Sidor

fredag 9 juni 2017

Bokbloggsjerka 9-12 juni

Bokbloggsjerka i regi av Annikas Litteratur- och kulturblogg. Så här lyder veckans fråga:

Vilket är ditt tidigaste och/eller starkaste minne av böckernas underbara värld?

Jag lärde mig läsa tidigt (jag kunde läsa när jag började skolan) så jag minns inte något tidigaste minne. Jag minns dock att den fanns en tid när jag inte kunde läsa. Mamma prenumererade på Hemmets Veckotidning och brukade läsa serierna för mig. Där fanns en serie som hette Laura. Mamma läste för mig, men ofta tyckte hon att serien var så rolig att hon gapskrattade. Hon kunde inte sluta. Detta resulterade naturligtvis i att jag började gråta förtvivlat, eftersom jag inte fick veta vad som stod i pratbubblorna. Så det var ju lika bra att lära sig läsa själv ;)

Men de böcker som kom att bli mina favoriter (då var jag nog lite äldre) var Enid Blytons Femböcker, Mysterieböcker och Äventyrsböcker. Jag var i bokslukaråldern och önskade mig alltid fler av dessa böcker i julklapp till exempel. Innan julen var över hade jag givetvis läst ut böckerna. Även Sivar Ahlruds böcker om Tvillingdeckarna tillhörde mina verkliga favoriter.

PS. Jag vill gärna uppmärksamma er på min födelsedagstävling!

12 kommentarer:

  1. jag läste också innan jag började skolan - hade ingen nytta av det, det blev bara tråkigt i skolan...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst kunde det vara lite tråkigt ibland. Jag hade en gammal fröken som skulle tvinga mig att "ljuda". Det var jättesvårt när man redan kunde läsa.

      Radera
  2. Pappa lärde mig att läsa innan jag började skolan. Det hade varit roligt att minnas hur det gick till att få en fyraåring att vilja läsa, men förmodligen var det jag själv som ville det. Enid Blytons böcker läste jag också, och favoriterna var Äventyrsböckerna med de fyra barnen och deras papegoja. Jag blir nostalgisk bara jag tänker på de böckerna och har fortfarande några kvar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har också kvar dem, men har inte läst dem på över 40 år. Kanske skulle jag bli besviken om jag läste om dem nu. Läser jag dem inte kan jag ha kvar känslan från förr.

      Radera
  3. Bra inspiration att lära sig läsa! :-D Och Blyton har vi ju alla en relation till. Jag har t o m översatt flera av hennes böcker till svenska!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj, har du?! Då har du kanske fått plöja igenom matorgierna i Femböckerna 😉

      Radera
  4. Femböcker blev det ju några också för mig, och bokslukaråldern blev en långvarig historia. :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Till dem som tycker att Astrid Lindgren borde ha fått Nobelpriset säger jag bara: Enid Blyton! 😁

      Radera
  5. Tjuvstarta också med läsningen, men föräldrarnas högläsning vid sängkanten levde kvar några år ändå.
    Femböckerna stiftade jag också bekantskap med fast det inte är min generation.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag försökte få mina barn att inse Femböckernas storhet. Det gick inget vidare.

      Radera
  6. Det är ett bra sätt att lära barn att läsa tydligen, frustrera dem bara :-)

    Själv lärde jag mig också läsa tidigt, det blev så långtråkigt när min bror började skolan att jag lärde mig läsa samtidigt, i fyraårsåldern. Jag har inget minne av att det skulle ha lett till några problem i skolan, skönt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Frustration är allt lärandes moder.

      Radera