Sidor

torsdag 30 november 2017

Olikhetsutmaning: Prisad och förbisedd

Linda med bloggen enligt O har en utmaning. Denna kallar hon olikhetsutmaningenVarje vecka presenterar hon ett motsatspar och hon vill att vi skriver om två böcker, filmer, tv-serier, författare eller andra kulturella företeelser som passar in på orden. Den här gången, som är den sista för året, har Augustprisutdelningen väckt tankar. Vissa författare får Nobelpriset eller andra priser, medan andra blir utan.

Denna vecka handlar det om prisad och förbisedd.

Att börja rabbla upp författare som blivit prisade känns mindre intressant. Det är bara att kolla på Wikipedia. Det är väl de förbisedda som det finns anledning att spåna kring. Jag inser att andra kommer att lyfta fram de många kvinnor som förbisetts, och därför väljer jag fyra män ;)

John Ronald Reuel Tolkien blev faktiskt nominerad till Nobelpriset en gång på 1950-talet. Tolkien är ju känd för sina böcker kring Sagan om ringen.
Han avfärdades av Svenska Akademien. Det var inte en litterär genre som var förtjänt av priser. Både Tolkien och de som satt i akademien då är döda, men böckerna lever och har filmatiserats.


Graham Greene var en av 1900-talets mest lästa engelska författare. Han var nominerad till Nobelpriset ett flertal gången, och kom "på andra plats" vid åtminstone ett tillfälle, men han nådde aldrig ända fram.

En av USA:s främsta författare är Philip Roth. Han har ofta nämnts i Nobelprissammanhang. Idag är han 85 år och lär bli en av dem som aldrig fick priset. Svenska Akademien väljer sällan amerikanska författare som nobelprismottagare.

Slutligen en av mina favoriter: Den kenyanske författaren Ngugi wa Thiong'o. På spelbolagens oddslistor ligger han ofta bland de främsta, men hittills har han inte fått Nobelpriset. Han är en intressant författare, som skriver från ett afrikanskt perspektiv och han har skrivit på sitt eget modersmål när andra väljer att skriva på de forna kolonialmakternas språk. Det skulle kunna vara ett lyft för afrikansk litteratur om han fick priset.

onsdag 29 november 2017

Onsdagens visdomsord 2017-11-29

Himlen allena vet vilka våndor författaren fått utstå, vilka bittra erfarenheter han gått igenom och vilken hjärtesorg han lidit för att ge någon tillfällig läsare ett par timmars förströelse (W Somerset Maugham)

tisdag 28 november 2017

Julkalenderbloggstafett

Det blir en julkalenderbloggstafett (fantastiskt ord). Det är Sofie som har Sofies bokblogg som är den som håller i trådarna. Varje dag berättar någon om vilken bok han eller hon tycker är den bästa i bokhyllan. Här är schemat för de 24 dagarna:

 1. Sofies bokblogg
14. I regnet
20. Enligt O

måndag 27 november 2017

Tematrio - Poetiska långa titlar

Måndag och dags för Lyrans tematrio igen. Den här gången är temat poetiska långa titlar. Så här skriver Lyran: Jag har nyligen läst en bok p g a att titeln lockade mig och detta får bli veckans tema.

Berätta om tre romaner med poetiska, långa titlar!


Den första får bli Mark Levengoods Sucka mitt hjärta men brist dock ej. 
Denna bok kan man läsa när man på ett både enkelt och lättfattligt sätt vill få del av en smula livsvisdom. Det är en varmhjärtad bok, som jag önskar att fler skulle hitta.
På ett enkelt sätt levererar Mark Levengood sanningens ord på vägen, så som de har nått honom via hans minst sagt märkliga släktingar eller andra speciella människor han mött på livets väg. Jag säger inte mer, utan ger istället ytterligare ett litet smakprov ur boken:
Jag har inte ett plagg som tål något överhuvudtaget. Frågar jag i affären om denna skjorta kan tvättas i maskin, tittar personalen på mig med fasa och avsky, och jag hör dem tänka: Åk hem till Finland, ondsinta barbar. Nej, kläderna ska helst inte tvättas alls, men om man nu absolut måste, så kanske man kan spraya dem i en lösning av getmjölk från en tibetansk utrotningshotad bergstopp-tacka, eller möjligen gnugga dem rena i armhålan på en nunna.
Jaja. Jag ser på mig i spegeln. Det är som sagt inte så att jag själv heller är helt intakt. Vissa mornar ser jag i sanning ut som om jag skurit citron över ansiktet, och inte kommer det att hjälpa att gnida detta anlete i armhålan på en nunna heller, det skulle bara bli ett fasansfullt liv.

