Olikhetsutmaningen: Gult och grönt

Linda med bloggen enligt O har en utmaning. Denna kallar hon olikhetsutmaningen. Varje vecka presenterar hon ett motsatspar och hon vill att vi berättar om ett par böcker, filmer, tv-serier, författare eller andra kulturella företeelser som passar in på orden. Den här gången konstaterar hon emellertid att de två ord hon valt inte är varandras motsatser.

Denna vecka handlar det om gult och grönt.

Raps är gult, inte sant? Därför väljer jag Karin Brunk Holmqvists bok Rapsbaggarna.
Alla bor inte i storstan och alla är inte så sofistikerade. Som de båda bröderna Henning och Albert, som bor tillsammans som de alltid har gjort, bara en liten bit från barndomshemmet.
Tiden har stått stilla. Allt de båda bröderna begär av livet är en korvbit att lägga på smörgåsen och så naturligtvis snus.
När det öppnas ett hem för kvinnliga missbrukare i barndomshemmet blir de förstås oroliga. Oron får dem att vanka oroligt i rapsfältet och spotta snus. Det blir upptakten till en invasion av både ufologer och malmletare.
De båda bröderna är helt omedvetna om att de själva är orsak till det mesta av alla konstiga saker som sker kring deras hem.
Boken är rolig och det bästa är att jag är övertygade om att det finns sådana här personer som de båda bröderna i verkliga livet. När storstadsborna twittrar, dricker latte och går på spa finns det alldeles riktiga människor kvar där ute.

Träd förknippar jag med grönska, och därför får det bli Det växte ett träd i Brooklyn av Betty Smith.

Att läsa den här boken är att stiga in i en annan värld. Ett Brooklyn för över hundra år sedan. Inte en berättelse om de omåttligt rika, utan om en flicka från en mycket fattig miljö. De har inte många ägodelar och det är inte alltid lätt att sätta mat på bordet, men kärleken mellan familjemedlemmarna är påtaglig. Kärleken fördelas dock lite olika. Francies mamma älskar sonen mer än dottern. Men turligt nog finns pappan där, en slarver men en man med ett gott hjärta. Det är han som ser till att Francie får komma till en bättre skola, trots att det är emot reglerna. Men med en liten lögn här och där ordnar det sig.

Francie älskar att läsa och hennes dröm inför framtiden är att bli författare. En skjuts framåt får hon när en lärarinna kommer på henne med att ha ljugit. Lärarinnan är klok. Istället för att ge henne en anmärkning, säger hon att hon inte skulle vilja ta ifrån Francie hennes fantasi. Men hon ger henne rådet att när hon talar så ska hon försöka säga som det är. Sedan kan hon skriva hur det borde vara. Se där en författargärnings början.

Detta är en mycket bra bok, som får en att känna att man själv befinner sig i Brooklyn. Boken är lättläst och den är skriven med stor värme.