En smakebit på söndag - Kriget, pappa

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet denna vecka är bloggen Flukten fra virkeligheten. Boken jag ska börja läsa heter Kriget, pappa och är skriven av Victoria Rixer.

Från baksidestexten:

"Pappa var finnen i vår familj när jag växte upp. Han och farfar. Inte vi, vi var svenskar. Det kom aldrig på tal att jag eller mina syskon skulle få hemspråksundervisning i skolan. Vad skulle vi med det till? Finskan var industriarbetarnas språk, städtanternas, alkisarnas; ett språk genomkorsat av våld och förtryck. Pappa hade andra planer för oss. Han sa: det finns ingenting som är omöjligt, du kan göra allt du vill."

Smakbiten är hämtad från inledningen på sidan 9:

- Kom ett tag, jag tror verkligen att du skulle gilla den här boken! ropade jag inåt vardagsrummet, där pappa stod framför teven iklädd en blank, blåvit träningsoverall. Hans yviga, vita hår spretade ut från huvudet i en klädsam Einstein-frisyr. Han var fullkomligt uppslukad av en dokumentär om matchen mellan Muhammad Ali och George Foreman i Kinshasa 1974.
- Eller det är som tre böcker, sa jag. Snälla, kolla vad fint.
Pappa backade in till mig i köket, fortfarande med blicken fäst på teven. Han kliade sig i ögonen och satte sig vid bordet. Jag la boken framför honom - det var Trado av Athena Farrokhzad och Svetlana Cârstean - och vecklade ut det grönskimrande, fjärilsliknande uppslaget: en mittkropp med två utfällbara sidor.