Nummer två blir Fredrik Backmans Min mormor hälsar och säger förlåt.
Den handlar om Elsa som är nästan åtta år och som har en sjuttiosjuårig mormor som är galen. Stå-naken-på-balkongen-och-skjuta-med-paintballgevär-på-män-som-vill-prata-om-Jesus-galen. Men hon är också Elsas bästa, och enda vän. Det är in i mormors sagor Elsa flyr på nätterna. Till en värld där alla är annorlunda, och då behöver ingen vara normal.
När mormor dör efterlämnar hon en serie brev, med ursäkter till folk som hon gjort illa. Det gör att Elsa får lära känna alla dem som bor i huset.
Jag vill understryka att detta inte är en barnbok, även om den vid första påseendet kan ge det intrycket. Den handlar om hur vi vuxna har så svårt att leva tillsammans och med oss själva och det krävs ett barn för att se igenom allt. Lite av barnet som upptäcker att kejsaren är naken.
Boken är mycket underhållande, men samtidigt innehåller den så mycket allvar. Det är en bok som jag bara måste rekommendera.
Det enda negativa är att författaren har lite svårt med språket ibland. Han skriver konsekvent "kommer" istället för "kommer att", vilket leder till många meningar av typen "Det kommer komma..." Elsa är i likhet med mig språklig puritan. Trots detta vill hon vid något tillfälle rätta mormor som säger "Lämna brevet till honom som väntar." Elsa påpekar att det heter "han som väntar."
Men det gör det inte alls i den meningen! Efter preposition följer objekt. Det är synd för romanfiguren Elsa att författaren inte till fullo behärskar svenska språket.
Men som sagt var - det är faktiskt en mycket läsvärd bok!

Den sista boken blir Oscar Waos korta förunderliga liv av Jonut Diaz.
Den handlar om den stackars Oscar Wao, en nörd som aldrig lyckas få till det här i livet. Speciellt inte med tjejer. Men han ger aldrig upp. Ständigt förälskad, och givetvis i kvinnor han inte kan få.
Men den handlar också mycket om Dominikanska republiken och den fruktansvärda terrorn under diktatorn Trujillo. Författaren Junot Diaz har sina rötter i detta land.
Boken är disponerad på ett annorlunda sätt, som jag tycker är spännande. Första delen handlar om den unge Oscar Wao. Andra delen utspelar sig tidigare, och där är hans äldre syster huvudpersonen. Tredje delen ligger ännu tidigare i tiden och handlar om deras mor. Fjärde delen ligger ännu längre bak i tiden och där är huvudpersonen Oscars morfar. Därefter kommer vi tillbaka till Oscar Wao igen. Dessa tidshopp är inte alls störande. Det finns ju inget som säger att en roman måste vara skriven i kronologisk ordning.
Men det finns en sak som stör mig alldeles förfärligt i boken. Den är skriven på engelska och originaltiteln är The Brief Wondrous Life of Oscar Wao. Jag har läst den i svensk översättning, och där finns inget problem. Men där finns mängder av spanska ord och uttryck på varenda sida! Så är det säkert i originalet också. Men jag talar inte spanska!
Måhända är kunskaperna i spanska mer utbredda i USA, men här i Sverige är det nog fler än jag som sitter frågande och undrar vad det var för fiffigt som uttrycktes just där eller där på spanska. Jag hade nog fått större behållning av boken om jag hade kunnat spanska.
Fast sammantaget är det ändå en läsvärd bok. En sådan där bok som man är glad att man kan säga att man har läst :)

fredag 24 november 2017

Helgfrågan v. 47

Helgfråga från Mias bokhörna. Den här gången är frågan:

Hur är det med bloggen, har du någon kalender? Eller brukar du "julpynta" bloggen?

