Olikhetsutmaningen: Verklighet och fantasi

Linda med bloggen enligt O har en utmaning. Denna kallar hon olikhetsutmaningen. Varje vecka presenterar hon ett motsatspar och hon vill att vi skriver om två böcker, filmer, tv-serier, författare eller andra kulturella företeelser som passar in på orden. 

Denna vecka handlar det om verklighet och fantasi.

Knepigt. Verklighet kan ju vara bra. Samtidigt är det inte så dumt med lite fantasieggande verklighetsflykt heller. Något kan ju vara verklighetsbaserat, men kan ändå ha "förbättrats" av en duktig författare.

Roger Rosenblatts bok att rosta bröd är en verklighetsskildring. Det är nog en av de tråkigaste böckerna jag läst.
Jag kollade inte så noga vad det var för slags bok, och jag blev lite förvånad när jag insåg att boken är självbiografisk. Författaren Roger Rosenblatt är verkligen bokens "jag".
Den handlar om hur hans vuxna dotter Amy avlider i hemmet utan någon förvarning alls. Hon hittas av två av sina barn, som är i förskoleåldern. Roger och hans hustru Ginny reser omedelbart till Amys hem och flyttar in där för att vara ett stöd både för mågen Harris och barnbarnen.
Boken har nog en och annan fin passage och visst blir jag lite blank i ögat när jag läser om hur Amys son Sammy på första skoldagen ska rita sin familj, och han även ritar sin mamma Amy, liggande på golvet, för det var ju så han såg henne sista gången.
Men boken i sin helhet är tyvärr tråkig. Den innehåller inga kapitel, utan de olika avsnitten avdelas av några asterisker. Dessa avsnitt har inte alltid en rimlig koppling till de övriga. En del av dem innehåller bara ett par meningar. Exempel: Harris har köpt en boxningssäck, en tung Everlast-säck, som hänger i kedjor från taket i lekrummet. När Sammy inte använder den gör jag det.
Namn på släktingar, vänner, lärare och kolleger slängs in i stor mängd, och det är omöjligt att hålla reda på dem. Speciellt som man aldrig vet om de kommer att dyka upp igen i boken eller inte.
Jag tror att boken har varit nyttig. För författaren. Han har fått möjlighet att sätta ord på sin sorg. Detta gör han genom att spridda tankar och vardagshändelser sätts på pränt. Men för mig, som inte känner de inblandade, blir boken tyvärr tämligen tråkig.

Sedan väljer jag Jostein Gaarders bok Spelkortsmysteriet. Den har belönats med norska kulturdepartementets pris och norska litteraturkritikerpriset för bästa barn- och ungdomsbok 1990.
Boken utgår på många sätt från en kortlek. Sålunda har den 53 kapitel - ett för varje kort inklusive Jokern, som har en betydande roll i boken.
Hans Thomas åker genom Europa med sin pappa för att finna Hans Thomas' mamma, som för åtta år sedan rest till Grekland för att finna sig själv. På vägen möter han en märklig dvärg som ger honom ett förstoringsglas och som får dem att resa till staden Dorf. Där får Hans Thomas en bulle, som innehåller en pytteliten bok, som han måste ha förstoringsglaset till för att kunna läsa den.
I boken finns en märklig berättelse om en bagare som träffar en bagare som berättar om Bagar-Hans. Ja, där blir det lite komplicerat ;)
Det handlar om saker som utspelar sig under 200 år, och som i allra högsta grad påverkar Hans Thomas och hans familj idag.
Lite förvirrat blir det allt ibland, men man kan inte klaga på författarens fantasi. Jag kan förstå om boken blivit populär bland barn och yngre ungdomar.
Boken har en särskild plats i mitt hjärta. Den var nämligen den första bok jag gav mig på att läsa efter att jag hade fått en stroke. Eftersom jag hade problem med synen ville jag ha en bok som inte var alltför svår att hänga med i.

Jag vill passa på att påminna om min utlottning!