiddagen, så nu sitter jag äntligen med min nya dator.

Utan att komma med några spoilers delar man med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Flukten fra virkeligheten. Boken jag läser just nu heter När klockan slår fem och är skriven av Denise Rudberg. 

Det är sensommar och Stockholm skakas av ett par överfallsvåldtäkter i de finaste kvarteren på Östermalm. När ett av våldtäktsoffren mördas får åklagarsekreterare Marianne Jidhoff och hennes kolleger ta sig an det känsliga fallet. De misstänker ganska snart att det finns kopplingar till en serie våldtäkter som skedde tjugo år tidigare i Lunds studentkretsar. Tillvägagångssättet då liksom nu är utstuderat - efter att noggrant ha valt ut sina offer tar sig gärningsmannen in i deras hem när de sover.

Smakbiten är hämtad från sidan 22:
Sofia visste inte vad det var som fick henne att vakna. Men när hon öppnade ögonen stod någon där. Ovanför hennes huvud och tittade på henne. Hon kunde inte se hans ögon, han hade något för ansiktet. Hans händer höll i hennes huvud och munnen gick inte att öppna.
- Du ska vara tyst! Och lägg dig på mage. Lägg dig på mage, säger jag.
Hon gjorde som han sa. Låg stilla, bara väntade på att det skulle vara över. Men ingenting hände. Hon kände att han var mjuk, att han försökte pressa. Det gick några minuter, sedan kom första slaget. Först i bakhuvudet. Över ryggen. Han ställde sig upp och sparkade henne i sidan.
- Om du hade haft fönstret stängt hade det här aldrig hänt, väste han. Det här är ditt eget fel.

Bokbloggsjerka 16-19 juni

Bokbloggsjerka i regi av Annikas Litteratur- och kulturblogg. Så här lyder veckans fråga:

Om du skulle kunna byta plats med en karaktär i en TV-serie/film vem skulle du välja och varför?

Jag tror det får bli greven av Grantham i TV-serien Downton Abbey. Under förutsättning att jag kan få ett medskick vilka bestick man ska använda och liknande saker. :D

Förhoppningsvis skulle jag vara bättre än han på att lyssna på de råd omgivningen ger, så att det inte hela tiden finns en risk att jag ska förlora godset.

I övrigt skulle jag gå runt på mina ägor, nicka nådigt mot bönderna, höra mig för hos butlern att tjänstefolket mår bra och åka runt på fester.

Arbeta skulle jag givetvis inte göra, för det anstår inte en aristokrat ;)

Födelsedagslotteriet - vinnare

Igår var det studentfirande för äldsta dottern. Det upptog det mesta av min uppmärksamhet, så jag glömde alldeles bort att bloggen fyllde nio år igår och att jag lovat att meddela vem som vann födelsedagslotteriet, där priset var ett ex av min kriminalroman Skam. Ber om tillgift för detta.

Nu har jag i alla fall dragit en vinnare, och den som vann är:

Camilla

Grattis till vinsten! Skicka ett mejl till skrivrobert[krumelur]hotmail.co.uk och berätta vad du har för adress, så kommer boken med posten.

Olikhetsutmaningen: Aktuell och bortglömd

Linda med bloggen enligt O har en utmaning. Denna kallar hon olikhetsutmaningen. Varje vecka presenterar hon ett motsatspar och hon vill att vi skriver om två böcker, filmer, tv-serier, författare eller andra kulturella företeelser som passar in på orden. (Efter denna veckas utmaning tar Olikhetsutmaningen sommarlov.)

Denna vecka handlar det om aktuell och bortglömd.

