Sidor

måndag 5 november 2018

Tematrio - Läskigheter

Det är måndag och då är det Lyrans tematrio. Den här gången är temat läskigheter. Så här skriver Lyran: Nu har väl alla Halloweenhelger firats (jag är positiv till firandet, önskar bara konsensus kring när det ska firas) fast jag har inte läst något otäckare än Nessers senaste. Däremot har jag sett en del läskiga serier på Netflix. Årets tema handlar om läskigheter i olika former, välj texter, filmer, TV-serier, musik, konst eller vad ni nu kan komma på.

Berätta om tre läskigheter!


Först en bok. Färjan av Mats Strandberg.
Det här är en otäck bok, inte tu tal om den saken. Och det får man väl räkna med när man ser blodet på väggarna på omslaget. Det är så långt från en feel good-roman man kan tänka sig. Det finns något ombord, och snart vet du inte vem du kan lita på. Är din bästa vän också en av "dem"?
Men när jag säger att boken är otäck, så är detta inte något negativt omdöme. Det överensstämmer med genren och författaren har Stephen King som förebild, vilket väl säger det mesta.
Boken är riktigt bra, och det tror jag beror på att det inte är förfärligt hela tiden. Redan Alfred Hitchcock visste att man måste växla mellan det lugna, vardagliga och det skräckfyllda, och detta lyckas Strandberg med. Att ondskan finns mitt i vardagen gör den mer skräckfylld. Och är du på en färja, kan du inte ta dig därifrån.

Så en klassisk film. Flugan från 1958. Det finns även en senare version från 1986.


Till sist en kortfilm, som jag nämnt någon gång tidigare - The smiling man. Den borde inte vara otäck, men den får nackhåren att resa sig på mig.

16 kommentarer:

  1. Skräck är inte min grej så jag undviker sånt här i möjligaste mån

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, att läsa böcker eller se filmer i en genre man ogillar kan ju vara dumt när det finns så mycket annat att läsa och se.

      Radera
  2. Färjan fick komma med på min lista, en av få skräckböcker jag läst.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inte mycket skräck i min bokhylla heller.

      Radera
  3. Jag tror visst skräck och splatter inte är min favoritgenre... Känner mig lite osugen på de här!

    SvaraRadera
    Svar
    1. De båda filmsnuttarna jag lade in här innehåller dock inget splatter. Men nervkittlande är de.

      Radera
  4. Men ja visst, Flugan från 1958, den vill jag ju se, så underhållande med dessa gamla filmer. Och The smiling man, så perfekt att den fick komma med, så läskigt bra den är! Ryser varje gång jag ser den. Avskydde Färjan, i motsats till alla andra, känns det som...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Flugan är lite läskig, men utan alla de äckliga grejer som modernt filmande kan åstadkomma. Och jag tycker The smiling man är lika otäck varje gång trots att jag vet exakt vad som ska hända.

      Radera
  5. Flugan har jag nog sett som tonåring i 80-talstappning, tyckte att den var mer sorglig än otäck.
    The Smiling Man var otäck. Projektionerna, klippningen, hans rädsla och den andres avvikande rörelsemönster räcker gott och väl. Huga.

    SvaraRadera
    Svar
    1. The Smiling Man är mycket skickligt klippt. Hu!

      Radera
  6. "Flugan" har jag sett, den gamla versionen. Lite speciell historia, va? ;-D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har sett både den gamla och den nyare. Mycket speciell historia, men lite kan man väl som i Frankenstein se en varning vad som kan hända när människan leker Gud.

      Radera
  7. Färjan tycker jag riktigt bra om, bra kombo av skräck och socialrealism. Har sett 80-talsversionen av Flugan, läskig, äcklig och sorglig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Färjan är välskriven och otäck. 80-talsversionen av Flugan är lite överdriven. Jag föredrar klassikern.

      Radera