Hans nåds testamente

Titel: Hans Nåds testamente
Författare: Hjalmar Bergman
Förlag: Albert Bonniers förlag (1960)
Antal sidor: 201

Denna bok gavs ut första gången 1910. Så här lyder baksidestexten 1960:

"Hans nåds testamente är ett av den svenska litteraturens genom tiderna mest kända och älskade verk. Hjalmar Bergmans berättelse om baron Roger Bernhusen de Sars, skräcktanten Julia och de älskliga ungdomarna har i mer än ett halvsekel förtjust svenska folket. Den har haft framgång som roman, på teatern, som film och i radio. Dess oemotståndliga humor, festliga persongalleri och fina vemod bakom upptågen kommer dock allra bäst till sin rätt i romanversionen, som är den ursprungliga."

Den baksidestexten skruvar upp förväntningarna, men för min del tycker jag inte att den höll vad den lovade. Jag förstår att berättelsen ska vara komisk och underhållande, men den får mig att tänka på buskisteater, där figurerna rantar omkring och där missförstånden är många till publikens förtjusning. Men stundtals blir berättelsen såpass löjlig att det bara fattas att någon får en tårta i ansiktet.

Baron Roger Bernhusen de Sars är den siste av sin ätt. En märklig gammal gubbe, som sover större delen av dagen och när han blir väckt av sin betjänt alltid frågar efter snuset. Men trots detta har han inga problem med att ställa till oreda genom att skriva ett testamente, som upprör några av de närmaste släktingarna, som sett fram mot ett rejält arv.

Systern, änkedomprostinnan, är en fruktad ragata, som förtvivlat försöker få sin bror att ändra sig och låta henne och hennes barn få ärva istället. Som de högreståndspersoner de är talar de ofta franska. Tur att några ord fastnat från min skolfranska från anno dazumal. Jag vet inte om Bergman kunde räkna med att läsarna för ett drygt sekel sedan kunde franska, eller om roligheten ligger i att de talar högfärdigt och att det därför kvittar vad de säger.

Ett antal underliga figurer arbetar på godset. En av dem, Johnsson, säger allt som oftast "årrr", understundom följt av "tvi vale". Det där "årrr" förklaras aldrig. Möjligen ska det föreställa en rejäl harkling. Vad vet väl jag.

Detta var inte en bok jag längtade hem till för att få läsa några kapitel till. Jag får nöja mig med den känsla av välbehag man kan känna när man läst en gammal klassiker, även om bokens kvalitet kunde ifrågasättas.

I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 11. Läs en bok som du har lånat på biblioteket.

Jag fortsätter med Vargnatts klassikerutmaning att läsa en klassiker per månad. Hans nåds testamente var min januariklassiker.