Som aktuell bok nämner jag gärna Katherine Webbs Italienska nätter. Den är naturligtvis aktuell därför att den är nyutgiven och nog kommer att rankas som en av 2017 års bästa böcker.
Men även för att den tar upp ämnen som är aktuella, trots att romanen utspelar sig i 1920-talets Apulien. Ett polariserat samhälle, där klyftorna växer. 
Men dessutom är Italienska nätter politik, passion och tragik. Där finns kärlek, hat, ondska och ren galenskap. Det är mångfalden av mänskliga egenskaper, goda som dåliga, som gör Italienska nätter till en riktigt läsvärd roman. Mänskliga egenskaper som alltid är aktuella.

En författarinna som jag tycker verkar bortglömd är Agnes von Krusenstjerna. Med sin romansvit Fröknarna von Pahlen ruskade hon om samhället. Böcker som handlar om kvinnlig sexualitet! Och skrivet av en kvinna dessutom! 

Dagens visdomsord 2017-06-14

Det är bara genom att skriva dåligt som man lär sig skriva bra. (Samuel Johnson)

Veckans utmaning - Konstverk vi älskar

Tisdag och dags för en utmaning från Kulturkollo. Så här skriver Viktoria: Så var det dags för veckans utmaning och denna vecka pratar vi konst här på Kulturkollo. Det betyder naturligtvis att det blir en extra konstnärlig utmaning och den här gången vill vi helt enkelt veta om ni har något konstverk som ni brinner lite extra för. En tavla på väggen där hemma kanske? Ett konstverk som ni återkommer ofta till eller har tänkt mycket på?

Någon gång på 1980-talet var jag i Rom. Givetvis besökte jag då Peterskyrkan. Flera gånger faktiskt. Det var så otroligt mycket att ta in. Och där finns ett av världens vackraste rum - det Sixtinska kapellet. Det är påvens privata kapell och det används även vid konklaverna. Takmålningarna är gjorda av Michelangelo, som låg uppe på en ställning och målade. Då gäller det att veta hur man har tänkt sig resultatet, eftersom man inte kan ta några steg bakåt för att titta. Bland övriga konstnärer finner vi bland annat Botticelli. Det blir helt enkelt inte mycket bättre än så här!

Student? Redan?

Äldsta dottern tar studenten på torsdag. Ikväll är hon på studentbal.
Jag förstår inte det här riktigt. Det var väl inte så längesen jag satt vid hennes sängkant och läste sagor.
Märkligt...

Tematrio - Katastrofer

Måndag och dags för Lyrans tematrio igen. Den här gången är temat katastrofer. Så här skriver Lyran: När jag var ung (läs 70-tal) tittade jag mycket på katastroffilmer. Undrar om de var särskilt inne då. Nu har dottern och jag i helgen sett Titanic, inför att vi ska se en utställning om skeppet/händelsen nästa helg. Därför känns det passande att veckans tema blir katastrofer i olika medier.

Berätta om tre filmer/böcker/målningar o s v som handlar om katastrofer.

Vi börjar med något riktigt otäckt. Som ni kanske vet, så är den 28 december menlösa barns dag. Jag tror att dagen numera kallas värnlösa barns dag. Dagen uppmärksammar att kung Herodes, i sitt försök att bli av med den nyfödde judakonungen lät döda alla gossebarn i åldern 0-2 år.
Målningen här bredvid, Barnamorden i Betlehem målad av 1600-talskonstnären Massimo Stanzione, skildrar detta.
Om inte mordet på oskyldiga barn är en katastrof, så vet jag inte vad som kan vara värre.

Erich Maria Remarques berömda roman På västfronten intet nytt skildrar första världskriget från vanliga soldaters perspektiv. Där finns ingen stolthet över att slåss för sitt land. Bara en önskan att komma levande från skyttegravarna.
Första världskriget var på flera sätt en katastrof. I skyttegravarna dog miljoner på båda sidor till ingen som helst nytta. Men det var också en katastrof genom att de tyska och österrikiska kejsardömena slogs i bitar. Amerikanare anser ofta att européerna ska vara tacksamma för att USA deltog i kriget, men varför ska européerna vara tacksamma över att ha blivit besegrade i kriget? Den sammanhållna europeiska kulturvärlden slogs sönder och ersattes av trångsynt nationalism.
Ytterligare en katastrof var Versaillesfreden, som var så hård mot tyskarna att de till slut kände ett behov av att resa sig igen. Versaillesfreden ledde fram till nazismen och andra världskriget.