Bonusfråga: Vad ska du hitta på i helgen?

Jag brukar inte ha någon kalender på bloggen om det är detta som efterfrågas. Däremot ska jag vara med på den julkalendersstafett som anordnas av Sofiesbokblogg. Jag har inte funderat på att "julpynta" bloggen, men det kanske vore något.

Det där med helgen är lite knepigt för mig. Min arbetsvecka är nämligen söndag-torsdag. I morgon vet jag att jag ska åka med skräp till återvinningsstationen och även åka och handla lite. Jag tänkte även skicka någon rad till de FB-vänner som jag vet har köpt Skam och fråga om de vill köpa Synd också. (Köpa synd, det låter allt det...) På lördag får nog hustruskapet och jag åka till stan och handla lite julklappar.

torsdag 23 november 2017

Olikhetsutmaningen: Hemma och borta

Linda med bloggen enligt O har en utmaning. Denna kallar hon olikhetsutmaningenVarje vecka presenterar hon ett motsatspar och hon vill att vi skriver om två böcker, filmer, tv-serier, författare eller andra kulturella företeelser som passar in på orden. 

Denna vecka handlar det om hemma och borta.

Ordet hemma får mig att tänka på Fredrik Backmans Björnstad. I det lilla samhället Björnstad gör man ALLT för hemmalaget i ishockey. Ingenting får stå i vägen för juniorlagets möjlighet att bli svenska mästare.
I hockeyklubben är man lojal. Högt i tak men tjocka väggar säger man. Händer det något sköts det internt.
Men så händer något som inte går att hålla hemligt. Då sätts lojaliteten på spel. Är alla verkligen beredda att göra allt för laget, även om det innebär att skyla över ett svårt brott?

Borta får representeras av Mikael Bergstrands Delhis vackraste händer.
Det handlar om en man som finner kärleken när han tvärtemot sin personlighet vågar fara långt bort.
När Göran Borg inte surfar på en blogg för fotbollsnördar tänker han på sin exfru Mia. Karriären har gått i stå, hårfästet klättrar målmedvetet uppåt och byxlinningen spänner över magen.
Men så knackar det på dörren och in stiger Yogendra Singh Thakur, Yogi kallad. En indisk textilexportör i sina allra bästa och mest underbara år, om han får uttrycka det själv. Yogi tar med Göran på en yttre och inre resa till Indiens myllrande huvudstad New Delhi.
Det är en riktigt underhållande bok om en man som, trots att han inte alls ville åka till Indien till att börja med, börjar ett nytt liv. För i Indien finner han nämligen kärleken igen. Men det gör väl inte livet mindre komplicerat.

onsdag 22 november 2017

Dagens visdomsord 2017-11-22

Det lönar sig inte att skriva böcker om vanliga människor. Vanliga människor läser inte den sortens böcker. (Henrik Tikkanen)

måndag 20 november 2017

Dikter 1945-2002

Titel: Dikter 1945-2002
Författare Wislawa Szymborska
Översättare: Anders Bodegård
Förlag: FIB:s lyrikklubb (2003)
Antal sidor: 372

Dikter recenserar jag inte. Jag saknar helt kompetensen att göra det. Speciellt svårt är det med översatta diktsamlingar. Hur ska jag kunna veta om översättaren har lyckats fånga poetens känslor?

Nobelpristagaren Wislawa Szymborska har skrivit dikterna i denna diktsamling - Dikter 1945-2002. Många gånger har jag svårt att förstå dem, men det behöver inte vara poetens fel vill jag understryka.

