Veckoutmaning: Klassiker - flipp eller flopp

Jag har alldeles missat att Kulturkollo dragit igång sina veckoutmaningar efter sommaren. I tisdags skrev Linda så här: Det finns hur många listor som helst med böcker man ”ska” ha läst och filmer man ”ska” ha sett, men att de är kända är definitivt ingen garanti för att de är bra. Veckans utmaning handlar om att hitta flippar och floppar i klassikernas värld. Berätta om dina favoritklassiker och såga de du inte alls förstår dig på. Skriv om böcker om du vill, eller filmer, musik, konst eller något helt annat. Berätta om fantastiska läsupplevelser du aldrig kommer att glömma, filmer du sett om och om igen, eller grotta ner dig i de där fruktansvärda kulturupplevelserna som gett dig men för livet.

Ojdå, var ska jag börja. Jag har läst ett antal klassiker, inte minst under innevarande år sedan Vargnatt kom med en klassikerutmaning, där man ska läsa en klassiker per månad. Men nog kan jag nämna ett par klassiker som är riktigt bra.

Nobelpristagaren Pär Lagerkvists Barabbas är en bok som jag ofta nämner som svar på en riktigt bra bok jag vill lyfta fram. En fantastisk roman som utgår från Bibelns händelser under den första påsken, men det är inte Jesus och hans lärjungar som står i centrum, utan den Barabbas som frigavs av Pontius Pilatus. Pontius Pilatus skulle som seden bjöd frige en dödsdömd fånge, och de två som fanns att tillgå var Jesus och Barabbas. Pilatus ville frige Jesus, men folket krävde att Barabbas skulle friges.
Hur känns det att ha fått behålla livet, när det sker till priset att Guds Son korsfästs?

En annan svensk nobelpristagare är Selma Lagerlöf. Hon har skrivit ett antal klassiker, men jag väljer här Jerusalem. Berättelsen om bönderna från Nås som ledda av en väckelsepredikant utvandrar från byn i Dalarna till Jerusalem.
Deras förhoppningar är stora, men det blir väl inte helt som de tänkt sig.
För Ingmar Ingmarsson blir det en botgöringsresa.
Jag vet att många har läst Gösta Berlings Saga, och visst är den boken bra, men har ni inte läst Jerusalem, så gör det!

Så en klassiker som inte alls tilltalade mig så mycket som jag hade hoppats. Den boken läste jag klart i förra veckan.

Med en hel del pustande tog jag mig igenom Skogsliv vid Walden av Henry David Thoreau. En klassiker som jag har förstått är högt uppskattad av många. En bok som inte saknar poänger och intressanta tankar, men som sannerligen inte är någon bladvändare.

Nog har han funderat en hel del, den gode Thoreau. Och bildad är karln också. Där finns många hänvisningar till olika filosofer och till hinduismens Vedaböcker. Han vet allt, kan allt och vill oerhört gärna förtälja detta. Och då blir han bitvis outhärdlig.
Jag har även lite svårt med att han gräver ner sig i detaljer som jag tror att han är ensam om att fundera på. I något kapitel funderar han ut någon formel som ska kunna användas för att beräkna en sjös djup. Om jag förstod saken rätt, skulle formeln inte fungera om sjön hade öar. Vattnets karaktär och färg ägnar han också många sidor åt. För att nu inte tala om isens konsistens.
Men jag ska ändå erkänna att det fanns avsnitt som var intressanta. Framför allt hans funderingar kring vad som egentligen borde vara viktigt för en människa. Problemet för mig är att när jag har läst klart ett kapitel, så minns jag nästan inget av innehållet. Dock kanske inte hela skulden ska läggas på Thoreau. Det kan ju vara jag, som inte är tillräckligt djup.