Jag gick också på bio på 1970-talet. Och givetvis såg jag Hajen. Kanske inte en katastroffilm i vanlig mening, men den var ruskigt spännande. Just när man har svalt hjärtat som åkt upp i halsgropen, så kommer den enorma hajen igen.
Fisken var verkligen naturtrogen. Vi som satt i biosalongen var nog helt övertygade om att det var en riktig haj som anföll.

Påminnelse om lotteri

Jag ville bara påminna om min utlottning med anledning av att den här bloggen fyller nio år på torsdag.

Klicka HÄR och läs om utlottningen. Du måste anmäla dig senast på onsdag, men varför vänta till dess?

Bokbloggsjerka 9-12 juni

Bokbloggsjerka i regi av Annikas Litteratur- och kulturblogg. Så här lyder veckans fråga:

Vilket är ditt tidigaste och/eller starkaste minne av böckernas underbara värld?

Jag lärde mig läsa tidigt (jag kunde läsa när jag började skolan) så jag minns inte något tidigaste minne. Jag minns dock att den fanns en tid när jag inte kunde läsa. Mamma prenumererade på Hemmets Veckotidning och brukade läsa serierna för mig. Där fanns en serie som hette Laura. Mamma läste för mig, men ofta tyckte hon att serien var så rolig att hon gapskrattade. Hon kunde inte sluta. Detta resulterade naturligtvis i att jag började gråta förtvivlat, eftersom jag inte fick veta vad som stod i pratbubblorna. Så det var ju lika bra att lära sig läsa själv ;)

Men de böcker som kom att bli mina favoriter (då var jag nog lite äldre) var Enid Blytons Femböcker, Mysterieböcker och Äventyrsböcker. Jag var i bokslukaråldern och önskade mig alltid fler av dessa böcker i julklapp till exempel. Innan julen var över hade jag givetvis läst ut böckerna. Även Sivar Ahlruds böcker om Tvillingdeckarna tillhörde mina verkliga favoriter.

PS. Jag vill gärna uppmärksamma er på min födelsedagstävling!

Olikhetsutmaningen: Snabbt och långsamt

Linda med bloggen enligt O har en utmaning. Denna kallar hon olikhetsutmaningen. Varje vecka presenterar hon ett motsatspar och hon vill att vi skriver om två böcker, filmer, tv-serier, författare eller andra kulturella företeelser som passar in på orden.

Denna gång handlar det om snabbt och långsamt.

Snabbt går det i Dan Browns Inferno. Dan Brown är inte den som ändrar ett vinnande koncept. Harwardprofessorn Robert Langdon far omkring i ett rasande tempo för att tolka symboler och rädda världen, hela tiden jagad av beväpnade män och kvinnor.
Fantasi lider han inte brist på och boken är helt klart spännande. Det är nästan så att jag blir lite andfådd när jag läser, för tempot är högt. Detta trots att det mesta av de 542 sidorna utspelar sig under ett enda dygn.
Jag blir aldrig riktigt besviken när jag läser Dan Browns böcker. De är spännande, fantasirika och underhållande. Däremot är språket undermåligt. Det är kiosklitteraturspråk med människor som "flämtar" när något händer eller "visslar till." Har någon av er träffat någon i verkliga livet som avger en visselsignal när något speciellt händer? När jag läser meningar som "Han granskade Langdon med ett väl inövat lugn, men Langdon uppfattade ändå faran som låg på lur djupt inne i ögonen", då stönar jag bara.

Gunnar Ehne var inte någon produktiv författare, men hans dikter är underfundiga och läsvärda. I boken E sali blanning får vi just en salig blandning dikter. Några är på rikssvenska, medan andra är på mål. Gunnar Ehne bodde i norra Värmland.