I brist på djupare analys från min sida väljer jag att citera en dikt, där Wislawa Szymborska har sammanfattat sin gärning. Den heter Gravsten:

Här vilar en upphovskvinna till ett antal dikter.
Att kommentera var en av hennes plikter.
Evig vila har nu liket fått i jorden
fastän det knåpat så ensamt med ord
En uggla, en ramsa, är allt efter döden.
Vandrare, ta fram elektroniska hjärnan,
och fast hon inte var någon stjärna,
begrunda en stund Szymborskas öde.

Jag deltar i en utmaning som går ut på att från november 2016 till den 31 december 2017 ha läst något av samtliga 14 kvinnliga nobelpristagare i litteratur, och Morrison är den nionde så jag lär inte hinna klart. Szymborska fick nobelpriset i litteratur 1996.

lördag 18 november 2017

Hemma igen!

Nu är jag hemma efter att i två dagar ha suttit i en monter på Värmlands Bokfestival. Det var första gången jag varit med som författare. Jag fick även framträda på scen och berätta om mina böcker, intervjuad av Karina Johansson. Riktigt roligt.

Det enda negativa med att själv vara utställare är att man inte kan gå runt och se vad som finns i alla de andra montrarna. Det är så många utställare. Jag tycker det är imponerande att det finns så många i Värmland som antingen är där med sina egna böcker eller som företräder författarsällskap eller andra föreningar.

Jag är mycket nöjd med utfallet för min egen del. Jag hade inte en aning om hur mycket jag kunde förvänta mig att sälja, men om jag inte räknat fel, så sålde jag 65 böcker och det var över förväntan. De flesta som köpte av mig, tog både Skam och Synd. En anledning till detta kan kanske ha varit att de fick rabatt om de tog två böcker ;)

Jag hade slagit in ett stort antal julklappar med julklappsetikett på. Det tror jag var lite fiffigt. Jag ropade till mig besökare och sade till dem att de säkert hade någon som de skulle köpa julklapp till, men som de inte vad de skulle köpa åt honom eller henne. Då föreslog jag att de skulle köpa en kriminalroman i värmländsk 1800-talsmiljö. Paketet var redan klart. De behövde bara skriva på etiketten till vem och från vem klappen var.

Edit. Jag kontrollräknade. Det var visst 70 böcker jag sålde!

fredag 17 november 2017

Nu smäller det!

Idag fredag och i morgon lördag anordnas Värmländsk Bokfestival på Nöjesfabriken i Karlstad. Bokfestivalen tog i fjol över den roll som Värmländska Bokmässan haft tidigare. En mängd författare och litterära sällskap kommer att finnas på plats. Och jo då, jag kommer också att vara där :D

Helgfrågan v. 46

Helgfråga från Mias bokhörna. Den här gången är frågan:

Hör du till dem som vill skriva en egen bok? Vad skulle den handla om?

Mia tillägger att den som redan har givit ut en eller flera böcker kan passa på att göra reklam för dem, så då gör jag det ;)


SkamI en värmländsk socken hittas en ung kvinna mördad i sitt eget hem. Det är sent 1800-tal och kommunikationerna är långsamma, men en sådan här nyhet sprids snabbt på kyrkbacken.

Länsmannen och fjärdingsmannen gör sitt bästa för att lösa mordfallet, men det står snart klart att det är många som har något att dölja. Det finns mycket skam och skuldkänslor om man skrapar på ytan. Där finns även en främlingsfientlighet som blir tydlig när man söker efter mördaren.

SyndDet är sent 1800-tal. I den värmländska socknen Frykeboda hittas klockaren, tillika poststationsföreståndaren, mördad. Någon har uppenbarligen brutit mo femte budordet: Du skall icke dräpa. Men det visar sig att det finns fler synder att bekänna.

onsdag 15 november 2017

Dagens visdomsord 2017-11-15

Författaren i sitt verk måste vara som Gud i universum, allestädes närvarande och ingenstans synlig. (Gustave Flaubert)

Ny recension av Synd

Nu har det kommit ännu en recension av Skam, den här gången av bokbloggaren Boklysten. Så här står det bland annat:

Precis som i förra boken ger beskrivningarna och språket en tidstypisk stämning som jag gillar. Den här berättelsen sträcker sig lite längre tidsmässigt än den förra, faktiskt ända in i 1900-talet då den slutgiltiga upplösningen av brottet sker.
Synd är, precis som förra boken, lättläst och spännande och jag ser fram emot fler böcker av den här författaren.

