Recension av Synd

Det har kommit ännu en recension av Synd. Den är från Åsa på bokbloggen Bokhyllan. Så här står det bland annat:

Tyckte mycket om språket, att det sociala och kulturella kändes trovärdigt för tiden. På sätt och vis är det en parodi på dåtidens klassamhälle, med allt vad det innebar. Så förutom som historisk deckare blev det för mig en komisk deckare med gott om skämtsamma gliringar, knepiga karaktärer och dialog som hämtad ur ett folklustspel. Väldigt mycket kakor och dricka kaffe på bit blir det. Länsmannens dubbelmoral och alkoholmissbruk är oroväckande allvarligt, även om han nu inte själv tycks uppmärksamma annat än de fattigas fel och brister. Men som ofta är fallet med komiska deckare är upprepningar det som förstärker humorn.

Och lite längre fram:

Många gillar inte det här med att man jämför med andra författares verk/stil/sätt att skriva... men det där triggar ju förstås bara mig till att göra motsatsen. Därför jämför jag för egen del stilen i den här romanen en aning med - tadaa!: Selma Lagerlöf, Maria Lang och Bo Balderson. Favoriter alla tre.

Och avslutningen:

Läser gärna fler historiska deckare av Robert Warholm som författare. Hoppas då att den humoristiska tonen får vara med även fortsättningsvis, mitt uppe i allt blodigt allvar... den behövs.

Hela recensionen återfinns här.