Tematrio - New York

Måndag och dags för Lyrans tematrio igen. Den här gången är temat New York. Så här skriver Lyran: Just nu läser jag andra delen av Det växte ett träd i Brooklyn och veckans tema får därför bli New York.

Berätta om tre romaner, filmer, TV-serier som utspelar sig i New York!

Jaha, då var det kört med att nämna Det växte ett träd i Brooklyn. Jag får ta några andra romaner. Jag bestämmer självsvåldigt att det räcker att romanen till en del utspelar sig i New York. Den kan få utspela sig någon annanstans också.

Den första kan väl få bli Irwin Shaws Nattarbete.
Boken handlar om en Douglas Grime, som arbetar som nattportier på ett tämligen sjaskigt hotell i New York. En natt hittar han en död man i en korridor. Bredvid den döde ligger ett papprör med 100000 dollar i sedlar.
Han åker till Europa, där han slår sig ihop med den inte helt igenom hederlige Miles Fabian, som börjar göra en mängd olika affärer med Grimes pengar, vilket berikar dem båda.
Jag tror att Irwin Shaw tröttnade på att skriva boken, för på slutet rafsas det till ordentligt för att alla trådar ska knytas ihop. Ingen dålig bok, men heller inte en bok som man behöver ha läst ;)

Så tar jag Vilhelm Mobergs Invandrarna. Bönderna från Ljuders socken har kommit fram till Amerika och New York. 
Robert och hans kamrat Arvid går storögda omkring på den stora gatan som heter Broadway. Robert har ju varit övertygad om att alla i Amerika är rika, och han blir förvånad över att se att det tycks finnas fattiga där också. Så här beskrivs i boken Roberts funderingar om det han ser:
Men Robert förundrade sig över den stora skillnaden i klädseln. Där spatserade män i fina, välborstade, dyra kläder, med rent, blänkande vitt linne kring halsen och blanka stövlar på fötterna. Men han mötte också män i utslitna, trasiga kläder och usla, lortiga skjortor och som var illa skodda om fötterna bara med några omvirade trasor - och här kom folk som gick barfota. De måste bränna sina fötter på gatstenarna i den här hettan. Här mötte de folk i alla slags gångkläder. Han tänkte: De som gick illa klädda hade så nyligen kommit till landet, att de inte hunnit bli rika ännu.
Alla negrer han såg gick lösa och lediga omkring. Han hade föreställt sig att de svarta slavarna var belagda med kedjor och leddes av vaktare som hundar i koppel, när de gick utomhus. Han lade märke till negrer som skrattade brett så att deras tänder skimrade emot de svarta läpparna, men andra såg så bedrövade och skygga och betryckta ut, att det gjorde ont i hans hjärta vid synen. Han gissade att de som skrattade hade snällare husbönder än de andra.

Till sist Håkan Tendells Själarna på 86:e.
Det är två personer som under sin korta vistelse i New York lyckas strula till det för sig, tillsammans och var och en för sig.
Boken är lättläst och jag ville inte lägga den ifrån mig. Det är bra flyt i Tendells skrivande, och jag vill veta vad som händer i nästa kapitel.
Formuleringarna är ibland riktigt roliga. Som när Dragan får syn på en skönhet i en bar, men tvekar om han ska våga närma sig henne eller inte:
Så tog han en klunk öl till, tittade bort, tittade mot henne, tittade bort, tittade mot henne, kämpade mot sin blyghet, och när hans flaska var tom insåg han att redan då var hennes åtrå lika död som Kalmarunionen.