Han var inte en person som rusade fram i storstadens hetsiga tempo. Här tar vi det lugnt, vilket även märks i en del av hans dikter, exempelvis i dikten Traktor:

- Ska'ru int köp dä traktor?

ropt di te'n

när han geck å harv

mä hästen

Kunn ja fôll gär, 

sa han.

- men hör en lärka da,

sa han,

i en tocken maskin

PS. Jag vill gärna uppmärksamma er på min födelsedagstävling!

Dagens visdomsord 2017-06-07

Det är inte värt besväret att lära känna folk som inte kan tro på feer, tycker jag. (Tori Amos)

Bakom din rygg

Titel: Bakom din rygg
Författare: Sofie Sarenbrant
Förlag: Bookmark Förlag (2017)
Antal sidor: 393

Bakom din rygg av Sofie Sarenbrant utspelar sig på en frisersalong. Allt förändras när Angelina börjar jobba på Salong De Luca, Östermalms hetaste frisörsalong. Ägaren Stefano har bara ögon för henne och ser inte längre åt sin kollega Jenny. Driven av svartsjuka bestämmer sig Jenny för att ta reda på vem som döljer sig bakom Angelinas perfekta fasad.
Samtidigt hittas en av salongens kunder mördad, och det dröjer inte länge förrän ytterligare ett dödsfall sker. Under den välpolerade ytan utvecklas ett farligt psykologiskt spel som hotar att ödelägga liv. Misstankarna växer sig allt starkare, men sanningen avslöjas inte förrän det är alldeles för sent.

Det här är en riktigt spännande bok. Här dör flera av salongens kunder. Finns det ett samband? Och vad kan motivet vara? Sarenbrant har valt ett intressant grepp där hon låter de tre frisörerna Stefano, Angelina och Jenny omväxla som huvudpersoner i kapitlen. Man får samma historia berättad, men från olika personers perspektiv, och då förstår man att allt är mer komplext än man kanske tror till en början. Kapitlen är korta, och de blir ännu kortare mot slutet. Det gör att tempot och därmed spänningen stegras. Ett mycket bra grepp som gör denna bok till en riktigt läsvärd spänningsroman.

På minussidan finns det ibland klichéartade språket. "Det gör vi", svarar hon och känner tydligt hur Stefanos besvikna blick bränner i ryggen när hon lämnar köket. Men snälla nån, man kan inte känna en besviken blick bakom ryggen!

Men står man ut med klichéerna är Bakom din rygg som sagt riktigt läsvärd.

I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 34: En hypead bok.

Tematrio - Något svenskt

Måndag och dags för Lyrans tematrio igen. Den här gången är temat något svenskt. Så här skriver Lyran: I morgon är det återigen dags att fira nationaldagen, eller svenska flaggans dag, som jag oftast säger. Det är inte så lätt att ändra sånt som man lärt sig som barn.

Berätta därför om tre svenska favoriter: böcker, författare, sångare, skådespelare, fotbollsspelare etc. Här finns stor frihet att hitta på lite vad som helst.

Sommar och Svenska Flaggans Dag. Då får det bli nationalromantik!

Evert Taube, en poet och visdiktare som vi alla har ett förhållande till. Rosa på bal, Brevet från Lillan, Maj på Malö, Änglamark och många, många fler.
Med rätta räknas han som en av Sveriges nationalskalder. Han lämnade efter sig en visskatt som är helt fantastisk.
Kom igen, nu sjunger vi:
Flickan i Havanna, hon har inga pengar kvar...