Hela recensionen återfinns här.

tisdag 14 november 2017

Grace

Titel: Grace
Originalets titel: About Grace
Författare: Anthony Doerr
Förlag: Bookmark Förlag (2017)
Antal sidor: 468

I romanen Grace möter vi meteorologen David Winkler drömmer sanndrömmar. En natt ser han hur han kommer att möta kvinnan i sitt liv - och kort därefter slår det in. Men lyckan är kort. Efter att dottern Grace föds får David en föraning om att han bär skuld till att hon drunknar i en översvämning.

Detta får honom att lämna sin hustru och sin lilla dotter, för att på det viset rädda flickan. I 25 år eller så håller han sig borta. Han försöker få kontakt med hustrun, men denna vägrar svara på hans brev, så han vet inte om dottern överlevt.

Detta är en roman med kvalitéer, inte tu tal om den saken. Ändå finns det saker som får mig att rynka pannan. Varför vägrar hustrun att svara på hans brev? Det hade väl varit den enklaste sak i världen att brevledes föra en dialog för att kunna förstå vad som hänt.

Det finns även en på tok för lång passage från någon oländig terräng i gräslig vinterkyla där David tycks ägna den mesta tiden åt att studera snöflingor medan en ung kvinna från Karibien samlar och studerar insekter. Det känns inte som att den långa historien för romanen framåt.

Och jag blev även lite besviken över att Davids sanndrömmar var så få i boken. Jag fick intrycket att dessa skulle utgöra en bärande länk genom boken, men så blev inte fallet. Den röda tråden i boken tycks vara molnformationer och snöflingor, och varken moln eller snöflingor intresserar mig nämnvärt.

Till råga på allt är David Winkler en person som jag som läsare irriterar mig på. Han tycks aldrig kunna ordna någonting. Ska han skicka ett brev, så måste han grubbla länge om han verkligen ska posta det. Får han ett arbete, måste han rätt vad det är befinna sig någon annanstans. Han kan inte ens knacka på en dörr och lämna fram den tårta han köpt, utan han ställer tårtan utanför dörren. Han gör mig tokig!

Jag vet att hans roman Ljuset vi inte ser har fått lysande recensioner, och det är kanske synd att det inte var den jag fick hugga in på.

lördag 11 november 2017

Karina Johansson släpper ny bok

Sunneförfattarinnan Karina Johansson släpper en ny bok nästa helg i samband med Värmlands Bokfestival. Hon har tidigare givit ut flera deckare i Sunnemiljö: Bara en pärla, Utan egen vinning och Ett felsteg eller två. Den nya boken heter Resan tillbaka.
Olga bodde hos familjen Björksjö på Carlsborgs gård i många år, fram till en natt sommaren 1980 då herrgården brinner ner och familjen omkommer. Olga är säker på att någon tänt på. 37 år senare sänder hon tillbaka sitt barnbarn Ellinor till tiden före branden. Ska Ellinor lyckas förhindra branden?
Här gör jag en kort intervju med Karina inför boksläppet.

