En smakebit på söndag - Soldat med brutet gevär

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet denna vecka är bloggen Flukten fra virkeligheten. Den här gången är det en bok av en av Sveriges främsta 1900-talsförfattare. Boken jag läser nu heter Soldat med brutet gevär och är skriven av Vilhelm Moberg.

I Soldat med brutet gevär från 1944 får vi möta soldatsonen Valter Sträng, den av Mobergs romanpersoner som är mest lik sin egen författare. Vi får följa Valters liv som glasbruksarbetare, ungsocialist, pacifist och landsortsjournalist under 1900-talets första årtionden. Romanen är både en berättelse om hur en ung man försöker forma sitt eget liv och en hyllning till landsbygdens fattiga, "träskofolket".

Smakbiten är hämtad från sidan 66:
Om söndagarna strövade pojkarna från soldatstugan omkring i markerna, letade grävlingsbon, kastade sten efter ekorrar, metade fisk i tjärnarna. Då kom de fram till undangömda gläntor långt inne i skogen, där de häpna stannade till. Där växte krusbärsbuskar som stod fulla med röda, fullmogna bär. Ingen människa plockade dessa stickelbär längre. Buskarna här var bortglömda.
Här hade det legat ett ställe. Nu var det så längesedan stugan revs, att endast gamla personer mindes namnet på dem, som hade bott där. Den sista barnkullen som hade uppfötts på stället var i Amerika. De som en gång planterat stickelbärsbuskarna var glömda och gömda i kyrkogården. Här satt bären och mognade i solglöden över gläntan, och ingen hand plockade dem. Gunnar och Valter kom till stället och åt sig mätta.