En annan av våra stora, och samtidigt folkkära, diktare är förstås Gustaf Fröding.
Hantera pengar kunde han inte, men dikta kunde han verkligen. En del tycks tro att Fröding var en rent värmländsk poet som skrev på värmländska, men så var inte alls fallet. Många av hans dikter är skrivna på svensk normalprosa, och han skrev även på tyska.
Någon tur i kärlek hade han inte, vilket väl visas i denna dikt:
Jag köpte min kärlek för pengar,
för mig var ej annan att få,
sjung vackert, I skorrande strängar,
sjung vackert om kärlek ändå.
Den drömmen, som aldrig besannats,
som dröm var den vacker att få,
för den, som ur Eden förbannats,
är Eden ett Eden ändå.

Så får vi bara inte glömma den stora författarinnan Selma Lagerlöf. Få har fyllt en bana som hennes.
Hon fick Nobelpriset i litteratur 1909 och invaldes i Svenska Akademien 1914. Då ska vi veta att kvinnor inte fick rösträtt till riksdagen förrän 1920!
Hon var även politiskt aktiv och fanns med bland undertecknarna av uppropet för att skapa Folkpartiet 1934.
Selma Lagerlöf har skrivit fantastiska romaner, som Gösta Berlings saga, Jerusalem, Kejsarn av Portugallien. Men hon skrev även en läsebok för folkskolan - Nils Holgerssons underbara resa.

PS. Jag vill gärna uppmärksamma er på min födelsedagstävling!

En överraskning...

Vi var på El-Giganten idag. Frun och äldsta dottern skulle köpa nya datorer. När vi stod där behövde jag kolla en grej på mitt bankkonto och tog upp mobiltelefonen. Det har varit många räkningar att betala, så jag visste att det på lönekontot bara skulle finnas drygt tusen kronor. När jag öppnade bankappen kollade jag samtidigt på lönekontots saldo, även om det inte var det jag egentligen skulle göra. På kontot fanns drygt 144000 kronor! Jag stod där och blinkade några sekunder, men så kollade jag de senaste dagarnas transaktioner. Och se där - det fanns en insättning från försäkringsbolaget på 143000 kronor. Pengar som jag får på grund av nedsatt arbetsförmåga. (Helst hade jag ju varit fullt frisk, men när det inte är så, är det bra att få ersättning.) Men en ny dator fick i alla fall följa med mig hem!

En smakebit på söndag - Äventyrliga hjärtan

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Flukten fra virkeligheten. Boken jag läser just nu heter Äventyrliga hjärtan och är skriven av Jakob Sverker. Det är sista delen i Europatrilogin.

Hur kan en vanlig tjej på väg mot en lysande karriär inom marknadsföring förvandlas till en kallblodig krigare? Finns det en hemlig och mäktig nazistisk organisation som utnyttjar kriserna för att skapa ett auktoritärt och intolerant Europa?
Ett sms får Carl- Henrik att i all hast resa till Berlin. Madeleine får hjälp från oväntat håll på sin färd genom Europa. Organisationen FEF är henne hack i häl i jakten på hemligheten och planerar dessutom ett attentat för att skapa kaos och tillintetgöra demokratin. Kommer någon att kunna stoppa dem?

Smakbiten är hämtad från inledningen på sidan 7:
Rummet var vackert möblerat i en stil som härrörde från första hälften av 1900-talet. Hyllorna var fyllda av inbundna böcker, prydnadsföremål i glas stor på hurtsarna och motiven på tavlorna var kitschiga och grälla. Ett typiskt rum på ett centraleuropeiskt pensionat för sjuttio år sedan.
Det enda som störde intrycket var att plywoodskivor spikats för de höga fönstren och att lysrören i taket gav ifrån sig ett skarpt sken som knappast gjorde tapeterna, mattorna och möblemanget rättvisa.
Carl-Henrik satt i en bekväm fåtölj med en uppslagen bok i knät. Till höger stod ett bord med fler böcker och en tebricka. Kannan var mörkbrun och det ångade ännu lite ur pipen.
-Vad vill ni, egentligen? skrek han och riktade blicken mot en högtalare som satt mellan dörren och en tavla föreställande ett böljande hav i kvällssol.

PS. Jag vill gärna uppmärksamma er på min födelsedagstävling!