Du har gett ut flera deckare i Sunnemiljö. Nu ger du ut en bok som innehåller tidsresor. Håller du på att byta genre?
Jag varierar mig lite bara. Även denna historia kretsar kring en mordgåta liksom en kärlekshistoria, precis som mina andra böcker gör. Men så finns ju den här tidsresan. Jag fick idén till boken för ett antal år sedan, medan jag satt och skrev på en av mina mysdeckare. Den kom helt plötsligt från ingenstans och sedan dess har jag skrivit på den av och till. Och ju mer jag skrivit, desto mer förälskad har jag blivit i storyn och till slut var den bara tvungen att bli en bok. Ämnet är ju kittlande. Jag menar, vem skulle inte vilja göra en tidsresa?
Vilka har varit de största svårigheterna med att skriva den här boken?
Helt klart, utan konkurrens, momentet med tidsresan. Att få allting att stämma. För när min huvudperson Ellinor åker tillbaka till 1980, påverkar hon människorna hon möter på olika sätt. Och det kan förändra framtiden. Så det gällde verkligen att tänka efter, och tänka framåt. En kul utmaning.
Vilka tror du mest kommer att uppskatta "Resan tillbaka"?
Alla som gillar mordgåtor, kärlekshistorier och som tycker att en tidsresa kan sätta en extra krydda på en historia.

fredag 10 november 2017

Vinnare i Syndutlottningen

Nu har jag dragit två vinnare i min utlottning. Vinnare av var sitt exemplar av min kriminalroman Synd blev

Camilla

och

helenar


Kontakta mig på skrivrobert[at]hotmail.co.uk och berätta vilken adress jag ska skicka böckerna till.

torsdag 9 november 2017

Recension i NWT

Igår fick Skam ett helt uppslag i Nya Wermlands-Tidningen. Recensionen var översvällande positiv, så jag blev hur glad som helst!

Tyvärr är artikeln låst, men jag kan ju alltid bjuda på ett citat:

Även Synd är riktigt spännande, lättläst(utan att förfalla till det ytliga och schablonartade), med engagerande människoöden och en imponerande detaljkunskap om det sena 1800-talets liv på landet.

Olikhetsutmaningen: Ensamhet och gemenskap

Linda med bloggen enligt O har en utmaning. Denna kallar hon olikhetsutmaningenVarje vecka presenterar hon ett motsatspar och hon vill att vi skriver om två böcker, filmer, tv-serier, författare eller andra kulturella företeelser som passar in på orden. 

Denna vecka handlar det om ensamhet och gemenskap.


Exemplet på ensamhet kändes självklart. Det får bli Andy Weirs Ensam på Mars. Kan man vara mer ensam än om man är den enda levande varelsen på en hel planet?
Efter en misslyckad rymdexpedition lämnas astronauten Mark Watney ensam kvar på Mars. Den övriga besättningen är övertygad om att han är död. Men Mark lever, strandsatt på en ogästvänlig planet.
En stor del av boken består av Mark Watneys logganteckningar, men ibland får vi även veta vad som händer på jorden och i det rymdskepp som de andra astronauterna färdas i på väg hemåt.
Att läsa över fyrahundra sidor, där det mesta handlar om logganteckningar låter mördande tråkigt, men det är det definitivt inte. Förvisso hänger jag inte alltid med när det handlar om de tekniska problem som Mark måste lösa, men det som räddar hela historien är den (svarta) humor som präglar hans kommentarer. För det är ju inte så lätt att klara sig på Mars, när man varken har mat eller vatten för den långa tid han måste tillbringa där. Och det är faktiskt spännande. När boken närmar sig slutet kan jag nästan inte läsa fort nog, för så spännande är det.


Gemenskap får exemplifieras av Åsa Hellbergs Sonjas sista vilja.
Den förmögna Sonja Gustavsson testamenterar alla sina tillgångar till sina tre väninnor, men de måste uppfylla vissa villkor. Därefter följer vi de tre väninnorna i Paris, Barcelona, London och Östersund, sedan de ryckts upp från sina invanda liv. Precis som Sonja planerat.
Där finns en stor sammanhållning och gemenskap mellan kvinnorna i boken.

Jag vill passa på att påminna om min utlottning! Tiden går ut vid midnatt!

