Originalets titel: Hjarta mannsins
Författare: Jón Kalman Stefánsson
Förlag: Weyler (2015)
Antal sidor: 307
Och där var Människohjärtat färdigläst, den sista delen i Jón Kalman Stefánssons Trilogin om pojken.
Pojken har kommit tillbaka efter strapatserna i snöstormen, som beskrivs i Änglarnas sorg. Denna sista del innehåller så mycket, att det är svårt att sammanfatta det. Det finns lycka för en del, men här finner vi även svårigheterna. Girigheten och kättjan är städse närvarande.
Och mitt uppe i allt detta finns pojken. En person vars namn inte avslöjas och vars ålder vi får gissa oss till. Att han är tonåring torde dock stå klart.
Han vill så väl. Skriver brev, men tänker sällan på vilka konsekvenser orden kan få.
Trilogin är fascinerande. Det är ingen överdrift att säga att Stefánsson är en begåvad författare. Ibland dyker det upp små språkfel, men jag misstänker att dessa ska ligga översättaren mer till last än författaren.
Det är dock ingen lättläst text. Styckena är ofta orimligt långa, och två personer kan ha ett meningsutbyte i en och samma mening. Inga pratminus, som skulle kunna ge läsaren lite lisa och vägledning.
Men läs gärna denna trilogi. Den är en stark skildring av människors umbäranden kring sekelskiftet 1900 på Island.
I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 17: Sista boken i en serie.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar