Dags för Lyrans tematrio. Den här gången är temat sommarböcker. Så här skriver Lyran: Den senaste veckan har det väl odiskutabelt varit sommar och temat denna vecka är helt enkelt berättelser som utspelar sig på sommaren. En extra guldstjärna får ni om dessutom berättar om böcker som har ordet sommar i titeln.
Resan tillbaka är Karina Johanssons fjärde roman i Sunnemiljö.Olga bodde hos familjen Björksjö på Carlsbergs gård i många år, fram till en natt sommaren 1980 då herrgården brann och familjen omkom. Polisen betraktade branden som en olycka. Olga däremot var övertygad om att någon tänt på. Nästa morgon hittade hon Aika Matka, en till synes oansenlig ört som besatt oanade krafter. Den kunde åstadkomma tidsresor.Med dess hjälp skickar hon trettiosju år senare sitt barnbarn Ellinor tillbaka i tiden för att ta reda på vad som faktiskt hände.
Det här är en annorlunda bok jämfört med dem Karina Johansson tidigare publicerat. Då har det handlat om mera uttalade kriminalromaner. Förvisso begås det brott Resan tillbaka också, men den känns inte som en deckare. Här har författaren bytt genre och skapat en korsning mellan SF-berättelse och feelgood-roman. Kärleken är en viktig beståndsdel, samtidigt som vi färdas mellan 2017 och 1980.
Att skriva böcker med tidsresor är svårt. Det skapas lätt paradoxer. Tänk om man möter sig själv! Eller man kanske av misstag råkar ta livet av sin farfar då denne fortfarande är ett litet barn. Då kan man inte själv existera. Men om man inte existerar, så kan man ju inte heller ta livet av farfadern. Och så vidare. Ni fattar va?
Karina Johansson lyckas skapa en trovärdig tidsresebok utan störande paradoxer. Ja, trovärdig om man accepterar att det finns tidsresor och att de kan genomföras med hjälp av en ört. Och varför inte? Det skrivs ju böcker om spöken och vampyrer och om varelser från andra planeter.
Resan tillbaka är en trevlig läsupplevelse som jag hoppas ska spridas till en större publik.
Och blomstren dö av Rebecka Edgren Aldén är en bok som jag hade turen att vinna i en tävling. Och sådant är alltid roligt!
Gloria har följt med sin nye pojkvän Adam till skärgården för att tillbringa några lugna dagar på hans familjs storslagna sommarnöje Ekudden. Trots deras olika bakgrund har även Gloria minnen från ön, från ett par somrar i tidiga tonåren då hennes mamma hyrde ett hus där med sitt feministiska kollektiv. Något som bidrar till att hon redan första kvällen kommer på kant med Adams familj.
Bland öns bofasta råder en märklig stämning, de verkar vara uppdelade i två läger och talar inte med varandra. Under sina promenader får Gloria en krypande känsla av att vara iakttagen, men i de mardrömmar som plötsligt äter upp hennes nätter är hon den som iakttar - och det hon ser är flimrande bilder av en gammal trasig jeansjacka.
Detta är en trevlig och lättläst bok. Ja, jag tycker det är en trevlig bok, trots att det är en psykologisk thriller.
Allt börjar så rart. Gloria följer med pojkvännen till Ekudden. Visserligen blir det lite ordfäktande vid den första middagen med hans familj, men det blir inga bestående motsättningar. Allt verkar som gjort för en skön och avkopplande tid med sol, bad och trerättersmiddagar med vin.
Men så hittar Gloria en död kvinna. Har hon blivit mördad? Polisen är förtegen, men det verkar som de misstänker det.
De befinner sig på en ö där alla känner alla. Vad är det egentligen för hemligheter som nu riskerar att komma upp till ytan?
Ju längre in i boken man kommer, desto högre blir tempot. Mot slutet går det fort och Gloria får till slut svar på alla frågor. Tveksamt dock om hon hade velat veta.
Ibland är språket lite taffligt. Det dyker upp meningar av typen "Men det var något som fick henne att..." och då är jag på vippen att skrika: "Vad då något? Ett opersonligt något kan väl inte hindra någon!"
Men sedan jag bitit ihop och bestämt mig för att inte reta mig på sådana saker, så får jag säga att det är en spännande och läsvärd bok. Författaren har skapat en intrig som har rötter ett par decennier bakåt i tiden, och hon knyter ihop det hela bra på slutet. Så sammantaget är det en spännande bok som jag gärna rekommenderar.
Viveca Sten är en läsvärd deckarförfattare. En av hennes böcker som jag läst heter I den innersta kretsen.
Intrigen var riktigt bra och jag gick stenhårt på alla falska ledtrådar. Upplösningen var precis så överraskande som man kan begära av en bra deckare.
Så det är bara att kapitulera. Viveca Sten är en bra deckarförfattare!
Boken utspelar sig bland de fina hermelinerna i den yppersta överklassen. De som med självklarhet vet vem som är "en av oss." Det är sommar. När startskottet går för Gotland Runt sjunker kaptenen på en av de deltagande båtarna ihop. Han är skjuten. Offret är en av de ledande i det fina seglarsällskapet KSSS.
Vi får följa polisens arbete, som länge är fåfängt. Och så mördas ytterligare en av seglarsällskapets ledamöter...
Dessutom får vi naturligtvis följa Nora Linde och polisen Thomas Andreasson. Två personer som alltid finns med i Viveca Stens böcker.