Tematrio - Brandgul

Det är måndag och då är det Lyrans tematrio. Den här gången är temat orange. Så här skriver Lyran: Löven skiftar i alla möjliga färger och höstmånaden oktober är här. Veckans färgtema är ORANGE, var gärna fantasifulla och långsökta. 

Hmm, vem bestämde att den färgen skulle kallas orange? När jag var barn var det självklart att det hette brandgul. Jag vill slå ett slag för att vi ska återerövra ordet brandgul. (Och givetvis gredelin istället för lila.)

Då börjar jag i alla fall med Det finns annan frukt än apelsiner av Jeanette Winterson, för apelsiner brukar vara brandgula.
Boken ska, om jag förstår saken rätt, vara självbiografisk. Jess växer upp i en adoptivfamilj, där mamman är synnerligen aktiv och bestämd pingstvän. Jess är hennes stora hopp. Flickan ska bli missionär. Uppstår det några konflikter, kan man ju alltid ta en apelsin...
Allt går dock inte som man har tänkt sig. Jess inser att hon är lesbisk och inleder ett förhållande med en annan ung flicka. När församlingen får veta detta, fördöms hon och pastorn och de äldste vill att hon ska bekänna och ångra sina synder.
Allt i boken är inte så lätt att förstå, i vart fall inte för mig. Jag fattar inte det där med den apelsinfärgade demonen, som dyker upp i ett par kapitel.

Så till en bok vars framsida är brandgul.
Brännvinsfursten av Torgny Lindgren, en märklig bok, svår att ta till sig ibland, men givetvis läsvärd. Bokens huvudperson är den store brännvinshandlaren L O Smith. Han är gammal och vill ge ut sina memoarer. Mödosamt formulerar han dem, trots att man förstår att sonen Otto till varje pris vill förhindra att de ges ut. Man får följa brännvinsfurstens liv genom hans tankar som han vill sätta på pränt. Han upplever sig ha blivit lurad, inte minst av sonen, men har han det? Det är ju hans version vi får läsa.
Det är inte så lätt att veta vad som är "sanningen" i berättelsen, men så är det väl i verkliga livet också. "Sanningen" kan vara olika, beroende på vilket perspektiv man har. Min sanning kanske inte är den samma som din.
(Jo, ibland finns det bara en sanning. Man kan inte gömma sig bakom påståendet att "jag har rätt till min egen sanning". Men ni förstår nog vad jag menar.)

Till sist ytterligare en bok vars omslag är brandgult, nämligen Delhis vackraste händer av Mikael Bergstrand.
När Göran Borg inte surfar på en blogg för fotbollsnördar tänker han på sin exfru Mia. Karriären har gått i stå, hårfästet klättrar målmedvetet uppåt och byxlinningen spänner över magen.
Men så knackar det på dörren och in stiger Yogendra Singh Thakur, Yogi kallad. En indisk textilexportör i sina allra bästa och mest underbara år, om han får uttrycka det själv. Yogi tar med Göran på en yttre och inre resa till Indiens myllrande huvudstad New Delhi.
Det är en riktigt underhållande bok om en man som, trots att han inte alls ville åka till Indien till att börja med, börjar ett nytt liv. För i Indien finner han nämligen kärleken igen. Men det gör väl inte livet mindre komplicerat.