Bredbandskollaps

Om någon till äventyrs tycker att det är osedvanligt tyst här på bloggen; jag deltar ju inte i några utmaningar och liknande, så har det en enkel förklaring. Bredbandet här hemma har lagt av. Jag får bara hoppas att det fixas snart, för jag vill komma åt internet på datorn och även få igång telefonen.

onsdag 8 november 2017

Onsdagens visdomsord 2017-11-08

Practice any art, music, singing, dancing, acting, drawing, painting, sculpting, poetry, fiction, essays, reportage, no matter how well or badly, not to get money or fame, but to experience becoming, to find out what's inside you, to make your soul grow. (Kurt Vonnegut)

söndag 5 november 2017

En smakebit på söndag - Dikter 1945-2002

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är från och med idag bloggen Betraktninger - tanker om bøker. Boken jag ska börja läsa nu är Dikter 1945-2002 av Nobelpristagaren Wislawa Szymborska i översättning av Anders Bodegård.

Smakbiten är en dikt som heter "Frågor ställda till mig själv":

Vad innehåller ett leende
och en framsträckt hand?
Är du aldrig på avstånd
i ditt sätt att hälsa
så som en människa brukar
hålla avstånd till en människa
då hon tänker något avogt
efter första ögonkastet?
Öppnar du var människas öde
som man slår upp en bok
utan att spåra känslor
vare sig i typsnittet
eller i bindningen?
Är det säkert, kan du verkligen
utläsa allt hos människor?
Du slingrade dig
när du skulle svara,
i stället för klarspråk drog du ett skämt -
hur vet du till vilket pris?
Ofullgången vänskap,
hela världar av is.
Du vet väl att vänskap som kärlek
skapar man två och två?
Någon kunde trots sin möda
inte hålla jämna steg.
Och fanns inte i vännens misstag
även ett uns av ditt fel?
Någon klagade, ville ha råd
hur många tårar hann torka
innan du kom till hjälp?
Fast du är samansvarig
för årtusendenas lycka -
brukar du inte se bort
från en plötslig skymt
av tårblänk och tragisk mimik?
Hur ofta struntar du inte i
hur en annan anstränger sig?
Det stod ett glas på bordet
och ingen märkte det
förrän det plötsligt föll,
för en ovarsam arm.

Är allting människor emellan
en så enkel sak?

Jag vill passa på att påminna om min utlottning!

lördag 4 november 2017

Recension av Synd

Jag har läst ännu en recension, denna gång av C.R.M. Nilsson. Så här skriver hon bland annat:

Liksom sin föregångare är Synd skriven på ett sätt som inte erbjuder det minsta motstånd i läsningen. Det är lätt att tänka: bara ett kapitel till. Språket flyter på bra. Det är smyckat med precis rätt mängd detaljer och uttryck för att skapa illusionen av tidstypiskhet, utan att för den skull kännas ålderdomligt och tillkrånglat. En balansgång som är svår att hålla, men som Warholm lyckas mycket väl med.

Slutklämmen:

Synd är mer en renodlad deckare än sin föregångare, men det är en kompetent berättad bladvändare som säkerligen kommer mottas väl av deckarentusiaster.

Hela recensionen kan läsas här.

fredag 3 november 2017

Ett bokpaket

Idag kom det ett bokpaket minsann! Bookmark Förlag har haft vänligheten att skicka ett recensionsexemplar av Anna Karolinas spänningsroman Sjusiffrigt. Tack för det!

torsdag 2 november 2017

Helgfrågan v. 44

Helgfråga från Mias bokhörna. Den här gången är frågan:

Hur sorterar du böckerna i din bokhylla?

Nu är jag tillbaka igen. Jag var bara tvungen att skratta först. Sortera böckerna? Jo det vore allt en nåd att stilla bedja om. Det fanns en tid då jag ställde "Värmlandslitteratur" för sig och deckare på ett annat ställe. Men det var längesen. Bokhyllorna är sedan länge fulla. Jag packar ner böcker i kartonger och ställer ut i garaget för att skapa utrymme för nya böcker, men det är bara en nödlösning. Vad är planen för böckerna som hamnar i kartonger. Ingen alls tyvärr. Men åh så gärna jag skulle vilja ha böckerna i välsorterade hyllor.

Jag vill passa på att påminna om min utlottning!